I morse fick jag ta mig in till sjukhuset för att ta blodprov på maken och ge antibiotikan. När kärlen är då trasiga och sköra och det finns annan lösning ska de inte behöva sticka honom 14 gånger. På vägen hem stannade jag på EKO, toapappret var nästan slut. Dumt! Blidde’ alldeles mkt mer, tex en ljuvligt orange hibiskus 😍

Jag hann in med varorna och klappa Ruffe så ringde kärleken om att han var utskriven med Cipofloxacin-tabletter och ville att jag kom och hämtade honom. Jaha, inte direkt snällt mot Ruffe som inte gillar att bli lämnad ensam – så han fick följa med och hämta husse. Han hade så bråttom in i bilen att han klämde sig in så fort nosen såg en glipa. Det innebar att han klättrade rakt upp på Rulle! Ojojoj vilken blick jag fick när han beordrades att gå ut igen så jag kunde få ut Rulle. 😂

Vi hann hem och dricka en kaffe sen styrdes näsan för tredje gången samma dag mot sjukhuset 😖 Aningens tjatigt! Men nu var det för min egen skull *wow*. Gulliga kuratorn E talade om att hon flyttar till Åland nu. Jag har ju min psykolog som tar allt jag har i funderingar, även de kring reumatismen, så mina träffar med E har inte varit djupa. Dock mycket trevliga! Nästa anhalt var sjukgymnasten. En ny sjukgymnast… E (ja det är väldigt många där som heter ngt på E 😂) har ändrat patientgrupp/inriktning så nu fick jag träffa P som tagit över hennes uppgifter. P hade läst in sig väl på min anamnes 👍 Efter lite prat var det dags för det vanliga ”testet”, rumpan ända in på stolen, armarna korsade över bröstet. Res dig och sätt dig 10 ggr på så kört tid som möjligt. Förra gången hade jag förbättrat mig en sekund och idag trodde jag inte jag skulle kunna fullfölja det bara pga värken. Så döm om min fullständiga misstro till att hans tidur gick rätt när han sa 14.5 😂😂😂 Trots värken var jag en sekund bättre än för ett halvår sedan! Så med ett leende gick jag till nästa rum och nästa E. Nu var det arbetsterapeutens tur. Vänsterhanden fick godkänt medan högran fick underkänt. Fast det visste jag ju… E tittade på mina ortoser och tyckte att de var väldigt väl använda. Hon skrattade när hon såg slitaget på vissa ställen. ”Du måste ha ett par nya! ” Vilken skillnad med nya handledsstöd! 😂 De gamla fick jag med att ha i reserv eller i trädgården tex. Känner tacksamhet över omtanken reumatologen på CSK har och ger! 

Snart klar, bara doktorn kvar. Dr JS är jag EXTREMT glad över att kalla MIN läkare! Han har humor, daltar inte, tänker helt rätt, förkovrar sig konstant etc. Han ser och konstaterar mina onda leder innan han känner på dem ens! Han talar om för mig att jag har ont i en led innan jag själv vet att jag har ont 😂 ”jag kan sätta kortison i handlederna så tar det ner inflammationen” sa han med valpögon. 
Nope! Nix! Aldrig! Kom inte här och vilja sticka i leder som jag överlever mha citodon och ortoser! Jag är av åsikten att om man börjar sticka i leden får man fortsätta och det finns bara ett stick innan kroppen börjar protestera. Jag sparar det mer än gärna till när jag inte står ut.
”Men något måste jag kunna göra för dig! Ett stick i skinkan då?”
Är du gaaalen J? NEJ! Håll dina sprutor låååångt bort 😂
Han suckar djupt och säger med svag röst ”lite sjukskrivning då?”
Han såg så ledsen ut att jag harklade fram att om jag inte kan jobba nästa vecka så loooovar jag ringa honom för intyg. ”Deal”! ”Du ska veta att du är absolut den tåligaste av mina patienter!  Jag finns här för att hjälpa dig. ”
Han såg direkt på mina blodprov att jag inte är på topp. Att träffa mig var bara ett konstaterande.

Om man nu måste (eftersom det ännu är obotligt så är det ju ett måste) leva med reumatism kan man inte ha ett bättre team runt sig! Kuratorn frågade hur mycket sjukdomstankarna ”äter” mig. Det äter mig inte alls. Jag har RA – kan jag bli av med det? Nej. Blir det bättre om jag förbannar världen? Nej. Jag tar en dag i taget och är det jobbiga värkdagar har jag större bry med att övertala mig själv att ta starkare medicin. 

Nu puffar dialysen i sin egen lugna ”andning”. Ett tryggt hemma-ljud. Kärleken är hemma. Jag väntar på att värkmedicinen ska kicka in så jag kan sova. I morgon har jag telefonen på eftermiddagen så chiefen undrade om jag kunde ändra tid. Känns bra att få en liten sovmorgon i morgon. 

Älskade Truls är hemma igen och ska ligga bredvid älskad Ludde. Ska bara orka gräva – orka både psykiskt och fysiskt…