Nillans tankar

– min vardag på gott och ont.

22 februari, 2016
av Nillan
Inga kommentarer

Det där lilla extra

Det satt en hjärtevärmande lapp på min skärm när jag kom till jobbet

image

Har man varit hemma en hel vecka med jobbig förkylning är detta ett fint välkommen-tillbaka-hälsning!
Det behöver inte kosta mer än en post-it-lapp, lite blyerts och några sekunders jobb för att göra någon glad!
Tack G!

20 februari, 2016
av Nillan
Inga kommentarer

Motvalls till tårar

Bit ihop till du bryter ihop… känns som en summering av de senaste dagarna.
I torsdags morse när jag kopplat loss honom från dialysen fick han ont i axeln. Han jämrade sig mer och mer framåt förmiddagen. Till slut gav han upp och sökte tid på vårdcentralen i Åhus. En kortisonspruta skulle säkert hjälpa! Nja, jag tyckte det mer liknade axelluxation och förberedde honom på att det kunde bli CSK och röntgen innan dagen var över.
Dr ansåg att det inte var en luxation… än. Men på väg att bli. Han tippade på att det var en senruptur igen…
Så vi åkte hem med två olika morfinliknande preparat och han var sur över att inte ha fått en spruta…
Jag ”sväljer” den mesta frustrationen – jag vet ju hur det är att ha ont. DOCK kräver han mer förståelse av mig än vad han själv kan ge när jag är i ett skov.
Det är vid sådana här tillfällen jag tänker på att han en gång i tiden sa till sin mor att han aldrig skulle gifta sig – ingen skulle nämligen stå ut med honom när han mår dåligt…
Så jag biter ihop… tills jag bryter ihop och gråter en stund.  Och sen ner jag för jag hör älskade farfar säga som vanligt ”bara gråt du tös så pissar du mindre”

Idag skulle vi varit hemma och firat far. Men med tanke på att jag har noll ork pga förkylningen och kärleken inte kan hantera sin tunga fick vi bli hemma. Kärleken som hickat hela dagen kände att plättar nog gick att få ner. Men vad skulle jag äta?
Jag bestämde mig för att prova LCHF -plättar och äta som langos istället för med bär och grädde.
Högst misstroende om resultatet vispade jag ihop 3 ägg, 3msk creme fraiche och 2 msk fiberhusk. Fiberhusken svällde genast och smeten blev stabbig. Det luktade vääääldigt mycket ägg när jag stekte och jag var långt ifrån säker på att jag ville äta!

image

Men de blev lite stabbigare än langosbröd och med alla tillbehör kände jag ingen äggsmak. Jag blev mätt på tre plättar men tog en fjärde för att ”lägga på locket” som kärlekens mormor sa när sista portionen var för att det var så gott.
Jag börjar få lite kläm på det här med LCHF En kär gammal vän har också lagt om kosten med sin läkares stöd. Att man förutom att må bra rent fysiskt även får det bekräftat i blodprov mm sporrar. Jag tänkte visualisera min viktnedgång i mjölpåsar men det får nog bli photoshop för så mycket mjöl vill jag aldrig ha hemma

15 februari, 2016
av Nillan
Inga kommentarer

Det blidde’ förkylt

Fin kollega började snörvla och känna sig risig. Tyckte jag höll mig på behörigt avstånd men nä… bacillerna hittade mig! Dum som jag var tog jag mina MTX i torsdags, jag skulle hoppat över och låtit mitt överambitiösa immunförsvar styra. Men men, det är så lätt att vara efterklok! Jag har varit risig i helgen men nu känns det lite bättre. (Kollegan har dock otur och är rysligt krasslig än)

I morgon kommer AF till jobbet och förhandlingar om hur anställningen ska se ut ska diskuteras. Så den tänker jag i allafall vara med på. Orkar jag sen inte mer får jag väl köra hem

Vågen stod på -2.6 i morse Jag saknar päror’, ris och pasta men i övrigt går det jättebra. Gjorde egen citronglass som blev god.

Juristen har fortfarande inte skickat in papperna till Skatteverket så arvet dröjer ännu längre. Jag blir så arg och frustrerad! Lite kommunikation hade inte skadat! Å andra sidan betalar vi för att få det korrekt och då ska jag inte behöva göra något. Jaja jag vet, jag har kontrollbehov…

Dags för litta’ Otrivin…
*atjooo*

9 februari, 2016
av Nillan
Inga kommentarer

Semla?

Nä, tack och lov är jag inte så förtjust i semlor. Idag har det haglat bilder på semlor på Facebook… Och en bricka full i kylen på jobb…
Idag gillade inte magen att jag bara dricker så kvällsmålet blev liiiite pasta, ett litet kycklingbröst och lite rödlök.  Blev ca 240 kcal och därmed likvärdigt med en påse pulver. Fortfarande ohungrig vid sänggående så jag hoppar den sista påsen och tar en bar när jag ska upp i natt och avsluta dialysen – då lär jag nämligen vara hungrig…

Idag har jag försökt ta in så mycket information jag bara kunnat om kanslistens arbetsuppgifter. Tur det för hon skickade sms för en stund sen och var sämre och bad mig ha telefonen i morgon. Många som nyser och snörvlar just nu…

Dialysmaskinen blev utbytt idag och den ”nya” puttrar på snällt och duktigt. Så nu ska jag slumra en stund.

8 februari, 2016
av Nillan
Inga kommentarer

Det går ju sådär bra…

Natten som gick kunde min käre make bara få dialys i knappt två timmar, sen larmade maskinen om lågt TMP. Jag uppsökte den medföljande Freseniuspärmen och dunkade sen huvudet i väggen. Jag VET ju att den inte ger den minsta lilla hjälp ändå provar jag?! Nå, vi fick avsluta och när klockan var lite över sju ringde jag teknikerna…som kliade sig i huvudet.(De beslöt sig senare för att köra hit och åtgärda, vilket de trooooor att de gjort, inget är säkert)
Jordgubbsdrink till frukost var god. Litta’ kaffe på det…
Av någon anledning har jag börjat dricka en mugg grönt, ekologiskt, Fairtrade te när jag kommer till jobbet. Så ock idag. Ja det blidde’ ngr muggar till för att varm dryck lurar magen.
Konfigurerade JBs mobil och hade en stund vid datorn också så han kom igång med mail och annat. Total novis på smartphones lärde han sig snabbt grunderna. Kan ju bero på att han hade en eminent handledare
Stökade runt i ”huset” och skapade en arbetsplats åt honom också. OJ dags för lunch!! Potatis- och löksoppan var god, skulle vågat värma den liiiite mer.
Jag hann en himla massa på jobbet springande upp och ner i trappan, men inte ett dugg av det som skulle gjorts.. Nåväl det springer inte ifrån mig, det ligger där på mitt kontor när jag kommer i morgon.
På kvällen när kärleken åt sin kvällsmat provade jag bananshaken. God!
Trötta båda två startade vi dialysen tidigt. Men det gick åt fanders idag med Idag var det konduktiviteten som vägrade samarbeta. Det innebär att i morgon bitti innan jag kör till jobbet måste vi flytta sängen för de måste komma med en ny maskin. Kärleken mår inget vidare nu, förgiftad av att inte fått riktig dialys sen i fredags natt. Det gör ont i mig men jag kan inte göra något åt det – bara att acceptera att jag inte kan.
Sista påsen ”mat” intogs som chokladpudding – gaaaaaaaaaaalet sött!  Kanske passar bäst till kaffet…

7 februari, 2016
av Nillan
1 kommentar

Taggad!

När jag gick i väggen för fem år sedan var jag inte pinnsmal precis. Jag var mer än lovligt underlång redan då. Kilona ökade för att jag mådde så dåligt. Sen ökande de än mer när reumatismen gjorde mig rejält rörelsehindrad… och så lägger vi på fem kg till för att jag slutade röka…

Nu räcker det! Nu måste det ske en förändring! Det har tagit flera år att öka så jag siktar på en hållbar förändring. Quick fix är inte vad jag är ute efter, i så fall hade jag kunnat få remiss till gastric bypass för längesen.
Det går att jobba baklänges, att ta bort allt som lagts till. Jag har gjort det innan så jag vet att det är jobbigt men i högsta grad fungerade.

Syster är redan igång med sin resa, jag startar min i morgon! Så är jag lite extra ”grumpy” ett tag framöver – havf tålamod med mig

2016 är MITT år!
Doppärlan är min påminnelse!

Laugh Love  Live

6 februari, 2016
av Nillan
Inga kommentarer

Obehaget är inte över

När sköterskan monterade den där blodtrycksmanschetten drog hon en ”pappersstrumpa” på armen först. Fullt förståeligt då en hel del hudavlagringar skalas av på minst tre tryckmätningar i timmen i ett dygn.
Men jag tålde tydligen inte den där ”strumpan” Jag har ont efter alla uppblåsningar men klådan och utslagen är värre. Överväger att peta i mig lite allergimedicin…
Skovet är igång men känns än så länge ganska ljummet. Hoppas det håller sig så och ebbar ut fort.

2 februari, 2016
av Nillan
Inga kommentarer

Vi är INTE vänner!

image

Är jag inte helt stilla med armen straffar den mig med att blåsa upp ytterligare en gång! Grrr… fatta hur fort 20 min går! I vanliga fall tar det en evighet men idag tycker jag det bara schwischar förbi.
I morgon förmiddag blir jag av med den… risken är att den åker innan då den konstant trycker på nerv till fingrarna.