Fick en aha-upplevelse idag. Sen jag fick denna häringa infektionen har jag inte tagit min morgonmedicin. Morgonmedicinen har varit en halv lyckopilla som doktorerna övertalade mig för ett år sedan att jag behövde. Min kropp tålde inte den höga dos de satte in, jag bodde på toa. Enda fördelen var väl att jag rasade en del i vikt ;)

Jag drog iaf ner på dosen till ngt som kroppen klarade av och doktorerna skakade på huvudet och sa att det var alldeles för lite för att göra ngn skillnad. Men JAG kände ju att det gjorde skillnad. 30 min efter intag blev jag en mkt trevligare människa.

Nu har jag då inte tagit den på ett par dagar och insåg att det varit rent placebo att ta den lilla pillan! Under de där 30 minuterna som det ”tog” för tabletten att verka fick jag vara i fred. Alla  i min omgivning tillät mig att vara för mig själv tills dess. Samma var det i morse när jag nästan snäste till maken att ge min tablett tid att verka innan han började diskutera med mig. MEN jag tog ju ingen pilla i morse så det hela handlar om att jag måste ge mig själv tid att komma igång.

Jag har hela tiden klarat av att barn pratat med mig direkt jag vaknar, det är vuxna som odlat min irritation. Ja, jag vet, jag är inte rätt navlad. Men det var skönt att inse att jag kan klara mig med en tablett mindre…när den ändå inte gör ngn nytta :)

Insikter är stärkande ibland.