Farmor vandrade först. Kroppen hade tagit stryk av epilepsi och diverse andra åkommor. Att få afasi när man är gammal och inte har annat att göra än att prata är det fatalt.

Farfar skulle absolut inte vara kvar, han skulle minsann följa sin Stina fort. Vi hade honom kvar ett antal år efter.

Morfar, som hade ett helt kryddställ med medicinburkar att plocka av bara till frukosten, var multisjuk så länge jag minns. Han var en toppelit i konsten att vara inbillningsfrisk! Men sjukdomarna vann kriget och mormor blev sist…

Mormor som alltid stått i köket på Alvestavägen 53 med sitt förkläde och rörde i någon gryta. På radion gick morgonandakt, i stekjärnet sprakade smörstekta ägg och i grytan puttrade risgrynsvälling. Alltså frukost hos mormor var något alldeles extra! Mormor som lärde mig knyppla och var lika stolt som jag över hur fort jag lärde mig korsning-vridning-korsning.

Nu har mormor också gått från en trasig kropp och äntligen återförenats med sin käre Ruben.

Jag fick precis ett enormt sug efter jordgubbskräm med mjölk och rubiner….