Nu ska vi snart iväg på det där samtalet om vad boendet kan göra i livets slut.
Jag känner redan att jag kommer strida hårt för att personalen ska få hjälp. De har nästan större anknytning än vi har.
I morgon ska jag besöka honom. Jag vill själv se hur långt det är gånget. Inte så att jag misstror varken sköterska eller doktor men det är en helt annan sak att själv se.
Jag har ju sett hur cirkulationen börjat avta och om uppgifterna stämmer verkar det nu vara allmän organsvikt också.
Är det så önskar jag ett snabbt slut. Ingen ska behöva ligga länge och vänta.
”När änglarna går hem… ” ta honom i handen och följ honom över bron.