10 april, 2014
av Nillan
Inga kommentarer
Det här bordet var makens farmors matbord. Tyvärr har skivorna försvunnit. Jag ville kapa benen och ha det som soffbord men det gick inte med så svarvade ben ;-)
Sååååå det fick bli matbord och vårt Leksvik åkte på vinden.
Morsarvet – ommöblering… fast det bara är andra möbler på samma plats.
9 april, 2014
av Nillan
4 kommentarer
Trots att humöret är i botten och ångestnivån är skyhög kunde jag prestera lite idag. Tack vare några minuters samtal med kloke, fine, snällt M. Han är verkligen rätt man på rätt plats! Han kapade lite av ångesttoppen och så kunde jag koncentrera mig på lite grafik.
Dekalen är ännu inte helt klar, det ska dit en siluett av en rymmande fågel och ev en liten gardin…
Sen ska jag ge mig ut i träsket vem-trycket-billigast och få priser…
9 april, 2014
av Nillan
2 kommentarer
Efter en dag med vånda, olust, frustration, ledsenhet, oro och ja allt annat åt det hållet till…åkte svärmor och jag på en föreställning i Tollarp.
Vänner till henne hade biljetter men kunde inte själva använda dem så vi fick gå istället. Snälla de är som tänker på oss! :D
Jag var väl egentligen inte alls på humör för att gå på en föreställning men tur att jag gjorde det. Det var en mycket trevlig kväll. Ole är mycket duktig gitarrist och även om Björn Afzelius inte tillhör mina absoluta favoriter så hade Ole valt ut de bästa att framföra. Att också få höra lite bakgrund till sångerna ger det där lilla extra, han kände nämligen Björn ganska väl.
Dan som Sven Wollter var klockren! ;)
Jag börjar undra om inte jag ska lösa medlemskap i teaterföreningen och få lite rabatt. 120 kr/år är ju inte så mycket men man FÅR väldigt mycket för de där kronorna. Ska fundera lite till…
7 april, 2014
av Nillan
1 kommentar
Nu har magen brakat ihop inkl magkatarr. Värken är olidlig i händerna. Oron och ångesten härjar vilt!
I morgon är det introduktion till ABB, fem veckors test av min arbetsförmåga. Försöker förtvivlat att se det positivt men det sitter en liten hornbeklädd sak på axeln och säger ”HAHAHA! ”
Andas
Andas
Andas
5 april, 2014
av Nillan
2 kommentarer
Energin står och blinkar rött, batterierna är på kritisk nivå!
Det har varit alldeles för mycket senaste två veckorna. Ingen tid för återhämtning. Så denna helg är totalt kravlös.
Inget trädgårdsväder, blåser för kallt, men att strosa runt och leta blomster är gott för välbefinnandet. Körsbärsträdet slår ut! =)
Grönpepparfilén till middag satt som en smäck! För en gångs skull hade vi efterrätt…
I morgon ska jag sova tills jag är helt utsövd och sen ta en kamerapromenad. Önskar jag hade orkat åka hem och fira lilla mor som fyllde år innan i veckan men det går inte. Får göra ngt roligt sen när allt lugnat ner sig.
3 april, 2014
av Nillan
2 kommentarer
Jag trodde aldrig han skulle finnas på sin födelsedag, det är knappt han gör det.
Vi åkte i alla fall dit med tårta. En tårta han bara sa ”nej nej nej” åt, ville inte ha. Förr om åren, även i fjol, har han glupskt ätit och njutit. I år ville han bara ha mjölk och få sova.
Ögonen orkade inte hålla sig öppna och det gjorde ont i hela kroppen när jag hissade upp huvudändan så han kunde dricka.
Fortsätt sova gammelskrutt. Sov…
31 mars, 2014
av Nillan
2 kommentarer
Tack och lov! Han fick komma hem idag! :D
Många turer, många samtal, många stamp i asfalten på jobb så gick det.
Han skulle resa 14.05 från sjukhuset och färdas ca 6 km. 14.55 kom de… undrar om de tog en liten extratur i det vackra vädret.
Nåväl… jag var på plats vid 14.30 och personalen visade att de behövt möblera om för maskinernas skull. Antidecubitusmadrass och syrgaskoncentrator skulle vara kopplade till uttagen som körs på elverk vid händelse av strömavbrott. Jag tyckte det såg bra ut förutom den extra lilla kudden som förlänger sängen till en lång man. Den skulle han med största sannolikhet lägga hälarna på och få tryckskador av. Pinsamt, sa de, att de inte tänkt så långt själva.
Så kom den gamle mannen inrullandes på bår. Han vinkade på mig och sa ”Åh va skönt”. Är det skönt att vara hemma? Jaaaaa!
Sköterskan, som är en fjärdedel av min storlek och huvudet kortare, tog benen och jag överdelen. Denne en gång så lång och rakryggade man fällde sig på mitten, kunde inte räta ut sig och benen bar knappt. Men i säng kom han och åter hördes åhhhh va skönt!
Frågade om han ville ha ngt att dricka efter att ha bäddat in honom som en puppa. Jodå, det hade varit gott med…. Ordet saknades, det syntes hur han försökte få fram…
Vill du ha mjölk, frågade jag.
JA!
Jag travade snabbt ut i köket medan skötetskan satte på syrgasgrimman. Eller, hon försökte… det var visst lite härdsmälta i skallen där med ;-)
”Ska jag hjälpa syster? ” flinade jag.
”Ja tack, det är nog bäst” sa hon och neg lite.
Hahahaha…
Gubben drack girigt och stoppade bara för att säga va gott det var.
K sa ”nu får vi beställa mer mjölk igen, det har inte gått åt så mycket när du inte varit hemma” (fniss…) Hon fick hämta ytterligare ett glas mjölk.
Jag tappade räkningen på hur många gånger han sa att det var skönt att vara hemma.
Ögonen klippte, han var trött…
Alla nöjda. Nu finns det ingen anledning att åka till sjukhuset fler gånger! Nu finns syrgas och all upptänklig palliativ medicin.
Inatt kan jag nog sova gott jag med!
Hemma är bäst!
30 mars, 2014
av Nillan
2 kommentarer
Gamle Ruffe blir som en valp när han blir klippt. Det är bara den grå nosen som skvallrar på att han är 9 år i oktober. :heart:
29 mars, 2014
av Nillan
2 kommentarer
Jag parkerar på kollo och brukar ta bakvägen in på sjukhuset. Tji fick jag! Det var låst! Visst ja, det är LÖRDAG!
Så det var bara att runda Gula Huset och knata upp till stora ingången.
Han satt och försökte ta på sig syrgasgrimman över huvudet. Wow, han inser att den gör nytta!
Idag var det rysligt svagt och han hade ont. Han fick två Alvedon (?) och så gick sköterskan innan hon sett att han svalt dem. Fick uppmana honom flera gånger och hälla tabletterna i handen på honom för att de skulle åka in i munnen. Sen satt han och SÖG på dem! Jag kunde känna den hemska smaken i min egen mun och ”skällde” lite. Då log han. Fick uppmana att ta drickan så de skulle åka ner. Då såg jag. Jag såg hur svårt han har att svälja! :( Stackare! Då är det ju därför han inte vill äta mer än gröt, ägg och sill samt dessert! Så nu blir det att stampa med foten igen.
Om fem dagar fyller han år. Undrar om han hinner det…
Suck.
29 mars, 2014
av Nillan
Inga kommentarer
Det var inte meningen att vara otrogen.
Det bara blev så.
Den stoppades i mina händer…
Var inte ledsen kära Canon, jag byter aldrig bort dig mot en Minolta! :P