Havet kallar.
Hösten kallar.
Jag lyssnar…

Jag hör hur havet vrålar. Jag hör hur hon säger att jag ska komma och skrika ur mig det som gnager. Det var längesen jag gjorde det, tror att hon saknat mig lite.

Har jag sagt att jag älskar hösten?
Jag älskar färgerna, den höga luften, ljudet från havet som inte längre kluckar utan börjar vakna och låta. Jag älskar att höra regnet smattra på altantaken, känna doften av våt jord och framförallt doften av multnande löv. Japp, jag ÄR knäpp… Egentligen tycker jag nog om alla årstider men jag fixar inte för stark värme och inte heller för stark kyla, annars har alla årstider sin charm.

Tyvärr är det en sådan där dag med möten, inköp, leverans till svärföräldrarna annars hade jag tagit på mig en tjock tröja, vindjacka och gått ner till bryggan och spenderat den tid det tar att rensa sinnena där. Men det är en dag i morgon också och skulle den innehålla sol så blir det trädgårdsarbete och en tur till Vikingamarknaden i Näsum :)

Irritationen från den där vännen sitter kvar och gror – jag måste göra ngt åt det för annars blir det märken efter den.

Är du stressad så stanna upp och titta på alla färger som börjar antydas i naturen :heart: Lyssna, se, lukta och glöm bort vart du är på väg för bara en minut.