Tack och lov! Han fick komma hem idag! :D
Många turer, många samtal, många stamp i asfalten på jobb så gick det.
Han skulle resa 14.05 från sjukhuset och färdas ca 6 km. 14.55 kom de… undrar om de tog en liten extratur i det vackra vädret.
Nåväl… jag var på plats vid 14.30 och personalen visade att de behövt möblera om för maskinernas skull. Antidecubitusmadrass och syrgaskoncentrator skulle vara kopplade till uttagen som körs på elverk vid händelse av strömavbrott. Jag tyckte det såg bra ut förutom den extra lilla kudden som förlänger sängen till en lång man. Den skulle han med största sannolikhet lägga hälarna på och få tryckskador av. Pinsamt, sa de, att de inte tänkt så långt själva.

Så kom den gamle mannen inrullandes på bår. Han vinkade på mig och sa ”Åh va skönt”. Är det skönt att vara hemma? Jaaaaa!
Sköterskan, som är en fjärdedel av min storlek och huvudet kortare, tog benen och jag överdelen. Denne en gång så lång och rakryggade man fällde sig på mitten, kunde inte räta ut sig och benen bar knappt. Men i säng kom han och åter hördes åhhhh va skönt!

Frågade om han ville ha ngt att dricka efter att ha bäddat in honom som en puppa. Jodå, det hade varit gott med…. Ordet saknades, det syntes hur han försökte få fram…
Vill du ha mjölk, frågade jag.
JA!
Jag travade snabbt ut i köket medan skötetskan satte på syrgasgrimman. Eller, hon försökte… det var visst lite härdsmälta i skallen där med ;-)
”Ska jag hjälpa syster? ” flinade jag.
”Ja tack, det är nog bäst” sa hon och neg lite.
Hahahaha…
Gubben drack girigt och stoppade bara för att säga va gott det var.
K sa ”nu får vi beställa mer mjölk igen, det har inte gått åt så mycket när du inte varit hemma” (fniss…) Hon fick hämta ytterligare ett glas mjölk.

Jag tappade räkningen på hur många gånger han sa att det var skönt att vara hemma.
Ögonen klippte, han var trött…
Alla nöjda. Nu finns det ingen anledning att åka till sjukhuset fler gånger! Nu finns syrgas och all upptänklig palliativ medicin.

Inatt kan jag nog sova gott jag med!

Hemma är bäst!