Mitt i min febersnurr står jag och tar hand om svärfars lakan som jag tvättat. De kunde fått ligga tills jag mår lite bättre men då är det sju resor jobbigare att få dem släta än när man tar dem direkt från tumlaren.
Stryker dit en namnlapp och frågar den passerande kärleken om han tror hans far är tacksam för all tid och energi jag lägger ner på flytten. ”Inte farsan, men jag är” svarade han :heart:
Det värmde och jag satte ytterligare en maskin svärfarstvätt. För tillfället har jag nästan kunnat prata i en halvtimme men nu ger den sig på drift igen och hostan tar över.

Nu ska jag inta soffan medan maskinerna jobbar och fundera på vad som tar minst energi att göra till kvällsmat.