Det är för mkt att tänka på nu så jag sover dåligt, riktigt dåligt.
Vaknade kl 6.50 och insåg att det var lika bra att stiga upp, jag skulle ändå bara ligga och snurra runt.
Det finns behov av sömn kvar i kroppen men som sagt, lika bra att gå upp och starta dagen.

Tar mitt kaffe med mig till gamla altanen och njuter.
Njuter av nybryggt kaffe men även av alla sommartecken.

Det är klarblå himmel.
Det är 21 grader redan.
En mås seglar över strandkanten och skriker till ibland så som måsar gör.
Jag hör små barn som skrattar.
Jag hör föräldrar till dessa småbarn som ropar för att få frukostuppmärksamhet.
Fler barn som springer och skrattar.
En svala flyger förbi, snabbt som en pil.

Blundar jag lär jag somna där på altanen, det är jag säker på.

Stänger ögonen en kort stund i alla fall och ser för mitt inre en, av många, sommarmorgon i Nåthult. Hollungen och jag  i våra sommarpyjamasar, min med röda shorts och röd/vit-rutig t-shirt och syrran i en dito fast blå.
Det luktar Nåthult.
Det surrar bi och getingar i morfars fruktträd.
Far drar upp vatten från brunnen med hinken som hänger däri. Detta iskalla klara vatten så gott som inget annat vatten.
Inne har mor satt igång med att koka kaffevatten.
Öppnar dörren till det som fungerar som skafferi och räcker mor smör och pålägg från kylväskan samtidigt som sommarspels-sakerna lockar ögat. ”Snälla, får jag ta ut det?” Frukost först, hävdar mor.

Känslan av att springa runt i gräset, gå ner till den lilla skogsdungen (fast vi inte fick för där fanns ormar), att gå längs vägen och trä smultron på strå och kanske lyckas hitta ett blåbär att varvar mellan de röda.
Att på väg in till mormor och morfar stanna vid sjön och bada men även återkomsten till Nåthult sent på kvällen och bäddas ner i en säng som är ovan och ändå så van och kär.

Jag hoppas barnen på Landön kommer ha samma sorts barnsdomsminnen.
Känslan av frihet, lycka och kärlek.

Trots att jag njuter av sommarmorgonen och mina minnen så är detta en dag som är svart för så många.
I dag är det den 22 juli, exakt ett år sedan Utøja invaderades av en komplett galning vars mål var att ha ihjäl ALLA på ön.
Mina tankar går till de överlevande och till de som fattas någon kär.
Mitt ljus brinner hela dagen för er och era kära. :heart: