Låter nog knepigt för de flesta men mina båda systrar förstår nog vad jag menar. Jag har blåst ut adventsljuset. Jag tror att jag lyckats få tag på samma sorts ljus som Inga satte i luciakronan. Det luktar exakt likadant som de gjorde och de droppar inte. Härligt minne som genast tar en tillbaka i tiden.
”Tack för att jag är väntad.
En budbärarinna ville jag vara i denna sena och mörka tid.
Mina ljus ska brinna klara för den som kämpar den hårda strid.
En hoppets stjärna ville jag gärna tända för den som bor i förtvivlans natt, och sorgen i glädje vända där lyckans låga flämtar matt”

Åhhh vad jag saknar våra luciatåg!!