Mina händer är som om jag dragit på alldeles för små handskar. Jag kan inte knyta näven, jag kan inte plocka upp små föremål som tex en nål. Jag har inte styrka att öppna en flaska eller en läsk (Vincent fick hjälpa mig igår). Jag har inte styrka att vrida en kran eller hyvla en ostskiva. Jag föredrar faktiskt när det sitter i ben och fötter…

Idag hade jag massor av måsten. Så full dos citodon (som omvandlas till morfin i kroppen) och sen gick jag med röjaren och gräsklipparen. Skönt att få det gjort och skönt att röra sig utan smärta. Jag vet att jag kommer få böta för det när medicinen har släppt. Jag vet att natten kommer innehålla tårar och värk. Imorgon är det full fart på jobbet och jag kör inte bil när jag tagit citodon. Så det blir att uthärda till jag kommer hem. Det är alldeles för lätt att bli beroende av citodon så jag undviker det så mycket jag bara kan och tar så låg dos som möjligt.

Nu varvar jag ner på favoritplatsen. Ska virka varvet ut, vattna blommorna, ta in tvätten sen måste jag hitta på något till kvällsmat.