Längesen jag bloggade. Hösten gick i orons tecken. Den 21 september hittade jag kärleken helt livlös, grå, död… Det tog en kvart att få igång honom och de där snarkningarna han alstrade när jag startat om honom är bland det ljuvligaste jag hört! Hjärtat stannade för att det inte orkade med den mycket svåra infektionen han fick på sjukhuset. Själv tampas jag med Posttraumatiskt stresssyndrom (PTSD) men får fin hjälp av min psykolog.

Energin har gått åt till oro, till att andas och försöka fungera trots allt. Mitt i röran fyllde jag visst 25×2. Att då ha en så fin familj värmer otroligt! Föräldrar och syskon kom hem till oss, lagade god mat och jag fick barndomens banantårta 😍

Hjärntröttheten satte in igen och jag virrade ihop dagarna vilket gjorde att vi missade träffen hos föräldrarna inför jul. Jag var så ledsen och trött på allt. Då spottar lillan i nävarna och samlade ihop hela gänget (utom GoR pga jobb) så vi fick träffas och byta julklappar ️

Käre maken blir sakta sakta bättre och har till och med lyckats ta sig lite i vikt 😁

Jag flyr till symaskinerna med en bok i örat när hjärnan börjar bete sig illa igen.

Nu ska jag snart till en fin familj med två underbara troll och planera lite fotografering. Hoppas att lusten för att fota återkommer.