I torsdags kom en av prästerna till mig och tackade för all hjälp. Att jag är en mycket stor tillgång på jobbet. Med kunskap, tålamod och framförallt med att sprida glädje. *jag… förlägen*  Tack, tack… nu pratar vi om annat! Hur gick föredraget? Jodå det gick alldeles utmärkt pga att jag drillat honom hårt någon dag innan. Har man en fullt fungerande win95 dator från 1997 hemma tror jag det finns en hel del tålamod hos ägaren 😎 Men från att starta en stenåldersmaskin till att hantera en laptop och projektor kan det behövas en bro. Så den där goe’ prästen fick starta datorn, starta Powerpoint, starta bildspelet, starta projektorn, bläddra genom presentationen, stänga powerpoint, stänga datorn, stänga projektorn… och börja om igen och igen och igen. Att själv få göra det man ska utföra sätter sig bättre än att bara läsa sig till det.

En stund efter prästens tacktal kom en annan kollega och kramade om mig. I örat fick jag höra ”jag tror inte alla förstår vilken tillgång du är! Tack för att du är här! ”

Och så idag stod dessa ljuslyktor på mitt kontor med lappen ”Tack för att du är du”. Japp, det rann tårar… 

Tack alla fina kollegor. Tack för att jag efter allt trassel fått jobb där jag trivs, där jag behövs, där jag kan sätta ett leende på personer bara genom att titta på dem.