Me like! :D
27 mars, 2014
av Nillan
2 kommentarer
23 mars, 2014
av Nillan
4 kommentarer
Försöka hitta lusten
Min fotolust försvann för en månad sedan pga vissa orsaker jag inte behöver gå in på här.
Så för att få tillbaka den har jag, efter påtryckning/utmaning från fotogruppen, satt på mitt 50 mm objektiv och asar kameran med mig överallt.
Idag blev det…
Gläder mig att se det gröna vakna trots att det ger mig nysningar.
Möjligtvis ett magnoliaträd, har för mig att det är det iaf – får kolla lite längre fram i vår.
Ljuvliga blommor! Tror det är ett sorts körsbärsträd.
23 mars, 2014
av Nillan
2 kommentarer
Mindre trevligt vårtecken
Isch…
22 mars, 2014
av Nillan
4 kommentarer
En härlig vårdagjämning i Kristianstad
En ljuvlig vårdag på kyrkogården i Kristianstad. Märks att våren anlänt, folk påtar och gör fint på sina nära och käras sista viloplatser.
Solen sken och jag blev varm medan jag gick runt med svärmor. Ja hon gick ju på i ullstrumporna som vanligt och jag blev bakefter för att jag stannade och tog kort på ditt och datt ;)
Sen tog vi en tur till kollo också…för att knycka lite blomster med hem :D
Jag älskar att följa vårens ankomst genom att köra näsa och kamera mot marken. Att det kittlar i näsa och ögon bryr jag mig inte så mycket om – det hör våren till. Just denna dagen nös vi i kapp, den gamla och jag.
Färger heeelt i min smak!
Den här måste jag ta kort på när den är grön. En fin gravdekoration tycker jag.
Rosorna sträcker sina späda blad mot solen.
Julius var min svärfars morfar, Ida hans mormor och Zandra, moster Tuttan, hans moster. Har inte hittat graven innan fast jag gått där flera gånger. Tyvärr behöver den renoveras :(
Ljuvliga blåsippor blommade för fullt på flera gravar. Vackert.
Balkansippa – jag snodde en knöl/lök/rot på kollo ;)
Herr Ypsilon, aka Ypsi, vaktar alla lotter på kollo som han kan se. Han glömde dock att skälla på mig just denna dagen. Sittande i mattes väninnas knä gick bra fast jag hade en stor svart sak med mig som riktades mot honom. Ludna nakenhundar är helt okej :D
20 mars, 2014
av Nillan
3 kommentarer
Att inte minnas
Nog för att jag glömmer saker men… jag vet var jag bor.
Den Gamle kommer inte ihåg var han bor. :( Jag visade foto från hans lägenhet men nä, inget han kände igen. Att se förtvivlan i ögonen över att inte minnas sitt hem som lämnades i måndags kväll. Jag lider med den Gamle. Jag kan inte göra ett enda dugg för att hjälpa honom!
Han vill att allt ska ta slut. Han vill inte dra ut på det oundvikliga. Han vägrar ta tabletter. Han kastar både syrgasgrimma och inhalationsmask på golvet. Syresättning utan syrgas är 79% med 94%.
Jag anser att det är hans val. Hans liv. Hans slut. Att lindring finns om han ändrar sig… men det lär han inte göra.
Jag försökte tala om att det är okej att släppa taget. Vet inte om jag nådde fram. Men jag är iaf välkommen efter jobbet i morgon också… ”om jag finns kvar då” sa han med glansiga ögon.
20 mars, 2014
av Nillan
Inga kommentarer
Vårdagjämning!
Vilken underbar vårdagjämning! Sol och många plusgrader.
Gick en lång fotorunda på kyrkogården men de fotona får ni se i morgon, orken är slut för idag.
19 mars, 2014
av Nillan
6 kommentarer
6.5 år har gått
För 6.5 år sedan kom en orolig liten tös till oss varannan helg. Det var en lång inskolning men det gick.
Det tog inte lång tid innan denna tös blev min Fjäril. Vacker som en dag och vilt fladdrande hit och dit.
Idag ansåg handläggaren att min kära Fjäril inte har behov av oss längre.
Pyttsan!! Vi har behov av henne! ;-)
En gång en i vår familj – alltid en i vår familj!
Du tillhör oss också fina du :heart: glöm aldrig det :-)
16 mars, 2014
av Nillan
Inga kommentarer
Lilla parasitica då!
12 klasar…
Två fullt öppna som förpestar rummet. Tja, fram med saxen… och så var de bara tio.
Tror jag ska lämna tillbaka den till henne jag fick sticklingen av ;-)
15 mars, 2014
av Nillan
Inga kommentarer
Gammal man
Den gamle långe man som jag haft så svårt för i mer än 18 år är blott en skugga av sig själv.
Totalt sönderstucken med hematom precis överallt på armar och händer. :(
En skugga som nu ligger i sängen och inte orkar gå upp, inte ens för att äta. Orkar inte vända sig själv i sängen.
En man som direkt beordrade oss att ta saker med oss hem.
Han tog adjö.
Han höll min hand jättelänge när vi skulle gå. Med jobbig, tung andning tittade han mig rakt i ögonen och nickade svagt. Min hand höll han kvar.
Hur hemsk han än varit kniper det i hjärtat att han tynar bort. Det är snällare när det går fort. Mycket snällare.
Nu är min önskan att han sover mer och mer tills det är evig sömn.
Hur många nätter har jag inte suttit och hållit en sådan hand? Att vara den som lyssnar, som kramar till handen då och då, som lyfter ögat från boken när andningen sakta upphör.
Livet tar slut. Det är det enda ”måste” vi har. Allt annat är val, behov eller ”bör”. Men dö, det måste vi alla. Är man 85, snart 86, år är det väl dags att ta det steget, att göra detta enda måste.
Jag är redo för det som ska komma men är min omgivning redo att ta farväl av gammal man? Ytan är tuff, vi får se om den rämnar…
13 mars, 2014
av Nillan
2 kommentarer
I livets slut
Nu ska vi snart iväg på det där samtalet om vad boendet kan göra i livets slut.
Jag känner redan att jag kommer strida hårt för att personalen ska få hjälp. De har nästan större anknytning än vi har.
I morgon ska jag besöka honom. Jag vill själv se hur långt det är gånget. Inte så att jag misstror varken sköterska eller doktor men det är en helt annan sak att själv se.
Jag har ju sett hur cirkulationen börjat avta och om uppgifterna stämmer verkar det nu vara allmän organsvikt också.
Är det så önskar jag ett snabbt slut. Ingen ska behöva ligga länge och vänta.
”När änglarna går hem… ” ta honom i handen och följ honom över bron.