Det är med blandade känslor jag sitter här på vårdcentralen. Jag som ivrig förespråkare att alla ska vaccinera sig blir både ledsen och frustrerad.
Som bromsmedicin mot min reumatism tar jag en dos cellgift varje vecka. Denna medicin säger åt mitt immunförsvar att chilla, att lugna ner och ge sjutton i att angripa egen kropp. Nu säger ju samma medicin till kroppen att ta det lugnt med allt! Den skiljer lixom’ inte på om det är inflammation i lederna eller på sjukdom. Resultatet blir ett immunförsvar som är lite dävet, slött och sömnigt…drogat. Det gör ju också att det inte är piggt nog att vara uppmärksam på vad vaccinet vill lära den. Den fattar vissa saker men inte allt.
Jag har därför ett betydligt lägre skydd av vaccinet än vad friska har. MEN jag har betydligt bättre skydd än vad ovaccinerade har. Befinner mig i mellanlandet…som vanligt.
Nu ska jag sitta här i 30 minuter eftersom jag fått reaktioner vid de två första doserna. Då fick jag AstraZeneca och denna gång Pfizer. Personalen kommer ideligen och frågar om jag mår bra 💚
I söndags hade jag ont i mina leder och huvud. Omslag i vädret i antågande gör att jag blir knirkig’ som en gammal rostig rustning. Jag gick så försiktigt på den hala tomten just pga värken och ändå åkte jag dit. På väg in till fåglarna hade jag vattenflaskor och foder i två hinkar i vänsterhanden. Jag hade precis tagit bort låset och skulle öppna dörren. POFF – så befann jag mig på marken! VA? Varför ligger jag här??? Atlas kom fram och började slicka mig i ansiktet. Men varför ligger jag här? Det tog några långa sekunder att inse att jag halkat rejält. Oftast är jag oerhört medveten om att jag kommer falla, jag är med i hela fallet i slow motion. Men inte denna gång. Det gick så rasande fort.
Nästa tanke var fågelmaten! Hade locket gått upp så det var frö och pellets över hela gången nu? Nä, tack och lov hade den klarat sig och stod snällt och vackert bredvid mig. Puh! Hur ska jag nu ta mig upp härifrån? Sedan jag aktiverade min RA funkar inte handleder och knä att ta sig upp från marken/golvet, de är inte starka nog utan skriker ut sin smärta i blixtrar. Men upp behövde jag ju, kan inte ligga kvar på snö och is i -6 grader hur länge som helst. Bara att bita ihop och ta smärtan.
Jag kom upp och jag kunde mata fåglarna. Sen började jag känna av att kroppen fått stryk. Höger arm ville helst gå i ide och röra sig så lite som möjligt. Det blev soffläge resten av dagen.
Igår, måndag, ville kroppen inte alls att jag skulle röra mig. Det gör ont i ett revben (spricka?) och hela höger sida känns som ett enda stort blåmärke. Jag jobbar hemifrån, sa jag till kärleken direkt. För pliktkänslan är stor, jag har arbetsuppgifter att sköta även om det är administrativt. I samband med mycket värk kommer fatiquen som ett brev på po….sorry… som ett mail i inboxen. Jag blir så ofantligt trött att ögonen kryper ihop oavsett hur intressant det är det jag sysslar med eller tittar på. Det spelar ingen roll hur mycket socker eller koffein jag trycker i mig – ögonen vill inte vara öppna.
Idag hade jag för avsikt att ta mig till jobbet men se det ville inte högerarmen höra talas om! Den ville absolut inte lägga i växlarna. Hade nog funkat om vi haft en automatare men ingen av våra är det. Såååå, det blev en jobba-hemifrån-dag idag också.
Imorgon är det årets sista möte på jobbet så då SKA jag dit. På torsdag får jag tredje sprutan mot Covid-19.
I takt med att allt fler får sitt vaccin mot Corona-viruset framträder vilka biverkningar som rapporteras. Många är de som säger att de får ledvärk några dagar. Jag hoppas de som sitter och fattar beslut kommer ihåg hur det känns. Att de kan minnas tillbaka till de där dagarna när kroppen gjorde ont, händerna inte vill hålla i kaffemuggen. När det är svårt att klä sig eller torka sig i rumpan. Det är som oftast min vardag! Visst, det är inte alla dagar jag har så ont i händerna att jag inte vill hålla i en kaffemugg men ofta nog.
Förra veckan fick jag min första dos av AstraZenecas coronavaccin. Jag skulle inte ta mitt immunsuppressiva läkemedel för immunförsvaret behövde vara vaket och lära sig vad det ska känna igen. Men det gjorde det vaket nog för att även attackera sin egen bostad. Precis som om ett sprinklersystem börjar sprida vatten trots att det inte finns någon eld. Det bara förstör utan orsak. Eftersom jag inte skulle ta bromsmedicinen sitter jag nu med ledvärk i flera delar av kroppen och tänker ”vilken tur de andra har att det bara är biverkning som går över”.
Jag har en biverkning kvar från vaccinationen – en hård knuta som är öm och kliar. Enligt doktorn är det ett bevis på att mitt immunförsvar har fattat och jobbar. Så jag tar klådan och det ömma med ro…
När det är dags att krypa ner i lopplådan säger handarbetsbiet ”bara ett varv till”. Men ett varv är över 400 maskor och tar 1-1,5 timme beroende på mönstret på varvet och hur fingrarna mår.
Än så länge har jag hållit på i 47 timmar, inklusive all sticka-baklänges-tid 🙄 Det är rolig stickning men en utmaning för reumatiska händer att hålla i stickor 2,5
För 10 år sedan kunde jag inte handarbeta överhuvudtaget. Det hade då gått 5 veckor sedan jag ramlade med buller och brak in i en gigantisk utmattning. Detta mönster fanns inte på kartan att klara då. Jag fick börja om från början med enbart räta maskor. Den halsduken blev LÅNG och jag har den fortfarande kvar som minne (och för att den faktiskt är varm och skön).
Nu ska jag skynda mig att sova så jag snart kan sitta i soffhörnet och fortsätta min Peace genser 😊
Idag kom äntligen mina Järbo röda aluminium kabelstickor 🥰 Otroligt vilken skillnad! Ponys är vassa och har en skarv mellan sticka och kabel där maskorna fastnar heeeeela tiden. Järbos röda löper utan problem och jag slipper hål i fingertoppen 😎
Fick reda på att tröjan är liten i storlek och det är ju inte jag 😂 Så jag har räknat och ritat så den ska passa (hoppas jag iaf) Dessutom är mönstret figurnära och det vill jag inte ha. Kan säga att Photoshop har fått jobba ganska hårt 😎
2 varv har jag rivit upp 2 gånger. Som kärleken säger – garnet räcker länge 😎
Det är oändligt många år sedan jag stickade med stickor 2.5mm. De är tunna, de är vassa och det tar en mindre evighet att skapa ett varv. Jag är inte heller van att sticka med två färger i slätstickning. Det sitter dubbelstickning i ryggraden och muskelminnet vill prompt göra varannan maska avig 🙄
Här är inte stickningen i sig min handgymnastik utan att regelbundet räta ut fingrarna. Det är även hjärngympa att komma ihåg att det bara ska vara räta maskor, att flotteringarna inte får vara så långa eller strama.
Detta är inget snabb-sticke. Det kommer få ta sin tid. Varje varv är 402+20 maskor. När Peace genser är klar ska jag ge mig på något jag aldrig gjort trots att jag stickat i 45 år. Jag ska steeka den. Den vill säga jag ska klippa upp den mitt fram, vika de 10 extra maskorna åt var sida, sy dit en dragkedja. Blir nervöst, spännande och intressant erfarenhet.
I måndags skulle maken till Lund för att läsa av sin ICD-S. Jag visste att jag inte fick följa med in denna gång så givetvis var ett handarbete med. Vi var ute i god tid, vädret var snöblaskigt och blåsigt. Vid Rolsberga i höjd med Pinedalen såg jag blåljus långt borta och en lång rad med stillastående bilar. Strax efter där det varit militärt överskottslager/skoaffär mm var det stopp även för oss. Ingen information på radion och kunde inte hitta något på webben. Som så ofta när en flicka är i trångmål så ringer hon sin far 😊 Far hade hört på radion för 50 minuter sedan hade det skett en olycka. Måtte vara något riktigt trassligt om de inte fått fritt för trafik på 50 minuter.
Klockan tickade på och jag insåg att vi förmodligen inte skulle hinna fram till utsatt tid. Ringde mottagningen och undrade om de kunde stuva om patienterna eller om vi skulle vända hemåt. Sekreteraren tyckte att vi skulle komma. Strax därefter sa de på radion att man släppt på trafiken i ett körfält. Jag förundras fortfarande över hur (censur) illa folk tänker. De trängde sig i både vänsterfil och i bussfilen till höger. Det verkade vara en omkörningsolycka när vi passerade de inblandade bilarna. Inte förvånande…
Avläsning av ICD-S brukar ta 20 minuter så jag parkerade utanför trots att det är väldigt mycket dyrare än i P-huset. 30 min gick. 50 min gick…då ringer kärleken och säger att han vänta bara på en monitor/avläsare. 90 min tog besöket och han hade kallats för Henrik hela tiden 😂 Patienten efter honom tog hans plats pga mitt samtal och det ställde visst till det för slutkörd personal.
Den här lådan scannar av honom, eller iaf hans ICD-S, när han är i närheten. En gång i kvartalet kommer hjärtat att blinka och då ska han trycka på det. Då sänds information till arytmimottagningen i Lund. De får då reda på hur mycket batteri som finns kvar i ICDn, om den fungerar som den ska etc. Känner den av att ICDn har laddat och skjutit blinkar monitorn med en blixt vilket säger att han ska ringa arytmimottagningen omgående.
Vid avläsning i Lund såg de att den korrigerat en arytmi och att allt var bra därefter. Kärleken har en räkas minne ibland och trots påminnelse glömde han få det skriftligt 🙄 Jag minns ett tillfälle när han sa att elektroderna kändes/stacks men de anteckningar jag gjort stämmer inte med det datum han TROR att de sa.
Så det lilla sjukhuset i vårt hem har förutom en massa omläggningssaker, dialysmaterial, dialysmaskin, labbcentrifug mm nu också en hjärtmonitor. Tur att frun i huset är teknikintresserad 😂
Idag skulle maken till kardiologen på CSK. När vi satt oss i bilen ringde de och sa att det var inställt. Jag skulle besiktiga min bil så kärleken gick in och jag rullade i 60-70 till stan. Bilen gick genom på blankt papper 🥰 Handlade och sen hem i ungefär samma hastighet på E22. Snöblask är värre än regn! Avskyr det!
Snöslasket där ute håller nu på att frysa, dialysmaskinen slurpar på och rottisen snarkar i hallen. Dags att stänga de gröna ett tag.
Vi tycker inte de smakar så värst mycket jordnötter så det lär bli en modifiering senare. Tur att jag la tre nöthalvor på varje kaka så det blev lite mer smak. De är supergoda ändå med mycket sockersmak och en hint av salt.
Sen gjorde jag kalljästa lussekatter. Dessa bullar är absolut inget som kommer in i min mun men maken (och svärmor) älskar dem. I fjol hade jag inte ork att göra några så de fick klara sig med köpta. I år var själva degen inga problem men händerna gillade INTE att rulla ut och forma Det blev inte många vackra men de fick iaf högsta betyg av maken på smak och konsistens.
I morgon blir det förmodligen lite klenäter, det har jag inte orkat göra på flera år.
Kärleken har så mycket blodtunnande läkemedel att han rätt vad det är springer läck. Man kan titta på huden och plötsligt utan vidare kommer blodet sipprande. Vid dialys tillförs än mer antikoagulantia så risken för dessa blödningar är större vid dialysens slut.
Hans bäddmadrass ser därför inte vacker ut trots flera tvättar. I morse var det åter en fläck på ca 5 cm. Dags att prova något annat än köpta, suspekta kemikalier!
Gul ring är den för dagen nya fläcken. Sprayade BÄV på. Lila ring är blandat gamla tvättade 1-3 ggr. Sprayade BÄV på. Blå ring ”gammal” otvättad fläck. Sprayade flytande tvättmedel på.
Allt fick gotta sig i en timme. Sen åkte den in i maskin med tvättmedel och några droppar sköljmedel. Körde 40 grader och hög centrifugering.
Allt i den gula ringen dvs färsk fläck är HELT borta! Ytterst lite från den lila ringen är kvar, knappt skönjbar. Den blå ringens fläckar är opåverkade.
Vad är då BÄV? Hittade ett uråldrigt tidningsklipp med husmorstips. 1 tsk bikarbonat, 1 msk ättika och 5 dl vatten löser en husmors problem.
Så jag hällde 1 tsk bikarbonat och 1 msk ättika (24%-ig) i en sprayflaska. När det bubblar klart slog jag på vattnet och 2 droppar lavendelolja från Klinta. 🥰
Har sedan jag hittade tipset en likn6i köket men med citronolja. Brända grytor och gratängformar fixar sprayen om den får verka några timmar. Strålande! 👍
Det blev inte många vackra men de fick iaf högsta betyg av maken på smak och konsistens.
