Nillans tankar

– min vardag på gott och ont.

This little light of mine

| Inga kommentarer

Ibland är jag övertygad om att Truls återvänt i Atlas. Gode värld så lika de är i sättet!

Jag saknar fortfarande Truls och sorgen efter Ruffe är ännu pinfärsk. Atlas märker och sätter sig framför mig och lutar huvudet på sned som om han vet.

Truls låg ALLTID bredvid mig i soffan med huvudet i mitt knä, totalt oberörd av att jag stickade. Det rann en tår längs kinden när Atlas la sig likadant i förrgår. Tänk att ett litet fyrfotaknyte kan ge så mycket värme, kärlek och lycka bara av att vara

Lämna ett svar

Obligatoriska fält är märkta *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.