Skolans luciatåg i Fjälkinge kyrka

Såhär års går alltid mina tankar till Höör och herrskapet Frostemark. Under hösten hade vi,  till fars förtvivlan, övat luciasånger avigt och rätt. Han var tämmeligen trött på dem när vi väl kom in i december. Att sitta i kyrkbänken och traggla den ena sången efter den andra varvat med versläsning var inte lika kul. Det roliga började ju i slutet av november när vi övade själva intåget och uppställning. 

Att 40-60 ungar i cirkaålder 6-16 kan lyckas att klä om och se prydliga ut kan vi bara tacka alla trogna föräldrar! Mor kunde ansvara för sina egna tre inkl vars en eller två kompisar. Underkläder skulle vara vita, småtärnor skulle ha antihalksockar etc. Fru Frostemark var en oerhört klok kvinna och hade en korg med vita strumpor med. Det var alltid någon som glömt hemma, hade lyckats smutsa ner sina egna odyl. 

Så ställde man upp utanför lokalen. Stearinljusen tändes. Änglarnas vingar rätades ytterligare en gång. Inga smög in till pianot och började spela Sankta Lucia. Det fanns inga gradänger, vi stod på gymnastikbänkar. Lite vingligt ibland 😏 På flera platser runt luciatåget satt sen de trogna föräldrarna med hink och blöt handduk. Det hände att någon svimmade och då var de kvickt framme och släckte ljuset och fångade upp den avtuppade utan att sången avbröts. Så fruktansvärt proffsigt av alla! Även vi barn! 

”Tack för att jag är väntad! En budbärarinna ville jag vara i denna sena och mörka tid. Mina ljus ska brinna klara för den som kämpar den hårda strid. En hoppets stjärna ville jag gärna tända för den som bor i förtvivlans natt. Att sorgen i glädje vända där lyckans låga flämtar matt ” 

Ljuvliga minnen som jag bär med värme, tacksamhet, kärlek och stolthet ! ️