Ja, lusten till mat…hos min man… ;-)
I morse var han inte alls på sitt vackraste humör. Han steg inte upp under de 30 min jag gapade att det var dags. Han hann inte dricka kaffe innan vi skulle köra och jag förmodar att det var en bidragande faktor. Det var iaf skönt att köra sin egen bil och inte den där knäppa yarisen.
Idag var det en annan sköterska, knappt kommen ut skolan hon heller… Hon var vänlig, nyfiken på cdk:n som hon aldrig sett innan och ställde ungefär samma frågor som de andra gjort. Jag förberedde allt som vanligt och när hon kom bad jag om första provröret. Det blev inget för hon hittade ingen ordination på det. ?? Que? Vi tar ju alltid CRP dagligen när det är högt! Men näpp, det blidde inget med det…så jag satte antibiotikan och sen väntade vi på doktorn. Efter en halvtimme, trekvart, kom en mkt trevligare dr än den igår. Kanske för att han var dansk? ;-) Hela hans person utstrålade ngt gemytligt.
Han undrade också varför man inte tagit CRP och sa att om vi ville kunde det tas. Nä, inte sticka bara för det, det kan vänta till i morgon. Han höll med. Han sa också att de inte hittat ngt i odlingarna än. Han såg lite fundersam ut. Vi ska iaf fortsätta komma in varje dag vid 8-8.30 för antibiotikan. Han skulle konsultera Lund under dagen.

När vi satt i bilen för att köra hem kom svärmor på cykel. Hon skulle till kollo och tänkte se om vi var på csk. Sa att vi skulle hem och sova. Jag fick en syrlig kommentar om varför JAG skulle sova, tänk alla år HON inte fick sova om nätterna och HON sov minsann aldrig på dagen för att kompensera. *suck* Hon vet minsann hur man drar upp sår hela tiden…

Väl hemma ringde jag och traggade med makens ssk i Lund. Jag gillar Irene, hon är sådan härlig, trygg person och duktig sköterska. De tycker det är positivt när odlingar tar tid för då är det inget i dem. Det finns mest troligt inga bakterier i blodet utan de sitter lokalt någonstans. Lättare att komma åt och inte lika farligt. Kändes så skönt att ha pratat med en trygg person. :-)
Jag däckade i några timmar och sen var maken så hungrig att han kved.

Det var beställt hemmagjord hamburgare idag. Brödet är det enda som är köpt…biffen är redigt himmalavad :-)
Maken njöt, det smakade bra förutom salladen som var…bitter. Han njöt och sa ”äntligen äter jag mer än dig även om jag inte äter som jag brukar än”. Den kommentaren och att han gick i matkoma var som balsam för en sliten hustru! :-D. När han har lust på mat och sen hamnar i matkoma då vet man…att det går på rätt håll :heart: