Nillans tankar

– min vardag på gott och ont.

14 augusti, 2024
av Nillan
Inga kommentarer

Födelsedagsutflykt

Den 14 augusti är makens födelsedag och sedan många år en utflyktsdag. Dagen började dock med att jag fick besöka Audionomservice för min hörapparat slutade leverera ljud i måndags. Tack och lov fick jag suverän hjälp, även min gamla hörapparat fick lite TLC.

Ut i den ljuva tystnaden av skog

In med make, hund och smörgåstårta i bilen och hämta svärmor. Egentligen skulle vi till Tropikariet i Helsingborg men eftersom min bil behöver nytt batteri valde vi något närmare hemma – Kjugekull.

Så jättetyst var det inte. En hel årskull av förmodligen 7or befann sig på platsen. Alla platser för fika var tagna. Jag sms Carin som håller i hembygdsföreningens museum och café och frågade om vi kunde få sitta på deras stolar. Det finns vi så gärna. Ibland är det bra att i jobbet ha träffat en del människor i området 😉

Traditionell smörgåstårta i låda (lättare att äta var man än befinner sig)

Maken önskar sig två saker varje födelsedag sedan jag träffade honom 1995. Smörgåstårta och fred på jorden. I år hade jag verkligen velat ge honom 100% men det blev som vanligt bara 50%.

Atlas var såklart med och höll koll på alla barnen samt div hundar som passade

Det var faktiskt en strid ström med folk som passade oss. En del med liten ryggsäck och hund andra med vad som såg ut som dubbelvikt madrass 😂 alla med olika nationaliteter. Tänk att lilla Kjugekull är så välbesökt!

Suverän vattenflaska för hund

När vi var på museet förra veckan hade vi ”fel bil”. Atlas vattenflaska och skål låg i min som var hos bildoktorn. Idag hade vi rätt bil och jag hade hittat denna drickmojäng. Jag misstänker att Atlas tycker det är kul att dricka ur denna för han drack mer än vad han hade gjort hemma😂

I två timmar satt vi bara och njöt av tystnaden när alla skolbarn åkt. Lagom varmt, sus i träden och att bara-vara är medicin för de flesta.

Nu har han slocknat i soffan och Atlas snarkar på golvet. Jag lär nog få se säsongsstarten av handboll själv gissar jag…

9 augusti, 2024
av Nillan
1 kommentar

Utflykt till N Åsum

Varje gång vi kör söderut säger maken ”så har vi inte varit där i år heller”. Han syftar på Artillerimuseet i Norra Åsum vara reklamskylt syns när man passerat Vä. Det är säkert 5-8 år tillbaka han tjatat.

Så jag frågade lillsyrran om det var av intresse för hennes 14- resp 16-åringar. Jodå, den idén köpte hon omgående! Fick hundar följa med in? Ingen aning! Jag mailade och fick snabbt svar att hundar givetvis var välkomna.🥰

I onsdags var det dags. De öppnar kl 12 men då skulle jag lämna min bil för att äntligen få fungerande AC igen så vi sa kl 13. Atlas var med han också och han skötte sig som en pärla❤️

 

Svalt och skönt, Alfred provade på att telegrafera och vi fick höra Per Albin Hansson prata till nationen om kriget. Atlas la sig på det svala golvet och väntade fint varje gång vi stannade för att läsa eller lyssna.

Småhundarna slapp gå flera gånger 😉

Jag är glad att Atlas inte tiggde om att bli buren han också 😂

Sveriges första handdrivna kulspruta

I detta rum konstaterade vi att det inte varit en dans på rosor att åka på vagnarna med kanoner och kulsprutor. En ren träbit under arslet och ingen fjädring 😂

Wendes ridande soldater

Här trodde jag att Atlas skulle börja prata. Han älskar hästar, live och på tv. Men han reagerade inte alls. I denna lokal fanns en liten bio med stolar så man kunde vila lite och se journalfilm.

Spaning med luftballong

Sista hästen lämnade Wendes 1954 sa guiden. 14 år innan jag föddes.

När hästar och soldater behövde tvättas red man till havet i Rinkaby

En av guiderna dök plötsligt upp och började berätta om utställningarna trots att vi inte bokat någon. Det uppskattade vi väldigt mycket!

Maken var riktigt sliten när vi gått runt. Hans trasiga hjärta hade fått mer motion än det egentligen orkade en varm och lite kvav dag. Vi satte oss vid entrén och köpte fika och glass. Jag kan VARMT rekommendera ett besök. Vi måste minnas det som varit för att kunna förstå framtiden.

Trötta tog vi oss hem till Landön. Vi satt en stund och bara andades i trädgården. Sen sattes deg till langos.

Langos på Landön

Jag vet inte var degen fick sådan galen kraft ifrån 😂 Kan ev vara värmen för langosen blev större och tjockare än jag någonsin gjort. Gott var det vilket som. Alfred stod bredvid när jag stekte och följde kvartsmatchen mellan Sverige och Danmark (som tyvärr förlorades) med mig.

Tack för en härlig semesterdag 🥰

5 augusti, 2024
av Nillan
Inga kommentarer

Semester 🥰

En vecka av tre är gjorda. Maken bestämde vid midsommar att min första semesterdag skulle vi äta mjukglass. Så det gjorde vi såklart. Det var varmt och glassen smälte fort. Men va gott!

Sen var det hem och titta på OS. 😉

Vår fyra år gamla gräsklippare från Biltema vägrade starta trots att jag gjort allt för att få den att samarbeta. Mådde galet dåligt av att se gräset växa sig allt högre. Så det blev en ny från Jem & Fix. En självgående denna gång. Jag blir ju inte bättre i kroppen så det var ju lika bra att den kan rulla själv. Den är dock tyngre än den gamla både att backa och vända. Djungeln på norr är nu tuktad och jag mår bättre i själen.

OS tar en hel del av dagen och det var därför jag la min semester just nu. Massor av handboll och friidrott. Det tvingar mig dessutom till just vila som jag behöver. Vecka två är nu påbörjad och jag njuter.

29 maj, 2024
av Nillan
Inga kommentarer

Myggbiten…eller nåt’

Med alla medikamenter jag tar behöver jag kolla upp så lever och njurar står pall. Så lite då och då beger jag mig till provtagningen på sjukhuset…En ung tjej som läste till labbass blev min ”mygga”. Jag tappade nästan hakan i golvet när hon bara torkade av stickstället EN gång. Wow! Första gången jag inte behövde tjata om att tvätta som man ska. De flesta drar sudden fram och tillbaka vilket innebär att de drar tillbaka ev bakterier igen. Tjejen fick högsta betyg pga det samt att hon stack bra. (Jag är så lättstucken att alla ville öva på mig under utbildningen 😂)

Jag tål inte plåsterna trots att de ska vara hyperallergeniska. Blossar fort upp röda kliande områden med blåsor som tar dagar att bli av med. Därför får jag en linda.

26 maj, 2024
av Nillan
Inga kommentarer

Systerdag

Lillsyrran spenderade merparten av lördagen på en av hennes favoritplatser – Landön. Vi satt ute och alla tre hundarna i linor. Jag tror att Sid var mest lycklig, han nådde fram så han och Atlas kunde nosa på varandra

 

 

 

Sid och Atlas – foto emschen.se

Det var lagom väder att vara ute i. Lite molnigt, vindstilla och inte för varmt. Vi fikade, försökte lista ut varför gräsklipparen inte ville starta (kom fram till att bensinen inte når fram men fann ingen lösning). Tur det går att klippa gräs med röjaren 😂 Lillsyrran ville också klippa och drog en vända.

 

När batteriet behövde laddas gav vi oss på nästa projekt – makens bil som inte vill starta… Allt lyser i bilen, radion funkar, fönsterhissar och lyse men när man vrider på nyckeln klickar det två gånger men inget mer. De lärde hävdade dock att det var batteriet som inte mådde bra så vi kopplade kablar mellan lilla röda och stora grå. Inte sjutton gjorde det någon nytta. 

Dags för nästa åtgärd – bogsering. Maken kör alltid in sin bil så först måste vi få ut åbäket på vägen. Kloka som vi är inventerade vi kopplingspunkter på uppfarten innan vi började. Jaha, var i hela världen sitter öglan fram på en Saab?? Inte kunde vi hitta den, suck. Google is your friend! Med milt våld och sen mer våld lyckades lillsyrran få upp den lilla luckan i fronten. Ingen ögla… tillbaka till Google. Man ska skruva i en ögla!! Hm, har vi tur så den ligger i bagaget? Jodå, där fanns den. Lillsyrran kämpade efter jag gett upp. Hon kom på att den är felgängad 😂 Nå nu satt den på plats, redo att bogsera.

Vi hade tur, ingen trafik på vägen så lilla röda drog ut stora grå, so far so good.

 

Koppla loss, flytta lilla röda och koppla linan i nosen på stora grå. Vi hade kontakt via telefonerna och började dra. PANG!! Jag hörde öglan smälla i asfalten. Lillsyrran och maken skrek att linan gått av men jag hörde ju metallen mot asfalten. Okej, öglan var inte tillräckligt iskruvad. Nytt försök och denna gång med hjälp av en mejsel. Nu banne mig satt öglan och vi återtog bogseringen. Lilla röda kämpade upp för backen med sitt gråa släp. 

När vi kom till raksträcka bad jag lillsyrran prova att starta. Detta hade hon aldrig gjort så det var lite läskigt. Jag kände rycket när hon provade, inget resultat. Bad henne prova igen, samma svar. Så sa hon ”jag provar en gång till” och se på fasen! Bileländet startade!! Så stora grå tog sig sen för egen maskin till verkstaden.😀 

Nöjda med vår dag stannade vi upp hemma på tomten och drog in den ljuvliga doften av syren 🥰

Men nu var mina resurser helt tömda. Helt slut och ont lite överallt. Kvarstod gjorde middag… Potatissallad och grillad fläskfilé blev det om än sent.

Tusen tack för all hjälp syrran. Löv u ❤️

12 april, 2024
av Nillan
Inga kommentarer

Josephine

Jag har i flera år försökt ta sticklingar på klematis Josephine på svärmors kollo. Jag har inte lyckats 😔 Sommaren 2023 sålde hon kollo och jag tog några sticklingar för ytterligare sista försök.

Först stod den i vatten en vecka innan jag petade ner den i en hög kruka med plastpåse över. En annan stod i enbart vatten en tredje direkt i jord.

I december såg jag något vääääldigt litet.

Jag fick förstora rejält och var ändå inte övertygad.

För 2 veckor sedan tänkte jag ge upp om även detta skott. Körde ner fingret för att känna om den satt fast och till min förvåning och lycka var där 20 cm rot!!

Några dagar senare 🥰

Dagen efter ❤️ Jag börjar bli riktigt glad.

Det kommer nya blad hela tiden 😁

Nu ska jag bara se till att hon blir riktigt livsduglig så hon kan bo i trädgården nästa sommar 🥰

4 april, 2024
av Nillan
Inga kommentarer

Pass – men inte för att resa

Med tanke på hur omvärlden ser ut är det bra att ha ett pass, enligt de kloka. Primärt behov hos oss var för att kunna skaffa nytt BankID 🫣😂

Tanken slår mig dock att världen kan explodera när som helst i ett tredje världskrig. Jag är krigsplacerad på mitt jobb då vi har en samhällsviktig funktion. Kallas vi in blir det ett dygn på jobbet 2 hemma. Kanske varannat dygn för mig som är ensam kommunikatör. IT-delen av mitt jobb lär jag väl inte behöva bekymra mig om, den lär ligga nere … Men tänk att jag då kanske behöver mitt pass bara för att ta mig hemifrån till jobb. Då är det bra att ha ett iaf.

Maken och jag hämtade ut våra pass och så hjälpte jag svärmor att skaffa Nationellt ID. Inte rimligt att hon ska förnya sitt körkort när hon inte suttit bakom ratten på 20 år.

När vi var klara på polisstationen krävde kärleken MAT och bestämde att vi skulle till China Wall. Jag tog 2 vårrullar. De är gigantiska även som förrätt. Underbart goda! Det räckte som middag för mig och svärmor tog likadant . Kärleken? Tja han skulle ha en vårrulle och 3 små rätter 😂 När han väl tryckt ner sina tre rätter satt svärmor och jag och halvsov. Klassikern friterad banan och glass skulle också ner

Nu är jag supertrött efter rörig jobbdag och tung mat. Ska sova en stund innan kvartsfinal i handboll drar igång. 🧡🧡🧡 Hej IFK Kristianstad! 🧡🧡🧡

23 mars, 2024
av Nillan
Inga kommentarer

Våren!

Äntligen kommer min årstid. Trots att jag är pollenallergiker älskar jag våren. Precis som Dan Hylander i låten 21/3 går jag med näsan i backen och letar tecken. Blir lika glad varje gång jag hittar något nytt som vaknat.

I torsdags var farfar i mina tankar när jag såg hans älskade pytteljus titta upp i gräset på jobbet 🥰

Och för en vecka sedan hörde jag ett väldigt tutande – Grus grus hade anlänt!🥰 Flera streck med tranor flög över vårt hus.

8 mars, 2024
av Nillan
Inga kommentarer

Nya vapen

Sedan midsommar 2023 har jag varit i ett gigantiskt skov. Provade en kort intensiv kur med kortison och blev nästan helt bra. Att kunna röra sig utan att det gjorde ont var så underbart. 10 dagar efter avslutad behandling var möget tillbaka. Ont i alla leder men värst i hela höger arm. Så doktorn tyckte att jag skulle ta en ny kur kortison fast längre. Då kanske inflammationerna skulle ge med sig. Åter fick jag uppleva en nästan helt värkfri kropp. Men ..när jag var nere på 10mg började det åter göra ont i axeln för att sen likt en eld sprida sig vidare till resten av kroppen.

Min läkare tyckte nu att det var dags att fundera på lite annan behandling. Men först måste en del saker kollas upp. Han var lite fundersam på att jag hade mest ont i höger arm. Vid reumatism brukar det vara liksidigt. Det betedde sig mer som psoriasisartrit. Jag skrattade lite och sa att det var den första diagnosen jag fick av en gammal läkare på vårdcentralen. Långt innan alla tester var gjorda.

Mina leder i händer och fötter röntgades. Det är ingen rolig röntgen. Händer och fötter ska hållas i en viss position som gör rejält ont när lederna är inflammerade. Röntgen visade inga förändringar som skadat lederna tack och lov men väl indikation på psoriasisartrit.

Den nya medicinen kommer boxa ner mitt immunförsvar REJÄLT så jag behövde bli clearad för TBC bland annat. Ett formulär skulle fyllas i, lungorna röntgas och så behövdes vaccin mot pneumokocker (lunginflammation). Det vaccinet sved 20 gr värre än covidvaccinet 🫣. Tur den bara behöver tas vart 5e år.

Så skulle jag visst gå i skola hur man ger injektioner 😂. Jag undrade varför. Räcker det inte att jag är undersköterska sen 1990 och har gett oändligt många sprutor till andra? Staben log och höll med, jag skulle klara det själv. Jag fick en liten kylväska till transport av sprutorna och ett reseintyg.

Igår var jag äntligen ok-ad att börja med Hukyndra.

Jag tror jag måste säga att en mygga känns mer när den sticker än vad sprutan gjorde. Innehållet är bara på 0.4ml. (Covidvaccinet var på 0.5ml.) Det är alltså mindre mängd än ett halvt kryddmått.

Jag har så ofantliga förhoppningar att det ska hjälpa så jag hoppades känna effekt redan efter en timme 😂 Enligt andra reumatiker märkte de effekt efter 1-2 sprutor så jag hoppas fortfarande att vakna en morgon snart och märka något. En spruta varannan vecka och vad det lider ska sen Metotrexat minskas. Jag har ätit cellgifter i 10 år och haft bra effekt men nu har Mr RA vant sig och ignorerar den. Men jag ger mig inte, Mr RA ska inte få vinna! Han må vara obotlig men jag tar fighten om att hålla honom i styr.

21 juli, 2023
av Nillan
Inga kommentarer

Varför säger jag inte N E J?

För en som har hjälpsamhet och servicemind i blodet från flera generationer är det faktiskt inte så lätt att säga nej.

Svärmor ska sälja sin kolonilott (äntligen). Mot ena grannen fanns ett nät som var mer lappar och lagat än helt. Grannen har rivit sönder det flertalet gånger när hen satt häck och för att hen tyckte det var fult odyl. Nu skulle det absolut bytas inför försäljningen och gissa vem som måste ställa upp? Den damen tar inte ett nej. Sist jag sa ifrån på skarpen pratade hon inte med mig på 8 år 

Det gamla skitet var nergrävd 25 cm men det fanns inte på kartan att lyckas få upp så jag klippte av det någon cm under ytan. 3,5 timme senare var de 22m fria från det gamla bölet’. Maken orkade inte mer så jag skickade hem honom och Atlas. Jobbigt nog utan att behöva oroas för hans pump i värmen.

Svärmor brukar vara noga med att ha mat med när vi gör något på kollo. Inte denna dag… En muffins och en risifrutti var allt. Suck.

Efter 3 stolpar (av totalt 15) tyckte inte min axel att det var roligt att lyfta handsläggan men bara att bita ihop. Efter 10 stolpar sa handlederna ifrån. Bara 5 stolpar kvar, bit ihop! Nätet ska ”bara” häktas på stolparna sen. Det som lät så lätt var faktiskt ganska jobbigt. Att spänna tunt nät och få dem på de små mojängerna var inte så lätt. Nu sa mina fingrar ifrån. 6,5 timmes jobb senare gav jag upp. Nätet är inte förankrat i hörnorna men sitter där det ska, sa jag. Svärmor var nöjd, det såg så fint ut.

Från dagen efter levde jag på citodon resten av semestern. Mina leder har sedan dess fortsatt att vara svullna av inflammationer. Varför sa jag inte NEJ?

Idag tog jag kontakt med reumatologen. Jag orkar inte ha så här ont. Att vakna varannan timme på natten för att axeln har låst sig och händerna är helt knutna. Sköterskan som var ny tyckte att jag skulle komma in och få kortison i alla drabbade leder. Kommer aldrig på fråga! 14 leder på var hand, båda handleder, båda axlar? Nope! Då blir de helt obrukbara i en vecka och maken får ha sjukhusdialys och jag sjukskrivas. Jag ska ha en kort men intensiv behandling med kortison, sa jag. Två timmar senare ringer sköterskan igen och säger att recept finns samt tid till min favoritläkare när han är åter från semestern om 10 dagar. Tack!