7 februari, 2019
av Nillan
Inga kommentarer
Medan symaskinen är hos doktorn ”roar” jag mig med att skriva ut mönster och klistra och klippa. Made by Runi har släppt trosmönster. Hoppas jag blir lika nöjd som testsömmerskorna. Bra att kunna använda stuvbitar till något vettigt.
4 februari, 2019
av Nillan
Inga kommentarer
På väg till stan för att lämna blodprov var det så dimmigt att en fd kollega höll på att köra på mig. På sjukhuset var det bäst att ta trapporna tre våningar. På sjukhuset ska man bli frisk, jag blir sjuk 🙈 Små hissar och ingen har numera vett att hålla hand eller något annat för mun när de hostar och nyser. En veckas jobbig förkylning räcker!
Orkade inte handla, ville bara hem igen och krypa ner under täcket med varm valp längs ryggen. Dimman finns inte bara ute, den finns i hela mig. Plus, minus, sol, regn, snö, tö – att vara en barometer är inte kul. Sen ska man behöva fightas med myndigheter också ovanpå allt gör inte hjärndimman mindre.
Och för att skapa än mer kaos har jag sökt ett jobb som jag inte vet om jag är redo för just nu. Samtidigt är det ett jobb i anda att hjälpa andra så det borde passa mig. Tillträde är inte förrän i mars så jag hinner kanske bli klar med behandling.
27 januari, 2019
av Nillan
Inga kommentarer
Idag blev äggen som mormors! Soft inne och krispigt ute. Så nu får jag göra risgrynsvälling i morgon. Jag kan känna doften av frukost på Lyckebo i Rydaholm (trots hemsk förkylning) 💕
20 januari, 2019
av Nillan
Inga kommentarer
9 maj 1992 köpte jag detta måttband i Bloemfontain, Sydafrika. Jag hade köpt mohairgarn när jag var ute på dagstur i Lesotho med Chargé d’affaires fru. Stickorna lämnade jag kvar till vår maid Gloria men måttbandet följde med hem.
20 januari, 2019
av Nillan
Inga kommentarer
När hjärnan blir överhettad, utmattad, nått kritisk nivå försvinner vissa kluster. Ett sådant exempel är att jag inte minns att jag stickat denna kofta förrän jag läst mina egna kommentarer till stickgruppen.
Jag tror den lämnades till liten Alliz men är inte säker.
En utmattning ger mätbara hjärnskador enligt expertisen. Jag är glad att jag hittade tillbaka till att KUNNA handarbeta igen. Jag har kvar det första jag presterade efter att jag tagit mig ur sängen till soffan.
Jag klarade bara av räta maskor! Så svåra mönster jag följt på både svenska och engelska och nu kunde jag inte följa det enklaste. Halsduken är stickad på diagonalen så liiite fick hjärnan jobba. Den är en påminnelse på att jag aldrig vill hamna där igen, att stoppa innan det sker. Förutom det är den lång och varm ❤️
18 januari, 2019
av Nillan
Inga kommentarer
Jag gillar handboll. Jag gillar handboll väldigt mycket! Det blir allt fler matcher sända på tv men de är lååååångt ifrån det antal som fotboll och hockey får. Sorgligt!
Jag gillar handboll (om någon skulle ha missat det). Jag är röd iband, då är jag H65-fan. Jag är oftast orange (underbara färg🧡), då är jag IFK Kristianstadsfan. Just nu är jag blågul när jag hejar på det skånska landslaget 🤭.
Jag är ärlig och kan imponeras av motståndarna när deras keeper gör en galen räddning eller om inspel till mål är läckert.
Men jag är inte alltid så snäll mot domarna. Japp, jag erkänner. Jag vill inte vara osnäll, jag vill inte skälla på dem… jag vet ju att det är svårt att få domare till diverse sporter idag för de får ta så mycket skit. Jag ska försöka bättra mig…om de också försöker 🙈 Ups, var visst villkorsstyrt ”erbjudande”.
Men jag gillar handboll 🇸🇪 så en vecka till kommer mitt hjärta banka blågult och ropa Pallicka, Zache, Lukas, Andreas, Gotte, Kim och alla de andra.
Tack för spännande underhållning och hoppas Gotte inte smällde hälsenan utan snart är på plan igen 👍
16 januari, 2019
av Nillan
Inga kommentarer
Jag avger aldrig nyårslöften. Däremot kan jag mycket väl välja att fokusera på ett mål kommande år.
Återbruk har blivit ett allt trendigare ord senaste åren och jag ser hur det ökar och sprider sig. Jag dövar min tekniska konsumtion med att återbruka och tänka på att inte slösa av annat.
Hushållspapper är bra och lätt att ta till men fruktansvärt onödigt egentligen. Så 2019 är året då jag ska minska mitt bruk av hushållspapper. Gamla handdukar som inte blivit använda på 20 år, ärvda efter svärfar etc har nu fått nytt liv.
25×25 cm rutor till kökslappar, 11×25 till toalappar (maken kan ju inte kissa så det är bara jag som använder toalappar, till nr 2 har vi papper – någon måtta får det iaf vara 🤭) och 5×5 cm rutor istället för bomullspads.
Just nu håller jag på att köra rullfåll med OL på kökslappar av ett gammalt påslakan. Största problemet är var jag ska husera allt i köket! Måste hitta något typ en pappershållare till vägg som funkar. De smutsiga åker rakt i en tygkasse. Vänder kassen ut och in i tvättmaskinen och slipper hantera de smutsiga. Även kassen åker med i tvättmaskinen. Allt tvättas med ca 3 msk bikarbonat isf tvättmedel och 2msk ättika istället för sköljmedel. Blir så rena och fina 😁
15 januari, 2019
av Nillan
Inga kommentarer
Längesen jag bloggade. Hösten gick i orons tecken. Den 21 september hittade jag kärleken helt livlös, grå, död… Det tog en kvart att få igång honom och de där snarkningarna han alstrade när jag startat om honom är bland det ljuvligaste jag hört! Hjärtat stannade för att det inte orkade med den mycket svåra infektionen han fick på sjukhuset. Själv tampas jag med Posttraumatiskt stresssyndrom (PTSD) men får fin hjälp av min psykolog.
Energin har gått åt till oro, till att andas och försöka fungera trots allt. Mitt i röran fyllde jag visst 25×2. Att då ha en så fin familj värmer otroligt! Föräldrar och syskon kom hem till oss, lagade god mat och jag fick barndomens banantårta 😍
Hjärntröttheten satte in igen och jag virrade ihop dagarna vilket gjorde att vi missade träffen hos föräldrarna inför jul. Jag var så ledsen och trött på allt. Då spottar lillan i nävarna och samlade ihop hela gänget (utom GoR pga jobb) så vi fick träffas och byta julklappar 
️
Käre maken blir sakta sakta bättre och har till och med lyckats ta sig lite i vikt 😁
Jag flyr till symaskinerna med en bok i örat när hjärnan börjar bete sig illa igen.
Nu ska jag snart till en fin familj med två underbara troll och planera lite fotografering. Hoppas att lusten för att fota återkommer.
14 juli, 2018
av Nillan
Inga kommentarer
När jag var yngre var Hörby marknad en av sommarens måsten. Gata upp och gata ner. Alla dofter, all musik, alla människor – en kakafoni av intryck.
Sen flyttade jag 8 mil nordost och kom bort från marknadsivern. Kristianstadsdagarna besöktes inte mer än lite i utkanten.
Idag hade kärleken med sin mor bestämt att vi skulle till Degeberga, en marknad jag aldrig besökt. Det var betydligt större än jag trodde! Stanna vid första korvalua’ sa kärleken. Han tog en förätarkorv (den som följer Fredrik Backman vet vad jag menar) på väg till langosvagnen. Där damp vi ner och åt vars en langos i sällskap med herr och fru T. Kärleken satt kvar och pratade medan svärmor och jag började vandra. 26 grader varmt och strålande sol förstod jag tidigt att kärleken inte skulle klara att gå. Han satte sig som Ferdinand under en ek och väntade.
Sedvanlig marknadsnougat, biggaråer, remmar och brända mandlar samsades med skånska gräddbullar i väskan hem.
Det lär dröja innan jag tar på marknad igen. Hur 17 tyar folk åka till Kiviks marknad? 😒
23 juni, 2018
av Nillan
Inga kommentarer
Förr var midsommar den stoooora festarhelgen. Det frossades i mängder av mat och dryck. Det spelades musik så man knappt kunde prata. När man kom hem från dansbanan skrålade vi Oha hela natten oha hela dan’ tills vi slocknade i hammocken. Men vad gjorde det? Blodet var fyllt med alkohol och luften var midsommarljum.
Sen spädde man på lite mer på midsommardagen men i lugnare takt. Spelade minigolf och softade till kvällens dans på Skärgårdsbanan.
Nu har vännerna skingrats för vinden. Någon har flyttat utomlands. Någon härsknade när de fick tillsägelse att dämpa sig pga småfolk som sov. Andra har valt att vara långliggare på andra campingar och stugor har fått nya invånare. Livet här förändrats… så även vi. Mest är det sjukdom och ohälsa som tagit alla resursers tid och energi.
Ytterligare en midsommar med antibiotikaätande make som är dödstrött och mest sovande. Jag inser att midsommar kommer och går utan de där festerna. Att jag ser mer fram emot vår Langosdag med hela stora familjen (inkl mina glöttar’ Prinsungen och Fjärilen).
Vive hodie – lev idag! 🌼