Denna veckan har varit mindre bra. Möte med chefen som gick bättre än befarat men tog så mkt energi att jag dippade.
Sen kom nästa smäll, en person som inte kan förstå talesättet håll dina vänner nära, dina ovänner närmare och blivit tvärsur på mig.
Det gör ont men jag kan inte slösa mer av min fattiga energi på hen, det går inte… Men nog känns det och det känns hårt, tungt och surt. Kurator och doktor kommer klappa mig på huvudet och säga att jag gjort rätt. Varför känns det då så eländigt?

Jag tackar tokholmaren A för många goda skratt de senast dagarna. Jag tackar syster Hollunge för stöd och råd, goda råd! Tokholmaren E finns där alltid och vänder ut och in på mig, mina tankar och konstaterande, tack!

Jag slänger iväg en snäll tanke till teknikerna som var här idag och sa att sovrummet inte alls behöver vänta med renovering, slangarna når till tv-rummet :-) Så nu behöver jag bara vinna på lotto så kommer maken hitta alla våra saker på altanen och ENBART det som ska vara inne kommer in igen…jag vill, jag vill, jag viiiiill!!!
Men först köket…nä först få bort skit och bröte så jag kan fortsätta med köket…

Tack älskling för att du orkar med din hustrus mående och nyckerna som uppstår. Löv jo!

Jag vill inte ha mer tragiskt runt om mig nu. Jag vill ha glada, levnadsglada personer omkring mig. Som kan smitta av sig lite…
Stor kram till L8 och hennes nyfunna livsglädje…smitta mig! ;-)