Nillans tankar

Igår var vi på inflyttningsmöte på Fjällbacka.
Kundpärmen skulle gås genom och de skulle ha tillåtelse för ditt och datt. Inget konstigt då jag jobbat med kundpärmen i många år. Kärleken brydde sig föga och överlät allt på mig, som vanligt.

När vi pratade om vad svärfar haft för intresse tidigare i livet blev det lite komiskt. Vi pratade om hans fiskeintresse och hans vänner. Hamnade sedan in på hundar och att han tycker så mkt om en av personalens lille plutt. Denna valp går alltid upp i famnen på svärfar och pussar honom frenetiskt tills S säger till att det är bra och att han ska låta min svärfar vara i fred för pussar ;) Därifrån gick vi till våra gojor och Emma (kontaktpersonen) berättade om sin morfars goja som hon tyckte var så skoj. Vi bjöd in henne att ta min svärfar i färdtjänst och komma och hälsa på oss och alla gojor. Rätt var det var så var vi tillbaka bland fiskarvännerna och när jag pratade om den enes goja frågade teamchefen om den där Gunnarsson hade ngt förnamn. Så klart han har…jag kommer bara inte på det just nu…Inte heller min käre make kunde komma på det men det är ju inget ovanligt att han glömmer namn ;) Då mumlar Emma ”Gunnarsson heter B**** i förnamn, han är min morfar”.
*asg*
Så liten värld!! Hon har alltså barndomsminnen från Nisse och min svärfar hemma hos sin morfar!
Inte undra på att hon gillar min svärfar ;) Han är ju ett barndomsminne.

Vi gav henne tillstånd att prata med sin morfar om att min svärfar finns på hennes jobb. Vi ska försöka få dessa tre gamla gubbar att sammanstråla när E kommer åter från sin semester :D

Efter mötet dumpade jag av maken hemma, hämtade mer lakan och handdukar och körde tillbaka till Fjällbacka. Jag glömde tyvärr att ta ny Panodil i hastigheten, vilket jag fick lida för senare när febern återkom. Väl framme igen hade de gett svärfar medicin för att trycka ner febern lite. Så jag satte mig utomhus och lyssnade på bok och försökte hitta lite harmoni i kaoset som råder numera. Efter ca 30 min kom Emma och sa att svärfar var på benen och kommit ut i dagrummet. Vi satte oss i soffan och bara var i väntan på att herr Dr skulle behaga dyka upp. Han skulle komma och undersöka svärfar (som hostar groteskt) vid ca 13.15-13.30. Vi satt där och lyssnade på musik, pratade lite och så drog han upp sin kalender. Ett stort tidningsurklipp fyllde plastfickorna runt kalendern. Det var från Kristianstadsbladet ang campingen här på Landön. När vi tittat på bilderna, och svärfar konstaterat att han kände igen en av dem och kunde faktiskt förklara vara mannen bodde, började han bläddra i sin kalender. På ngt ställe stod det ett namn och han frågade mig vem det var.
Jag har ingen aning!!
Hur ska JAG veta vem det är?
När han insåg att jag inte var till ngn hjälp suckade han och sa att det nog inte var så viktigt om han inte kom ihåg.

Överallt i kalendern finns det lite daganteckningar. Vissa av dem kunde jag härleda till större händelser – andra var bara rappakalja. Frågade honom om en av dem och han bara skakade på axlarna och sa att han inte hade ngn aning.

Jag har livlig fantasi.
Jag har känt av trögt minne sedan jag gick i väggen.
Men jag har svårt för att sätta mig in i att inte komma ihåg alls!!
Att alla minnen börjar för ngr år sedan (eller slutar hur man nu väljer att se det).
Vad har hänt sista tiden? Och på det lägger man ngr dagar av full klarhet, med insikt, med kontroll.

Alzheimers är hemskt!

Just det – dr kom 15.15 och konstaterade att svärfar mest troligt har en lunginflammation och satte in Doxyferm i nio dagar.