Kråke kom till oss som knappa tvååring 2007. Han hade blivit mobbad av en blåpannad amason och i stressen plockade han sig enormt. Ägaren ringde oss i förtvivlan och bad oss ta hand om honom. *glurp*
Så här illa såg han ut länge. Sen flyttade han in till Solara och mådde aningen bättre. Den gamla damen tog ganska väl hand om honom. Men han tuggade fortfarande fjädrar, framförallt på vingar och stjärt.

Så dog den gamla och han blev ensam. I fjol i april när jag mådde dåligt och inte behövde ångesten över att jag inte orkade med flickorna fick de flytta ut till honom. Nu har han inte haft tid att plocka sig på nästan ett år ;) Töserna Cat och Kimi håller efter honom utan att eg vara stygga, de bara ”lixom” sätter honom lite på plats för att de är så vackra flickor som kommer först.

Jag ångrar INTE en endaste sekund att Cat och Kimi flyttade ut till käre Kråke! Jag njuter av att se dem tillsammans och den dagen även Kråke flyger kommer jag nog tjuta så det hörs till hufvudstaden :)