Nillans tankar

Så fort jag lärde mig läsa uppmuntrade mor, farfar och mormor mig till att läsa mer. Mormor och farfar har alltid sagt att böcker är levande, ett arv vi ska vara rädda om.

Jag har alltid älskar att läsa, var som helst, när som helst. Men för cirka tio år sedan fanns inte orken att läsa. Jag somnade oftast med boken på näsan, jag gav upp. Hittade många intressanta böcker i affärerna men ryckte mest på axlarna, varför köpa något som jag vet inte kommer bli mer än uppslagna över näsan?

Så gick jag i väggen. Nu fanns verkligen ingen ork eller ambition att läsa. Inget var kul, inte ens artiklar i veckotidningar gick in om jag försökte läsa. Orden blev bara en salig röra av svarta märken på vit botten. En stor sorg för en som varit bokmal…

Jag är så tacksam för de vänner jag har. De har tjatat och trugat om att jag ska prova ljudbok istället. Jag slog ifrån mig – hur skulle jag kunna koncentrerar mig på en ljudbok om jag inte kan läsa en bok? En kär vän sa åt mig att gå in på biblioteket och få tillträde till TPB (tal- och punktskriftsbiblioteket). Det var en vårdag, en av de varmaste. Efter ett jobbigt möte med chefen och andra kom jag hem och loggade in på tpb. Eftersom jag gillat Barbara Wood i inbunden form fick det bli första boken jag lånade. Den siste schamanen. Inläsaren var inte den bästa men eftersom man inte kan välja inläsare var det en sak jag fick jobba med, att inte irritera mig på uttal med mera.

Det gick bra, jag lyssnade på boken och målade fönster hela våren/försommaren. PANIK! Boken var slut efter ca 14 timmar! Började lyssna på Camilla Läckbergs böcker och är helt fast! Hela sommaren har jag spenderat med Erika, Patrik, Ernst, Annika, Mellberg, Anna och alla de andra. Med sorg i hjärtat insåg jag att Änglamakerskan var sista gången på ett tag som jag fick följa dessa personer. Ska jag kanske mana på Camilla att skriva fortare? ;)
Eftersom jag numera inte klarar mig utan en bok i örat blir det lite ångestladdat innan man kommer in i en ny bok. Jag återgick till Barbara och hittade Nattåg som jag vet att jag inte läst i inbunden form. Den har nu fångat mig totalt (även om inläsaren inte är den bästa så är hon heller inte den sämsta) och för en halvtimme sedan insåg jag att även denna bok snart är slut! Hur kan 12 timmars lyssnande försvinna så fort? Jag har 2,5 timme kvar sen är det över.

Jag måste hitta en ny bok…PRONTO!!

Finns det någon av mina få läsare som kan rekommendera en bra, spännande bok gärna om andra världskriget så blir jag lycklig!
Har du kanske läst någon bra deckare/kriminalroman som du kan rekommendera mig?
I luren väntar ”Anklagelsen” av Sandra Brown, jag gillade ju hennes ”Beundraren” när jag läste den för många år sedan. Får se om jag kommer tycka om den…samma ångest varje gång jag ska byta bok… *suck på mig*

Så hjälp mig nu :) Ge mig tiiiiiiips!

Ljudböcker är det bästa som hänt. Jag orkar röja, städa, tvätta, baka, diska med mera om jag har en bok i örat. Visserligen orkar jag inga långa stunder men jag ORKAR iaf :) Jag vill aldrig mer vara utan ljudböcker ;) Det är dessutom en medicin som både dr och kurator ordinerat :)