Nillans tankar

– min vardag på gott och ont.

20 juni, 2015
av Nillan
Inga kommentarer

Midsommar

Det är inget kul att ladda för midsommar när förkylningen stjäl all ork men jag lyckades iaf skapa den sedvanligt önskade tårtan… och den blev god ;)

image

Mellan regnskurarna gick jag hem och diskade (för mkt folk på campingens diskrum), gick på egen toa (skönt när man är kass i kistan) och så tog jag tårtan med ner. Fast… innan dess var det en incident här. Lille A följde med mig hem men ångrade sig och gick tillbaka. Tyvärr glömde han stänga altandörren. Ruffe satt flinande vid bordet men VAR fanns Truls?????? Ute.
Efter att ha fått en smärre hicka började jag kalla på honom. Ser hans svarta päls plöja genom tomtens södersida… i de spår Sid gjort när han grävt ner plättar! Nåja, jag lät som den gladaste dumstrutsbärande matten och in kom en glad Truls. Tack och lov! Staketet måste bli klart på den sidan av tomten….
Catta kom och hjälpte mig bära tårta och disk

Tack alla för en fin midsommar trots regn!
Tack Catta och Danne att ni kom och firade med oss!
Kvällsrundan var skön men bäst var att få lägga sig på pudan’ 💤😴

image

15 juni, 2015
av Nillan
1 kommentar

Går inte att sova!

Inte nog med att jag lyckats dra på mig en lunginflammation som ger hosta från ”hell”, värk i kroppen (mer än vanligt) och feber som gör det svårt att ligga ner och sova. Halvsitta går sådär…
Men just nu har jag en enorm klump i magen – ytterligare barn är borta! Först kidnappades Juni, sen hittas Lisa död i Kinnekulle och så Sandra (tror jag hon hette) i Kristianstad. Nu är ytterligare en tjej i Landskrona försvunnen men värst just nu är den 12-årige Joel från Sankt Olof. Jag får ont i magen!! Vad händer???
Inte får man någon klarhet i om det är den @!’/:?#%$! utmaningen som går på Facebook om att hålla sig borta 72 timmar. Varför lämnar annars en snart tonåring sin mobil hemma och liftar till stan?
Så läser man att han är funnen på Emporia i Malmö. Glad och varm om hjärtat – det slutade lyckligt, jag kan sova. INTE! För nä det var ju ”kul” att driva med alla tydligen och skriva att han var funnen när köpcentrat stängde för flera timmar sen. Ja, jag borde ifrågasatt fyndet men jag ville ju så gärna… Jag klarar inte av allt som händer! Sätt GPS-er i alla era barns kläder… typ. Nyttja tekniken! Gör vad som helst!

Käre gode Gud – håll dina händer runt Joel och andra försvunna barn!

12 juni, 2015
av Nillan
Inga kommentarer

Sommarfeeling!!

image

Ljuva sommar! Jag måste visst sjunga trots förkylningen…. 😜
🎼🎶🎵
”När solen den skiner en försommar dag, då känner man sig så förunderligt glad.
Ty sorgen har flytt, allt strålar I sol.
Man glömmer bekymren och snön från I fjol.
Och man tar sig en tur uti vårsolens sken.
Ser blommor på marken och fåglar på gren.
Ger änderna mat och ler i kapp,
med solen som nyss genom molntäcket slapp.
Och man tänker så här, det är ljuvligt ändå, att leva fast inte det alltid är så,
så här obeskrivligt skönt som idag,
denna underbart strålande försommar dag.

En söt liten flicka på vårpromenad,
hon kisar mot solen som gör henne glad.
Hon känner sig yr av vårsolens sken.
Berusas av staren som sjunger från gren.
Och hon upptäcker nu att livet är skönt.
Kastanjernas knoppar som skiftar i grönt, skall snart spricka ut och stå som ljus, mot vårkvällens himmel och mörkblåa hus.
Och hon tänker så här, det är turligt ändå, att kappan jag köpte, är som himmelens blå.
Den sitter perfekt, den passar så bra,
denna underbart strålande försommar dag.

Hon lättar på kappan ger hatten en törn.
Går rakt mot en bil men den snälla chaufför’n blir alls inte arg, han ler bara glatt.
Det var kanske solen som spela ett spratt.
Eller var det en sång från fåglar på gren.
Eller såg han för mycket på flickebarns ben.
Han vet inte alls vad som kom på.
Han ler för sig själv och han tänker som så, jag tar på mig skulden, man är väl charmör, Don Juan vid ratten och vet hur man gör, mot alla små ljuvliga flickor idag, denna underbart strålande försommar dag.

Och flickan hon går ut I vårsolens glans.
En gladare flicka väl aldrig det fanns.
Hon känner sig nöjd, befriad och glad.
Och solen den lyser på blommor och blad.
En okänd hon möter får gärna en blick,
ur klarblåa ögon men också en nick.
Han vänder sig om förvirrad och blyg.
Var det kanske hon jag beundrat i smyg.
Han vänder men ack, flickan som nyss var där, är borta med vinden det var en chimär,
det var bara solen som spela ett spratt,
bland blommor och blad när den lekte ta fatt”🎵

Den visan har jag sjungit och spelat sen jag var ca 16. Det var som ett måste på försommaren lixom’… ;)

12 juni, 2015
av Nillan
Inga kommentarer

Prickat in lite!

Äntligen ringde reumatologen!
Äntligen får jag ta min Orudis igen!
Blir det prickigt igen kan vi anse att det är den som ställer till det. Då får vi ta tag i problemet då…
Nu får jag åtminstone smärtlindring igen Det har varit jobbiga dagar utan Orudis. Jag får fortsätta med Tavegylen så länge jag har behov av den. Klådan är där omedelbart om jag låter bli att ta den trots att prickarna är knappt synliga nu.

Men redigt’ gla’ får jag inte vara. En gräslig förkylning har flyttat in :'( Jag klarade vintern med aningens snuva bara, såååå nöjd! Nu är det mitten av juni, första sommarmånaden och jag har svår hosta, täpp näsa, skallebank och feber. Värst är hostnysningarna. Man börjar hosta och så dyker det upp 5-15 nysningar i ett enda pärlband. Det finns lixom’ varken syre eller ork att hostnysa! Har svimmat vid något tillfälle av det… Sen kan man torka tårarna som rinner och snyta sig ett par gånger och hämta andan som försvann.
image

Och vaaaad sker vid feber? Eller rättare sagt vad får inte ske på en torsdag med feber? Ingen MTX :'( Då vet jag att nästa vecka är biverkningarna snäppet värre än annars men har jag inget val så har jag inte…

Atjo!…. Host host… image
Nu måste jag försöka sova lite. Högläge, piller så det räcker som till en halv middag, näsdroppar… och lite sömntabletter så kanske jag är i lite bättre skick i morgon…?!

image

God natt!
image

9 juni, 2015
av Nillan
Inga kommentarer

När det mesta går åt skogen

I förra veckan tog vi äntligen tag i att en av våra djur fick gå över regnbågsbron. Beslutet togs visserligen i fjol i konsultation med veterinär. Men så dök Mr RA upp och vi fick lära oss leva med ytterligare en kronisk sjukdom i familjen. Det gick smidigt och professionellt till väga på Veterinären i Näsums Bromöllaklinik. (Tack för hjälpen Lena!)
Även om man förberett sig och beslutet är taget sedan länge känns det lite ruttet. Men som en vän säger ”ett dött djur lider inte mer”. Nä, nu slipper han alla problem han haft här på jorden.

Men med ytterligare idiotiska handlingar från andra blev det lite väl mycket. Ovanpå allt elände börjar kroppen säga NEEEJ till min ena medicin! Jag fick extremt kliande utslag :'( När det började sprida sig runt halsen insåg jag att jag var tvungen att söka upp en doktor. Så söndag eftermiddag befann jag mig på jourcentralen… ivrigt fnattande på kors och tvärs. Dr JB ville inte sätta ut den misstänkta medicinen utan bad mig kontakta min reumatolog för ställningstagande. Jag fick Tavegyl och Betapred mot klådan så länge.
Igår drog reumasköterskan in den pillan så nu har jag givetvis mer värk.

Men värk eller ej – vem kan vara less jättelänge när man har blomster i trädgården? Mig gör det lite gladare med bok i örat,  handskar på nävarna och ner i jorden.

image

image

image

image

Vackra gräslöksblommor

image

image

Kajan skällde på mig och jag på den…;)Låt bli vår antenn!!

24 maj, 2015
av Nillan
Inga kommentarer

Bästa boken

Bästa boken är den i skogen

image

Jag ÄLSKAR boken! Jag blir så glad, varm om hjärtat, fridfull…
Syster och jag tog våra kära Canon och lunkade en runda.

Ljuvaste årstid!

23 maj, 2015
av Nillan
Inga kommentarer

Ta ställning

Jag är fostrad av två människor som alltid öppnat dörren för en behövande medmänniska.
Två människor som tror på att man kan förändra.
Två människor som lärt oss barn att om du önskar en förändring får du tala om det och jobba för det. Det hjälper lixom’ inte att bara sitta hemma och sura för att ingen gör det åt dig.

Jag begick dock ett stooooort misstag för ett år sedan, lite drygt. Jag engagerade mig i en sak som jag ett antal år tidigare ansett vara på väg att dö. Jag engagerade andra att jobba för restaurering och uppvindar. Det såg aaaaaningen ljusare ut. Då händer det som verkar vara det vanliga numera – det bar åt skogen totalt.
Nu vet jag inte om räddningen är att jag ignorerar det dåliga eller om räddningen är att jag försvinner.
Jag får nog lyfta frågan hos de där två människorna som betyder så mycket, som har så kloka tankar, som alltid har ett öppet öra och hjärta.

Man ska inte ta beslut mitt i natten, i vredesmod, i panik… så nu sover vi/jag på saken.

image

Här kan jag andas. Vågornas stilla kluckande mot strand är lugnande för själen.

17 maj, 2015
av Nillan
Inga kommentarer

Plankan

image

I lördags firade vi ”minstingen” som fyllt tjugoarton. Det kan lätt gå över styr när vi samlas alla. Ett tecken på vår knäpphet är utmaningar.
Mellansysterns äldsta tös fick påminnelse på mobilen om att det var dags att göra plankan. Hon trissades svårt av mostrarna, ffa denna mostern, att göra sin planka. Sagt och gjort, hon kröp ner på golvet och intog positionen. Hoppsan hejsan, där kom tösabitens mormor och trängde ner sig för att… tidsutmana sitt barnbarn 😂
Vad händer då?

image

Bland skor och kvinnfolk kommer tösens yngre morbror och knör’ ner sig… och intar plankan-position. Någonstans ungefär häääär gråter jag och min mage värker… som jag skrattar.

Underbara knäppa familj!
Löv u allihopa!

image

Systers tårta med mjölkchokladfluff, äggkräm och smörkräm.

image

Tyvärr inte alls så rosarandig som jag hoppats. Syster var ganska nöjd ändå och det är ju huvudsaken :)