Nillans tankar

– min vardag på gott och ont.

15 februari, 2021
av Nillan
Inga kommentarer

Bara ett varv till

När det är dags att krypa ner i lopplådan säger handarbetsbiet ”bara ett varv till”. Men ett varv är över 400 maskor och tar 1-1,5 timme beroende på mönstret på varvet och hur fingrarna mår.

Än så länge har jag hållit på i 47 timmar, inklusive all sticka-baklänges-tid 🙄 Det är rolig stickning men en utmaning för reumatiska händer att hålla i stickor 2,5

För 10 år sedan kunde jag inte handarbeta överhuvudtaget. Det hade då gått 5 veckor sedan jag ramlade med buller och brak in i en gigantisk utmattning. Detta mönster fanns inte på kartan att klara då. Jag fick börja om från början med enbart räta maskor. Den halsduken blev LÅNG och jag har den fortfarande kvar som minne (och för att den faktiskt är varm och skön).

Nu ska jag skynda mig att sova så jag snart kan sitta i soffhörnet och fortsätta min Peace genser 😊

Share Button

10 februari, 2021
av Nillan
Inga kommentarer

Nya stickor

Idag kom äntligen mina Järbo röda aluminium kabelstickor 🥰 Otroligt vilken skillnad! Ponys är vassa och har en skarv mellan sticka och kabel där maskorna fastnar heeeeela tiden. Järbos röda löper utan problem och jag slipper hål i fingertoppen 😎

Ibland behöver jag inte så mycket för att le 😎

Share Button

9 februari, 2021
av Nillan
Inga kommentarer

Fair isle-stickning

Fick reda på att tröjan är liten i storlek och det är ju inte jag 😂 Så jag har räknat och ritat så den ska passa (hoppas jag iaf) Dessutom är mönstret figurnära och det vill jag inte ha. Kan säga att Photoshop har fått jobba ganska hårt 😎

2 varv har jag rivit upp 2 gånger. Som kärleken säger – garnet räcker länge 😎

Share Button

6 februari, 2021
av Nillan
Inga kommentarer

Fingergymnastik

Det är oändligt många år sedan jag stickade med stickor 2.5mm. De är tunna, de är vassa och det tar en mindre evighet att skapa ett varv. Jag är inte heller van att sticka med två färger i slätstickning. Det sitter dubbelstickning i ryggraden och muskelminnet vill prompt göra varannan maska avig 🙄

Här är inte stickningen i sig min handgymnastik utan att regelbundet räta ut fingrarna. Det är även hjärngympa att komma ihåg att det bara ska vara räta maskor, att flotteringarna inte får vara så långa eller strama.

Detta är inget snabb-sticke. Det kommer få ta sin tid. Varje varv är 402+20 maskor. När Peace genser är klar ska jag ge mig på något jag aldrig gjort trots att jag stickat i 45 år. Jag ska steeka den. Den vill säga jag ska klippa upp den mitt fram, vika de 10 extra maskorna åt var sida, sy dit en dragkedja. Blir nervöst, spännande och intressant erfarenhet.

Share Button

13 januari, 2021
av Nillan
Inga kommentarer

Ett mindre sjukhus?

I måndags skulle maken till Lund för att läsa av sin ICD-S. Jag visste att jag inte fick följa med in denna gång så givetvis var ett handarbete med. Vi var ute i god tid, vädret var snöblaskigt och blåsigt. Vid Rolsberga i höjd med Pinedalen såg jag blåljus långt borta och en lång rad med stillastående bilar. Strax efter där det varit militärt överskottslager/skoaffär mm var det stopp även för oss. Ingen information på radion och kunde inte hitta något på webben. Som så ofta när en flicka är i trångmål så ringer hon sin far 😊 Far hade hört på radion för 50 minuter sedan hade det skett en olycka. Måtte vara något riktigt trassligt om de inte fått fritt för trafik på 50 minuter.

Klockan tickade på och jag insåg att vi förmodligen inte skulle hinna fram till utsatt tid. Ringde mottagningen och undrade om de kunde stuva om patienterna eller om vi skulle vända hemåt. Sekreteraren tyckte att vi skulle komma. Strax därefter sa de på radion att man släppt på trafiken i ett körfält. Jag förundras fortfarande över hur (censur) illa folk tänker. De trängde sig i både vänsterfil och i bussfilen till höger. Det verkade vara en omkörningsolycka när vi passerade de inblandade bilarna. Inte förvånande…

Avläsning av ICD-S brukar ta 20 minuter så jag parkerade utanför trots att det är väldigt mycket dyrare än i P-huset. 30 min gick. 50 min gick…då ringer kärleken och säger att han vänta bara på en monitor/avläsare. 90 min tog besöket och han hade kallats för Henrik hela tiden 😂 Patienten efter honom tog hans plats pga mitt samtal och det ställde visst till det för slutkörd personal.

Den här lådan scannar av honom, eller iaf hans ICD-S, när han är i närheten. En gång i kvartalet kommer hjärtat att blinka och då ska han trycka på det. Då sänds information till arytmimottagningen i Lund. De får då reda på hur mycket batteri som finns kvar i ICDn, om den fungerar som den ska etc. Känner den av att ICDn har laddat och skjutit blinkar monitorn med en blixt vilket säger att han ska ringa arytmimottagningen omgående.

Vid avläsning i Lund såg de att den korrigerat en arytmi och att allt var bra därefter. Kärleken har en räkas minne ibland och trots påminnelse glömde han få det skriftligt 🙄 Jag minns ett tillfälle när han sa att elektroderna kändes/stacks men de anteckningar jag gjort stämmer inte med det datum han TROR att de sa.

Så det lilla sjukhuset i vårt hem har förutom en massa omläggningssaker, dialysmaterial, dialysmaskin, labbcentrifug mm nu också en hjärtmonitor. Tur att frun i huset är teknikintresserad 😂

Idag skulle maken till kardiologen på CSK. När vi satt oss i bilen ringde de och sa att det var inställt. Jag skulle besiktiga min bil så kärleken gick in och jag rullade i 60-70 till stan. Bilen gick genom på blankt papper 🥰 Handlade och sen hem i ungefär samma hastighet på E22. Snöblask är värre än regn! Avskyr det!

Snöslasket där ute håller nu på att frysa, dialysmaskinen slurpar på och rottisen snarkar i hallen. Dags att stänga de gröna ett tag.

Share Button

11 december, 2020
av Nillan
Inga kommentarer

Julbaket är igång

Så har jag någonstans hittat lite lust och ork att baka igen. Först ut blev jordnötskakor.

Sötsalta jordnötskakor

Vi tycker inte de smakar så värst mycket jordnötter så det lär bli en modifiering senare. Tur att jag la tre nöthalvor på varje kaka så det blev lite mer smak. De är supergoda ändå med mycket sockersmak och en hint av salt.

Sen gjorde jag kalljästa lussekatter. Dessa bullar är absolut inget som kommer in i min mun men maken (och svärmor) älskar dem. I fjol hade jag inte ork att göra några så de fick klara sig med köpta. I år var själva degen inga problem men händerna gillade INTE att rulla ut och forma Frown Det blev inte många vackra men de fick iaf högsta betyg av maken på smak och konsistens.

I morgon blir det förmodligen lite klenäter, det har jag inte orkat göra på flera år.

 

Share Button

17 oktober, 2020
av Nillan
Inga kommentarer

BÄV!

Bikarbonat-Ättika-Vatten, min nya bästis 😂

Kärleken har så mycket blodtunnande läkemedel att han rätt vad det är springer läck. Man kan titta på huden och plötsligt utan vidare kommer blodet sipprande. Vid dialys tillförs än mer antikoagulantia så risken för dessa blödningar är större vid dialysens slut.

Hans bäddmadrass ser därför inte vacker ut trots flera tvättar. I morse var det åter en fläck på ca 5 cm. Dags att prova något annat än köpta, suspekta kemikalier!

Gul ring är den för dagen nya fläcken. Sprayade BÄV på. Lila ring är blandat gamla tvättade 1-3 ggr. Sprayade BÄV på. Blå ring ”gammal” otvättad fläck. Sprayade flytande tvättmedel på.

Allt fick gotta sig i en timme. Sen åkte den in i maskin med tvättmedel och några droppar sköljmedel. Körde 40 grader och hög centrifugering.

Allt i den gula ringen dvs färsk fläck är HELT borta! Ytterst lite från den lila ringen är kvar, knappt skönjbar. Den blå ringens fläckar är opåverkade.

Vad är då BÄV? Hittade ett uråldrigt tidningsklipp med husmorstips. 1 tsk bikarbonat, 1 msk ättika och 5 dl vatten löser en husmors problem.

Så jag hällde 1 tsk bikarbonat och 1 msk ättika (24%-ig) i en sprayflaska. När det bubblar klart slog jag på vattnet och 2 droppar lavendelolja från Klinta. 🥰

Har sedan jag hittade tipset en likn6i köket men med citronolja. Brända grytor och gratängformar fixar sprayen om den får verka några timmar. Strålande! 👍

Share Button

15 september, 2020
av Nillan
Inga kommentarer

In i reumadimman

Jag känner mig långt ifrån flitig som ett bi. Jag gör det som behövs men inte med entusiasm precis.

Kan inte ligga kvar i sängen mer än till ca 06.00 sen kvider kroppen av stelhet. Det tar en timme innan jag klarar vår futtiga trappa på hela fyra steg utan att trilla eller gråta.

Det har varit några alldeles underbara dagar nu. Dagar jag spenderat mest på altanen.

Med handarbete, kaffe och platta eller dator har jag hittat lite livsandar. Konstigt nog fungerar handarbete trots dimman i skallen! Jag har påminnelser överallt för RAM-minnet är fullt och endast nödvändiga processer körs.

Att upptäcka vid affären att jag glömt byta skor och ska gå in på ICA med jordiga trädgårdsskor gjorde att jag var tacksam att jag iaf kom ihåg att byta byxor 🙈😂

Efter 4-5 timmar vaken är jag så slut att jag måste sova en timme. Nu sitter jag här på sängkanten och väntar på att meducinen’ ska kicka in så jag kan lägga mig. Både den tvåbenta och fyrbenta av manligt kön i huset sover med tunga djupa andetag. Det hoppas jag också göra…strax.🥱😴

Share Button

22 juli, 2020
av Nillan
Inga kommentarer

Stjälparen

Om man frågar Atlas är det bland det roligaste när matte är i trädgården och framförallt om hon sågar grenar.

Han ”hjälper” till att bära grenar, oftast åt motsatt håll visserligen.

Att sno den där pinnen från högen och lägga sig och avbarka verkar vara lycka av stora mått.😂

Igår började jag att rensa en del av tomten som fått stå tillbaka de 2 år kärleken mest bott på sjukhuset och varit med ena foten i Nangijala. I mars när pandemin var ett faktum var första gången sen juli 2018 som han var infektionsfri. Typiskt att det skulle komma ett virus från andra sidan jorden och isolera oss då 🙄

Igår orkade han vara med och hjälpa till i trädgården 🥰 Vi sågade bort syrengrenar, tog ner ett litet morell-träd vid grinden, ett dött prydnadsträd med mera. Vi var ute i 8 timmar och njöt av 22-23 grader, sol från blå himmel och en svalkande svag vind. Vi damp ner på altanen och orkade inte gå in. Men hungern drev så tillslut blev det middag med efterföljande matkoma.

Idag har jag vansinnigt ont men längtar konstigt nog ut att fortsätta. Ska bara ha hjälp av min medicin sen bär det ut och kämpa mot ogräs och en ”hjälpvillig” hund. Vädret verkar bli samma som igår så det gäller att passa på 😁

Share Button

18 juli, 2020
av Nillan
Inga kommentarer

Hopp om mänskligheten

Torsdag till fredag är jag i en egen bubbla. På grund av biverkningar gör jag bara det som känns bäst just då. Exakt samma huvudvärk dyker upp 1-1,5 timme efter intag av giftet. Exakt samma dimsyn på höger öga strax därefter. Vi kryddar till med kraftigt illamående också så är förutsättningarna för en trevlig fredag borta. På fredagar brukar maken låta mig vara ensam i min bubbla och passar på att fika med sin mor. Så ock denna vecka.

10.18 ringer han och jag hör paniken innan orden. Han hittar inte knappen till varningsblinkersen. Bilen gick inte att köra och han befann sig vid korsningen vid sjukhuset. En 2-filig korsning med massor av trafik. ”Hela avgassystemet har rasat och ställt sig på tvären, jag kommer inte en millimeter”.

Jag försökte tänka var närmsta verkstad var, nummer till bärgare med mera men hjärnan funkar inte när den kämpar med biverkningar. ”Jag löser det” sa han och la på. 3 minuter senare ringer han igen – hittar inte knappen till att öppna bagagen. En lång radänga’ om tacka-vet-jag-bilarna-förr-utan-massa-finesser. Han ringde ytterligare en gång för att få hjälp att sätta ihop varningstriangeln 😞 Jag hörde hur hög stressnivån var och tänkte att han i alla fall var nära sjukhuset om han fick infarkt…

10 minuter senare ringer han igen. Ett helt annat tonläge och sänkt stressnivå. En kille i 20-30-årsåldern hade travat ut i trafiken, lagt sig ner och sparkat som en tok på burken som kilat fast sig. Det finns hjältar. Det finns hopp om medmänskligheten som jag befarat vara på utdöende.

Kärleken fick fika hos sin mor och lugnande ner sig. Min svärmor högra hand på kollo hjälpte till att binda upp det som asade under bilen och sakta färd till Dr Peter i Vanneberga påbörjades. Men dagen är långtifrån slut. I Fjälkinge blev han stoppad av polisen, de tyckte bilen lät väldigt mycket. Maken var LÅNGT ifrån glad och när Farbror Blå frågade om körkortet replikerade han ”har du legitimation”? 😂 Polisen visade sitt leg och maken sitt körkort sen var båda parterna nöjda.

Jag samlade ihop den lilla ork jag kunde och körde halvmilen till Vanneberga för att hämta den olycksdrabbade. Atlas fick följa med för förra gången jag var där fick jag skäll för att rottisen inte var med 🙈 Junior i företaget/familjen älskar rottweiler och vill inte missa ett enda tillfälle. På något sätt lyckades Atlas puffa på J så han landade med rumpan på asfalten 😂 J är inte liten och klen så jag gissar att det var oväntad knuff som gjorde att han damp. Det tog inte många sekunder förrän Atlas satte sig i hans knä. Mission completed 😎 Två nöjda individer 😂

Stresspåslaget på maken kom i from av enorm trötthet och senare även utslag. Jag är övertygad om att när ICDn läses av nästa gång kommer det finnas indikationer på rusning den 17 juli.

Nu snusar han tungt bredvid mig medan dialysmaskinen kluckar på. I hallen drömmer Atlas om något för tassarna springer och han smågläfser. Nu ska frun i huset stänga de gröna. Fredag har blivit lördag och biverkningar har släppt sedan länge.

Tänk om jag vetat vem som hjälpte till med bilen. Ett STORT tack vem du än är 💚💐

Share Button