I källaren har ljuset länge varit borta med vinden. Vi har bytt lysrör och glimtändare utan framgång. Jag sa till maken att vi skulle prova med ytterligare ett nytt lysrör och glimtändare för man vet ju aldrig… Näpp, han var hårdnackad att DET hade han aldrig varit med om på jobbet – det måste vara ngt annat fel på armaturen.

Idag tog sig far genom vinterlandskapet från Höör till Landön för att hjälpa mig. Jag bad honom ha med mojängen som han mäter ström med. Jodå, det fanns ström fram på ledningarna. Jag tog fram reservlysröret och frågade om han skulle prova. Maken muttrade ngt om att jag skulle sluta tjata, det är inget fel på det nya lysröret.

Jag gav upp och gick ut för att fortsätta skotta snö. Tyckte herrarna fick klarar sig själva om jag nu inte kunde ngt. Jag hann palta på mig alla 7 344 kläddon som krävs för -11 grader och skottning. Tog 5-6 tag med skyffeln så knackade maken på köksfönstret och signalerade mat. Vaddå mat? Vi hade ju precis fikat!! Han ger sig inte och jag stampar ilsket av mig snön och skriker i hallen ”vad vill du???” Han kommer så småningom flinande och säger ”din far har fått igång ljuset i källaren”
Ja men, va bra, vad var det för fel?
”Lysröret”

Gaaaaaaaaaaaaaaahhhh…så har far fått köra hit bara för en sådan skitsak?? Åhhh så irriterad jag var! Nästa gång ska jag stå på mig mot min käre make innan jag ringer far :P

Nåja, jag fick hem min fina orchidée som jag  glömde hos syster i slutet av oktober och en kofta som hon visst tröttnat på ;)

Nu ska jag försöka mig på att göra pepparkakshus, kan ju bli hur spännande som helst …