Jag hade tankat upp vatten både här och där. Powerbanks låg på laddning, ved i tråget och middagen befann sig i magen. Vi var redo för storm. 19.54 försvann strömmen och det blev mörkt. Det enda som lös var dator, platta och ficklampan vi fick av EON för trogen kund.

Rulla ner alla rullgardiner, tända ljusen i takkronan, alla batteridrivna lyktor och slingor. Ganska mysigt…en stund. Sen började Malik vråla och slita i det mesta. Det gick inte att elda eftersom röken trängdes tillbaka in i huset. Jag gav upp 20.45 och la mig. Kärleken kom en timme senare när han tröttnat på spel på datorn. Det hade redan blivit kallt i sovrummet så värmedynan Atlas var välkommen mellan oss.

Klockan 1 gav Atlas upp rejält varningsskall, Malik röt och slet. Trots halvt batteri på mobilen valde jag att starta boken och stänga ute oljudet. Jag sov i 2 timmarspass och vid 6-tiden korsade Atlas bakbenen så kissnödig han var. Efter en snabb koll att det var okej på det lilla området närmst huset fick han äntligen lätta på trycket. Vi sov 2 timmar till och då hade Malik tagit sig en bit bort och var inte lika arg längre.

Inspektion av tomten, taket, djuren sen kunde jag andas ut och Atlas fick ut och leka. Men ingen ström. Kaffetarmen skrek efter morgonkaffe. Satte försiktigt fyr I kaminen och det lyckades utan att det rök in. En gryta med vatten på kaminen och invänta kokning. Det tog dock 45 min för 5 dl vatten att nå 89 grader sen orkade vi inte vänta mer. Inte optimalt men drickbart. Det tog 20 min att steka några ägg till frukostmackan men ack så gott med något varmt.

Lamporna som vi använt kvällen innan åkte ut till fåglarna. Efter orkanen Gudrun vet vi ju att fåglarna inte äter när det är mörkt. Så ljus, mat och vatten ordnades och alla verkade må bra.

Solen tittade fram och jag hade nu också tillräckligt ljus för att handarbeta. Funderingarna gick tillbaka till 70-talet när man var hos farmor och farfar. Där fanns inte så mycket teknik som man har idag. Det enda som hördes var klockans tickande precis som här, just nu. 12.25 kom strömmen åter och jag kastade mig över kaffebryggaren – nu skulle vi ha riktigt kaffe!