11 mars, 2017
av Nillan
Inga kommentarer
17 februari, 2017
av Nillan
Inga kommentarer
Maken sniffade på sina Raditalluktande händer och sa att man kanske skulle använda Radital när man är förkyld. Jag föredrar barndomens näsduk med några droppar Oleum Basileum. Den jag har är utgången sedan länge och luktar inte mycket… skriver genast upp en ny på inköpslistan 😎
16 februari, 2017
av Nillan
Inga kommentarer
Mina små led-sländor har inte varit tända mer än några få minuter under vintern. Nu har solen arbetat ett par dagar och batterierna håller dem tända längre och längre 💚
14 februari, 2017
av Nillan
Inga kommentarer
Vi har mer snö än mellansverige sägs det. Idag har det varit, som en kollega sa, för fint väder för att jobba. Solen har varit helt underbar och jag känner dess milda klapp på mina kinder när jag sluter de gröna. Snön stör mig inte det minsta när det är så här vackert och skönt.
19 december, 2016
av Nillan
Inga kommentarer
I torsdags kom en av prästerna till mig och tackade för all hjälp. Att jag är en mycket stor tillgång på jobbet. Med kunskap, tålamod och framförallt med att sprida glädje. *jag… förlägen* Tack, tack… nu pratar vi om annat! Hur gick föredraget? Jodå det gick alldeles utmärkt pga att jag drillat honom hårt någon dag innan. Har man en fullt fungerande win95 dator från 1997 hemma tror jag det finns en hel del tålamod hos ägaren 😎 Men från att starta en stenåldersmaskin till att hantera en laptop och projektor kan det behövas en bro. Så den där goe’ prästen fick starta datorn, starta Powerpoint, starta bildspelet, starta projektorn, bläddra genom presentationen, stänga powerpoint, stänga datorn, stänga projektorn… och börja om igen och igen och igen. Att själv få göra det man ska utföra sätter sig bättre än att bara läsa sig till det.
En stund efter prästens tacktal kom en annan kollega och kramade om mig. I örat fick jag höra ”jag tror inte alla förstår vilken tillgång du är! Tack för att du är här! ”
Och så idag stod dessa ljuslyktor på mitt kontor med lappen ”Tack för att du är du”. Japp, det rann tårar…
Tack alla fina kollegor. Tack för att jag efter allt trassel fått jobb där jag trivs, där jag behövs, där jag kan sätta ett leende på personer bara genom att titta på dem.
13 december, 2016
av Nillan
1 kommentar
Skolans luciatåg i Fjälkinge kyrka
Såhär års går alltid mina tankar till Höör och herrskapet Frostemark. Under hösten hade vi, till fars förtvivlan, övat luciasånger avigt och rätt. Han var tämmeligen trött på dem när vi väl kom in i december. Att sitta i kyrkbänken och traggla den ena sången efter den andra varvat med versläsning var inte lika kul. Det roliga började ju i slutet av november när vi övade själva intåget och uppställning.
Att 40-60 ungar i cirkaålder 6-16 kan lyckas att klä om och se prydliga ut kan vi bara tacka alla trogna föräldrar! Mor kunde ansvara för sina egna tre inkl vars en eller två kompisar. Underkläder skulle vara vita, småtärnor skulle ha antihalksockar etc. Fru Frostemark var en oerhört klok kvinna och hade en korg med vita strumpor med. Det var alltid någon som glömt hemma, hade lyckats smutsa ner sina egna odyl.
Så ställde man upp utanför lokalen. Stearinljusen tändes. Änglarnas vingar rätades ytterligare en gång. Inga smög in till pianot och började spela Sankta Lucia. Det fanns inga gradänger, vi stod på gymnastikbänkar. Lite vingligt ibland 😏 På flera platser runt luciatåget satt sen de trogna föräldrarna med hink och blöt handduk. Det hände att någon svimmade och då var de kvickt framme och släckte ljuset och fångade upp den avtuppade utan att sången avbröts. Så fruktansvärt proffsigt av alla! Även vi barn!
”Tack för att jag är väntad! En budbärarinna ville jag vara i denna sena och mörka tid. Mina ljus ska brinna klara för den som kämpar den hårda strid. En hoppets stjärna ville jag gärna tända för den som bor i förtvivlans natt. Att sorgen i glädje vända där lyckans låga flämtar matt ”
Ljuvliga minnen som jag bär med värme, tacksamhet, kärlek och stolthet ! 
️
1 november, 2016
av Nillan
Inga kommentarer
Jobb, hämta nya glasögon, slänga i sig en korv.… Till Höör och hämta två blonda vitaminpiller för avfärd till Löberöd, hämta lagad stol, lekandes R2D2 mot Lund, hämta lillsis’ och bli guidad till stadsparken * puh *
Nog för att jag vet att pokemonjakt engagerar alla åldrar blev jag överraskad över att det verkligen ÄR så! Från 5 till minst 75. Ta tre steg, stanna och slösa bollar på en dinosareliknande hedenhös med en klubba av lårben i högsta hugg som tar sig loss. Ta tre steg och få nya bollar vid ett stop. Ta fyra steg och bli omsprungen av glada tioåringar ”ett gym!!! ” i en vrå står en 25-30åring och slåss i smyg för att ta över gymmet.
Det var otroligt vackert i parken men vinden var vass och både vi och telefonerna blev kalla.
Pojkarna tankade sin moster full med pussar och kramar ️ Och precis innan hemfärd kom systerdotter med liten Thor som klappade gammelmosters kind, pussades för första gången vinkade åt mig ️
Nu behöver jag soooovaaaa zzzzzzzzzz😴
31 oktober, 2016
av Nillan
1 kommentar
Maken hade tid hos sin doktor i eftermiddags. Vi klarade oss hela vägen till sjukhuset, polisen höll på att ta bort avspärrningarna och samlades vid Rolles gatukök. När maken var klar hos doktor NC började det blinka blått i fönsterna.
Dags för ny avspärrning, påven var klar i Domkyrkan och skulle till Malmö arena. Herr Polis hade ett fasligt bry med folk som inte lärt sig att respektera avspärrningar. Både bilister och cyklister fick skarpa bannor.
Damen bredvid hade sett kortegen på väg till domkyrkan vid 12-tiden och kunde förtälja att påven åkte i en vit FIAT och att han själv önskat att åka i en ”vanlig bil”.
Swish så var han förbi
Maken hade av någon anledning inte ätit på hela dagen. Det var tråkigt med knäcke etc. Han var på ett så dåligt humör att jag grät lite i omgångar hela eftermiddagen. Jag vill ha tillbaka MIN man! Så som han var innan infarkterna! 😞 Hur länge orkar jag hålla ihop?
I morgon ska jag tanka livsandar med två blonda vitaminpiller. Vi ska gå på Pokémonjakt! 💚
29 oktober, 2016
av Nillan
Inga kommentarer
På morgonen får jag ett meddelande från lillsis’ Emma att jag fick två biljetter till Rock of 80s på Malmö arena kl 19.30. Wow! Men platserna var inte på samma ställe som lillsis’ med make så jag behövde sällskap. Maken ville inte men fick jag ingen annan att följa med så skulle han åka med ändå. Jag fick tag på min tvillingsjäl och såg till att hon skaffade barnvakt. 17.20 hämtade jag henne och vi styrde nosen mot Malmö 😁
19.00 hade vi parkerat bilen i arenagaraget, visat upp väskinnehåll för vakten och blivit visiterade. Ja, jag behövde bara hålla ut armarna och snurra, andra blev ”klappade” längs överkroppen. Vi hittade fort våra platser och tyckte direkt att det var prima platser!
Där uppe till vänster om den mittersta gråa ingången vinkade Emma.
Det var ett ljuvligt enormt tungt drag direkt från start! Att Peter och Bruno levererar är givet, likaså de övriga artisterna. Kee Marcello gjorde en sjukt imponerande Humlans flykt. Finns inte tillstymmelse till reumatism i de flinka fingrarna 😎 Joacim Cans (Hammerfall) har en stabil och suverän röst. Skådespelartalangen går inte heller av för hackor. Thomas Vikström (Therion) har ärvt en bra röst efter sin far. Tyvärr tyckte jag att Jessica inte såg ut att vilja vara på scenen. Hon levererade som alltid men det fattades ngt. Stampande ovationer berörde henne starkt. Jessica, Anna och Annika funkade perfekt i rösterna med grabbarna. Dessvärre missade ljudkillen kapitalt med att få ut odistat ljud när tjejerna sjöng själva. Per Andersson rev som vanligt ner den ena skrattsalvan efter den andra.
️Jag är så vansinnigt glad och tacksam för biljetterna 😘 Here I go again
Pga biljetterna fick maken och hans mor boka om bordet till middagen de ville bjuda mig på. Så i kväll var vi på Steakhouse no9 – Garvaregården.
Jag tog ryggbiff med potatisklyftor.
Döm om min förvåning när jag ser TVÅ potatisbitar.… fast jo, de är ju som klyftor.… 😂 Hur som haver så var det MKT gott!
En underbar fredag och lördag. ️
25 oktober, 2016
av Nillan
Inga kommentarer
Jag har inte ro att vara sjuk! Jag har nästan hellre värk än är så här förkyld! Jag nyser. Jag hostar. Jag får inte luft…
Far har fixat med takpannorna så vi ska slippa drippen-dropp i nacken i soffan. Tack! När detta var klart och han även hjälpt mig bära allt klematisris till komposten provade vi klyven. DEN kan jag nog bli kompis med! Jag som tyvärr inte längre kan hantera en yxa pga Mr RA kan ändå fixa med veden! Nice! Nu ska jag bara bli frisk så jag orkar.
Jag har alldeles för mycket jag vill göra för att ha ro att vara sjuk…
Suck…
