I förra veckan tog vi äntligen tag i att en av våra djur fick gå över regnbågsbron. Beslutet togs visserligen i fjol i konsultation med veterinär. Men så dök Mr RA upp och vi fick lära oss leva med ytterligare en kronisk sjukdom i familjen. Det gick smidigt och professionellt till väga på Veterinären i Näsums Bromöllaklinik. (Tack för hjälpen Lena!)
Även om man förberett sig och beslutet är taget sedan länge känns det lite ruttet. Men som en vän säger ”ett dött djur lider inte mer”. Nä, nu slipper han alla problem han haft här på jorden.

Men med ytterligare idiotiska handlingar från andra blev det lite väl mycket. Ovanpå allt elände börjar kroppen säga NEEEJ till min ena medicin! Jag fick extremt kliande utslag :'( När det började sprida sig runt halsen insåg jag att jag var tvungen att söka upp en doktor. Så söndag eftermiddag befann jag mig på jourcentralen… ivrigt fnattande på kors och tvärs. Dr JB ville inte sätta ut den misstänkta medicinen utan bad mig kontakta min reumatolog för ställningstagande. Jag fick Tavegyl och Betapred mot klådan så länge.
Igår drog reumasköterskan in den pillan så nu har jag givetvis mer värk.

Men värk eller ej – vem kan vara less jättelänge när man har blomster i trädgården? Mig gör det lite gladare med bok i örat,  handskar på nävarna och ner i jorden.

Kajan skällde på mig och jag på den…Låt bli vår antenn!!