Bloggen |

13 september, 2011
av Nillan
Inga kommentarer

Köket – del 3

I morse körde jag Anders till jobbet och sen till Bygg och Design. Far skulle komma och välja ut vad han behövde för virke till mitt kök. Men söte far fastnade i vägbygge och var sen. Jag passade på att handla frallor medan jag väntade. Så kom far och vi fixade virket. Tyvärr fick vi inte de elrör vi hade tänkt för B&D säljer inte elsaker nu när de samarbetar med Elpoolen. Gör väl inget…om de bara hade haft samma öppettider *suck*

Kom hem och fick äntligen kaffe i mig! Tre timmar efter uppstigandet fick jag kaffe i mig – skandal! Men jag fick iaf konstaterat ytterligare en gång att jag inte kan ta min tablett utan att äta frukost :( Magen brakade loss och jag mådde illa tills jag kom hem igen.

Far rev, far kliade sig i huvudet, far rev lite till, kliade sig i huvudet igen och rev… Mummel mummel och sen hör jag ”jag är förvånad att det inte brunnit” Mössen har tuggat på sladdar så det är svart, det är skalat, det är på håret det hänger i hop :( Jag blir så ledsen och mer deppad än innan när jag inser hur det är. Hur ser det ut i resten av huset som far inte har hjälpt oss med än? Är det lika illa som i köksväggen? Förmodligen… blääää…

Tada!!!

Repetition av hur köket såg ut i del 2 ;)
Dags för hur det såg ut i förmiddags när far fundilerat och haft sig en stund…

Plockepinn? Tja lite rör och reglar är borta iaf

...och så här såg det ut när far höll kväll :)

Just nu ser det inte lika trevligt ut. Anders och jag var i väg och köpte två hyllplan till min bänk och tre gipsskivor. De står nu lutade mot väggen till vänster och mittstolpen.
Har försökt att fortsätta riva men klarar inte det. Min kropp protesterar vilt nu. Far kommer i morgon bitti igen och jag borde iaf ha fått bort panelen :(
Måste dock inse att jag måste lyssna på kroppen, är farligt nära att trilla i det där ”hålet” med trasig stege igen.
Natti!

9 september, 2011
av Nillan
4 kommentarer

Köket – del 2

När kökssidan så att säga var riven var det bara att förflytta sig till matrumsdelen och göra om hela proceduren. Här borde jag ha stoppat och tagit mig lite mat men det glömde jag. Jag har stooora problem med att stoppa upp och vila när jag är igång, tyvärr.

Matrumsväggen

Här stötte jag på patrull! Strömbrytarna och den däringa termostaten som inte använts på 14 år. Huggmejsel och hammare och så körde jag igång. Liiite längre paneler så jag dönade in i det stackars gamla fågel-uv-ljusröret som hänger kvar sen fåglarna var inne.

Mer masonit...suck

Undrar så var den masoniten befunnit sig innan min svärfar fick hem den. Ser ni märkena efter tavlorna? Här bråkade ytterligare en gång de där strömbrytarna och termostaten men nu var Anders hemkommen och hjälpte mig.

Tada!!!

Nu mina vänner kan jag säga att det är fjärilar i magen!! Nu är det som om julafton är en vecka bort bara. Nu kan jag se hur det ska bli och jag läääängtar så jag håller på att gå av! Jag beundrar min far för allt han lyckas åstadkomma. Jag känner tacksamhet att jag fått vara med och lyssna (och kommentera) när mor och far byggde sitt hus, när de renoverat etc. Där har jag lärt mycket. Kanske en del kommer i blodet eftersom morfar var byggmästare. ;) Tyvärr har inte Anders förmågan att kunna se hur det ska bli och ojar sig till höger och vänster och tycker väl mest att jag kan glömma min dröm.

Fortsättning följer…en annan dag. I morgon ska vi såga all panel i lagom längder för att åka in i kaminen i vinter. Det blir många dagars värme på det.

9 september, 2011
av Nillan
4 kommentarer

Köket – del 1

I över tio år har jag önskat att väggen mellan matrum och kök ska rivas. Jag vill ha en bänk där med skåp under. ”Kostar för mycket.” ”Går inte för det är bärande vägg.” Ja det är många olika saker jag hört som gjort att det inte blivit av. Men min älskade far HAN ryckte på axlarna och sa ”har du grejor hemma till september så kör vi igång” kiss1

"Skafferiväggen" Nödvändig men ack så ful!

När jag flyttade till Landön fanns det en enda ho där spisen står. (Lådhurtsen till höger om spisen är original från 1963 när Margot och Gösta byggde huset.) Till vänster om den där hon (där spisen nu står) fanns en treplattig spis…precis vid en ytterdörr. När vi renoverade i slutet av 90-talet fick vi av min mor och far köksskåp (andrahands men snyggt) och då satte vi igen ytterdörren och flyttade kylen (som stod i högerkanten av bilden, precis vid ingång till köket från matrummet) och satte upp hyllorna. Hyllorna var enormt sköna att få upp men stökig som jag är så blir det sällan som det borde… Det samlas mer skit än nödvändigt och matfett befinner sig på det mesta, klibbigt och äckligt.

"Skafferihyllan" är borta

Spottar i nävarna och plockar ner allt i kartonger och pappåsar. Inser genast att det kommer bli ett smärre elände att laga mat framöver. VAR finns allt? I vilken kartong? Påse? Golvet? Telefonbordet? *suck* Jaja, men jag har ju önskat detta så jag sväljer undan irritationen och ler.

I försök att leva har h*n tuggat på sladdarna ...men dött. Bara päls kvar som for ut på mig *örk*

Drar bort de första panelplanken och skruvar bort locket från något blivande eluttag och hittar resterna av en oinbjuden gäst.

Ner med panelen!!

Idag (9/9-2011) hade jag extremt ont i kroppen efter gårdagens marsch till Vanneberga. Men jag kunde inte låta bli att ta ”några” panelplank iaf.

Kakelborttagning

Tja, jag skulle ”bara” ta bort de åtta kakelplattorna innan jag tillät mig att vila. Jag var visst väldigt noggrann och duktig för 12 år sedan när jag kaklade. Det gick INTE att ta bort en enda hel platta! Jag som gått och varit orolig för att de skulle trilla ner ups1
La en skiva och en handduk över spisen så inte glashällen skulle skadas. Tur var det för det sprätte till lite då och då och kakelsplitter for över köket. Men jag fick ner dessa åtta skivor utan att skada några andra.

Objuden gäst nr 2

Örk!! Bara skelettet kvar! Stackaren har trillat ner och svultit ihjäl :( Men vad ska de i väggarna att göra????

Fogskum ska hålla mössen borta...

En hel helg höll Emma och jag på att täppa till alla tänkbara ingångshål i skåpen. Mössen ska nämligen inte gilla det här fogskummet. Titta upp till höger, där är ett hål. DÄR har mössen tuggat och krupit *suck igen*

Liknar pärlsocker

Jo, nog trodde jag första gången jag slängde ett öga på det att det var pärlsocker som låg där. Men det är fogskummet som är söndertuggat! Det är inte lite heller! Minst fem dl ligger det där.

Men - det är ju inte bara fogmassa...

Nä, det fanns ngt brunt också…trädamm? Que??

Hungriga gäster...

Masoniten!! Det är masoniten de ätit på och som gett det bruna dammet!

Några paneler kvar sen är det klart...på ena sidan..

Fy så äckligt efter mössen! Ytterligare en anledning till att jag vill renovera. Jag ska (försöka) blockera alla deras ingångvägar!!

28 augusti, 2011
av Nillan
1 kommentar

Försenad bröllopsmiddag

Gårdagen tog ut sin rätt och jag var ganska mör i morse. Gick en vända med dammsugaren innan grannen kom och frågade efter en kopp kaffe. Därefter körde vi i 15 km/tim efter en tröska från Landön till Nymö. Galet irriterande att han inte kunde släppa fram alla bilar som låg i lång rad efter honom på den smala vägen! Vi hann iaf in till stan innan mor och fars tåg kom in på stationen.

Vi körde till China wall och kunde fritt välja bord. Mor bad om en vas till blommorna men det fattade inte servitrisen. Efter flera försök att förklara vad vi önskade så kom en annan tjej med en pluttig vas. Nåja, blommorna kom i vatten och vi beställde middag för fyra. De extremt goda vårrullarna kom in och jag kände hur det rann i mungipan. De är inte gjorda på det där pappersliknande höljet utan ”hemmagjorda” med riktig frityrsmet. Tyvärr fick mor en vårrulle med hårda bitar i. Sorgligt då jag pratat så väl om hur fina och goda de är. :-(

Sen kom det in friterade räkor, friterad kyckling, friterad revben i sås och biff i sås. Revbenen var godast tyckte jag. Mätt som bara den men man måste ju avsluta med friterad banan och glass ;-) Vi satt kvar en lång stund och pratade om ditt och datt innan vi körde mor och far till tåget.
Det var trevligt att gå ut tillsammans så där och bara vara. Vinet var aningen för sött även för mig som inte brukar gny när det är på det hållet (fixar inte torra viner…). Blue Nun är gott men inte till mat. Far och jag delade på en flaska och mor drack rött. Anders tog mjölk men blev för mätt på maten för att lyckas dricka ngt.

Nu har vi fått igång dialysen efter mkt om och men. Kör på rätt håll för första ggn på länge. Det var nämligen lögn o London att få det att funka annars. Nu kör vi på låg hastighet så det inte suger fast och hoppas på att det funkar i fyra timmar till. I morgon ska jag hjälpa Gösta till dr, jaga vart hans pension tagit vägen, ifrågasätta Folksam om varför jag bara får 267 kr på den försäkring jag betalt på i 12 år. Anders får köra hem och ta emot dialysleveransen på fm. I morgon kväll lär jag väl vara mer död än levande men har förhoppningsvis åstadkommit vad jag vill.
Zzzzzzz…..Zzzzzzz…

23 augusti, 2011
av Nillan
Inga kommentarer

Gahhhh….FLUGOR!

Idag är jag inte heller på topp och givetvis vimlar det av flugor. Misstänker att vi inte fick bort alla skal efter kräftskivan fast vi var så noga. Det är varmt och skönt ute och jag vill bara gå i mina knäkorta byxor och linne. Jag vill inte dra på mig en långärmad tröja bara för att slippa känna de äckliga flygfäna landa på mig. Inne kan jag spraya Radar och gå ut – men hur gör man ute?

Det finns en oro i min kropp idag. En rastlöshet jag inte känt på länge. Jag VILL göra massa saker men jag känner samtidigt att jag inte kommer igång öht…var ska jag börja?
Jag VILL få bort allt skit på gamla altanen. Kanske ska ta och dra fram släpet till altanen istället för att försöka få runt det till Anders bil? Det kommer kanske lixom lite lättare och fortare till återvinningsstationen då? Det lilla pluttgulliga släpet ju ett som jag accepterat att köra *lol*.

Eller så kan jag sätta igång och städa här inne? Men solen skiner ju så jag borde gå ut.
Gungstolens ryggdyna behöver sys men jag tappade lusten…
Surisen är nog redo för att arbeta – kanske ska slå ihop en deg? Den ska ju ändå vila i evigheter och bara vändas och petas på lite här och där. Kanske är det som är ”nog” för idag?
Något måste jag göra…gahhhh…annars går jag i bitar!
Några av er vet nog precis vad jag pratar om och andra undrar hur man kan leva i sådant kaos. Detta kaos har jag mer eller mindre befunnit mig i sen i januari. Ja, förmodligen långt innan dess men jag har kvävt det för att orka ta ett steg framför det andra och ha ngt som kan liknas vid liv.

Nä jag fortsätter nog med min flugdödarjakt innan jag bestämmer mig för vad denna dagen ska innehålla. Om inte annat får jag väl vara glad över varje fluga jag lyckas ha ihjäl…

21 augusti, 2011
av Nillan
Inga kommentarer

En underbar kräftskiva!!

Det var läääängesen jag skrattade så mkt som jag gjort idag!

Vi börjar från början…. Vid 9-tiden lät jag Truls gå in till Catze och Ruffe följde efter. Ruffe var inte sen att hoppa upp i sängen och pussa henne medan tunge Truls fick kämpa lite.
Jag började alltså dagen med att skratta och Catze med att bli dödsrullad och nertryckt av ca 80-85 kg hund(ar). :)

Vi åkte till stan för att proviantera på bolaget ;) Min peach melba var ju sluuuuut! Till EKO och lullade runt tills min energi tog slut.

Denna fick jag av Catze (och den i bakgrunden) Helt klart köp-mer-poäng på den xidern! Var lite suspekt mot chilin men den var jättegod.

Anders hade köpt 50 (!) kräftor till oss båda. Hmm…
Tobbe och Marie hade med sig sina kräftor och så kom Lars med sin (puh) låda. Catze åt sina räkmackor men fick efter påtryckning lära sig av snälle Tobbe hur man skalar kräftor. Även här skrattade vi gott och alla dumma kommentarer om att suga ;)

”Man blir inte mätt på kräftor – vi måste ha ngt till efterrätt”, hävdade käre maken och köpte ostar i parti och minut. Själv åt jag lite päron och vindruvor – det fanns inte plats till ngt mer i min mage! Vid detta laget var alla (nja inte Tobbe som skulle köra) mer eller mindre lulliga och stämningen var skyhög. Gode grannen Lars kom med den ena kommentaren efter den andra och till slut fick han in en sådan fullträff att jag faktiskt fick ont i både kinder och mage!! DET var enormt längesen kan jag berätta!

Ja just det! Hundarna får INTE vara uppe i soffan, Marie! Ner med dem NU!

Tobbe och Marie hämtade sin transportabla vattenpipa. Jösses så kul – det har jag aldrig provat men hört så mkt om. Den laddades med smaksatta stenar (ingen tobak) och jag tyckte det var så kul att ha provat på. Skulle kunna tänka mig att ha en egen ;)
Marie sprang runt och hittade på bus. ”Ta foto när vi blåser ut samtidigt”, sa hon.

Herrskapet Olsson-Gustafsson är underbara och jag är glad att jag kan kalla dem mina vänner.

Nu sitter jag med Catze och sammanfattar dagen/kvällen och skrattar återigen åt vissa senario som varit. I morgon lär jag vara DÖÖÖÖÖ men förhoppningsvis sitter en del av den glädje jag känt i även i morgon.

Tack kära vänner! <3

13 augusti, 2011
av Nillan
Inga kommentarer

Orange så det förslår!

Trots att jag är urfattig så kunde jag inte motstå detta orangea nagellack idag. 19 kr kunde jag väl offra? Jag suger på att måla men det kan man fixa med en tops sen (eller vänta på att det slits bort). Eftersom jag har psoriasis ganska svårt under pekfingret nu så är det skönt att kunna skydda den sköra nageln med lite fint lack.

11 augusti, 2011
av Nillan
7 kommentarer

Det doftar barndom i mitt hus!

Det dofta så där ljuvligt av kanelbullar i huset. Det smattrar lite lätt på fönsterna och det är rena höstdagen idag trots att vi inte ens nått mitten av augusti. Det är sådana här dagar jag blir liten igen. Liten och ledsen 8-9-åring som kommer hem från skolan. I det där kalla höstregnet har jag gått från bussen och hem, några kilometer som känns som mil i kylan. Det är inte någon glad flicka som går hemåt. Återigen har hon blivit mobbad under dagen och livet är pest. Men det är fredag så det är flera dagars vila innan hon behöver utstå skola och ”kamrater” igen. Hon kliver in genom ytterdörren och möts av en underbar doft – mor bakar bullar!

Jag minns hur mor ber mig ta pallen och sätta mig bredvid henne och berätta varför jag är ledsen. Vi får vars en ”klick” (rumpan på degen), Gerda och jag. Gerda helt ovetande om varför storasyster är ledsen, hon är bara glad över att ha någon att leka med igen. Så många eftermiddag jag suttit på den där pallen och gråtit och önskat att livet vore helt annorlunda. Men doften av nybakade bullar skänker mig värme, mys, tröst och tankar på de bra stunderna när man var liten. Jag har inte varit på något annat ställe där det luktar exakt som när mor bakade förutom här hemma.

Tack mor och far för en fin barndom trots jobbig skolgång för mig och knapert med pengar för er så fick vi så mycket annat. <3

11 augusti, 2011
av Nillan
2 kommentarer

Att vara nyfiken på sur…deg!

Jag vet att både mor och Gerda har bakat surdegsbröd med framgång. Själv anser jag mig inte ha tålamod att vänta ut matningen. Men egentligen är det ju bara nu i början det är jobbigt, sen handlar det bara om att mata en gång i veckan och givetvis kvällen innan bak. Det som då stör mig lite är att jag just måste planera att baka. Det går inte att få lust bara och slänga ihop ett bröd. Men so what – det kostar ju bara lite vatten och mjöl ;)

Eftersom jag inte kan bestämma mig för om jag vill göra en vetesurdeg eller en rågsurdeg så blev det rågsiktssurdeg *asg*. Det vet i fasen om det funkar men det ger sig väl! Nu ska jag bara komma ihåg att mata den om två dagar. Varmast har jag ovanpå diskmaskinen så där står min glasburk med 2 dl ljummet vatten och 2 dl rågsikt. Målet är att göra ciabatta med första omgången… Ljuvliga, ljumma ciabatta med goda fyllningar till en stor latte får det att rinna i mungiporna.

10 augusti, 2011
av Nillan
1 kommentar

Vardagslyx

Det ser kanske inte så aptitligt ut så här på bild men ack så gott det var!

Anders tyckte jag var lite ”sliten” och trött idag så han stod för middagen. När Anders står för maten blir det utemat. Robins i Åhus är trevligt och har god mat så det blev dit vi åkte. Anders ville ha pizza men jag blev så sugen på gyros när jag såg menyn. För säkerhetsskull frågade jag vad det var för kött för vissa serverar jag-vet-inte-vad-kött när det ska vara gris! Här var det äkta griskött och stekt på rätt sätt, kryddat på bästa vis och jag bara njöt! Jag lät nog nästan som ett barn som mmmmm-ar när de får något mumsigt i munnen.

Det är väl ljuvligt att vi KAN få njuta så av mat! Jag kan nästan få lite ångest av det. Det finns så många som gnagar på en torr brödskank och får dricka smutsigt vatten medan jag vräker i mig av onyttigt gott. Det är ju inte så att jag skulle må så dåligt av att byta med de där stackarna en vecka eller två…

Nu är det Leila bakar och då blir det ännu mer sug efter gotter. Jag blir så baksugen när jag tittar på hennes program. Tyvärr använder hon massor med nötter och det är inte alltid som recepten tillåter att jag tar bort det (eftersom jag är allergisk). När mitt kök är färdigrenoverat drömmer jag om att ha byttor och burkar som liknar hennes, rosa, gröna, blå, gula i riktig gammaldags stil. Jag har ju tid på mig att leta – köket ska göras om först.

Tack för maten Anders! <3

Nillans tankar

– min vardag på gott och ont.