Jag känner mig långt ifrån flitig som ett bi. Jag gör det som behövs men inte med entusiasm precis.

Kan inte ligga kvar i sängen mer än till ca 06.00 sen kvider kroppen av stelhet. Det tar en timme innan jag klarar vår futtiga trappa på hela fyra steg utan att trilla eller gråta.

Det har varit några alldeles underbara dagar nu. Dagar jag spenderat mest på altanen.

Med handarbete, kaffe och platta eller dator har jag hittat lite livsandar. Konstigt nog fungerar handarbete trots dimman i skallen! Jag har påminnelser överallt för RAM-minnet är fullt och endast nödvändiga processer körs.

Att upptäcka vid affären att jag glömt byta skor och ska gå in på ICA med jordiga trädgårdsskor gjorde att jag var tacksam att jag iaf kom ihåg att byta byxor 🙈😂

Efter 4-5 timmar vaken är jag så slut att jag måste sova en timme. Nu sitter jag här på sängkanten och väntar på att meducinen’ ska kicka in så jag kan lägga mig. Både den tvåbenta och fyrbenta av manligt kön i huset sover med tunga djupa andetag. Det hoppas jag också göra…strax.🥱😴