Här sitter jag vid köksbordet, illamående som 17. Jag skulle sova nu för att skippa en del av illamåendet men se det gick inte. Kärleken fick akut kräkningar och sitter i sängen med sin spypåse.
Jag gick.
Jag tycker det är oerhört respektlöst att han inte går när han måste.
Så jag gick.
Jag är van att bli behandlad respektlöst.
Jag kommer gå nästa gång också.
Det är lugnast så.
Tårarna torkar väl nån gång…

”Bara gråt du tös lilla så pinkar du mindre” sa alltid farfar…. Jag kommer nog inte behöva kissa på länge nu.

Undrar om han är klar?
Provar att återgå till pudan’
God natt