I förra veckan tappade jag ett bromsbelägg på lilla röda. Vanliga verkstaden var semesterstängt så jag bokade tid där mina kollegor lämnar. 08.10 var nycklar och bil lämnade och jag valde att gå till expeditionen. En härlig förmiddag med 17 grader, sol och ljum vind.

När som sädesfälten böja sig för vinden… (står en bonne’ där och böjer dom tebax’) Ja nu tror jag ju inte så mycket på vind just här men låten gick inte att släppa.

Visst är det något speciellt med en grusväg och en allé! Jag hamnar iaf lätt i olika scener från diverse böcker jag läst.

Jag ska villigt erkänna att jag hajade till! Jag trodde det satt två människor och glodde på mig Nä, jag var inte orolig för att de skulle jaga mig. Va kul bilägaren haft

Denna fågel (som jag tyvärr aldrig blev klok på vad det var – lät som en rovfågel) var mäkta irriterad över att jag gick i vägkanten. Den cirklade och skrek tills jag kommit en bra bit bort.

Dessa var bara nyfikna och följde mig så långt de kunde.

Det blev 30 min till jobb och 30 min att hämta bilen. Ljuvligt väder, tid för att bearbeta lite tankar, tid att fotografera och att ha fått motion. Kollegorna tyckte jag var knasig som tackade nej till upprepade erbjudande om att köra mig dit.

Jag må vara olämpligt tjock. Jag må ha värk utan dess like tidvis. Men när jag vill och kan tycker jag det är skönt att gå. Tack för omtanken