När kökssidan så att säga var riven var det bara att förflytta sig till matrumsdelen och göra om hela proceduren. Här borde jag ha stoppat och tagit mig lite mat men det glömde jag. Jag har stooora problem med att stoppa upp och vila när jag är igång, tyvärr.

Här stötte jag på patrull! Strömbrytarna och den däringa termostaten som inte använts på 14 år. Huggmejsel och hammare och så körde jag igång. Liiite längre paneler så jag dönade in i det stackars gamla fågel-uv-ljusröret som hänger kvar sen fåglarna var inne.

Undrar så var den masoniten befunnit sig innan min svärfar fick hem den. Ser ni märkena efter tavlorna? Här bråkade ytterligare en gång de där strömbrytarna och termostaten men nu var Anders hemkommen och hjälpte mig.

Nu mina vänner kan jag säga att det är fjärilar i magen!! Nu är det som om julafton är en vecka bort bara. Nu kan jag se hur det ska bli och jag läääängtar så jag håller på att gå av! Jag beundrar min far för allt han lyckas åstadkomma. Jag känner tacksamhet att jag fått vara med och lyssna (och kommentera) när mor och far byggde sitt hus, när de renoverat etc. Där har jag lärt mycket. Kanske en del kommer i blodet eftersom morfar var byggmästare. ;) Tyvärr har inte Anders förmågan att kunna se hur det ska bli och ojar sig till höger och vänster och tycker väl mest att jag kan glömma min dröm.

Fortsättning följer…en annan dag. I morgon ska vi såga all panel i lagom längder för att åka in i kaminen i vinter. Det blir många dagars värme på det.