Jag har flera otroligt fina människor runt mig! Människor som frågar hur det går, som sänder kramar från Långtbortistan eller andra sidan vägen. Människor som är rädda att jag ska känna mig ensam.
Tack för er omtanke! Den väger tungt!
Eftersom jag bestämt mig för att tänka positivt så vänder jag ”ensamhet” till ”egentid”. Jag gör olika saker i hemmet som inte blivit klart. Jag gör saker jag vill men inte gjort. Jag äter det jag vill, när jag vill. Jag har egentid!

Å andra sidan blir det inte så mycket egentid kvar Jobbet tar sin tid även om jag inte är på plats är det en del att fixa hemifrån. Djuren tar sin tid… sen åka in till kärleken och få lite närhet. Sen ropar pudan’.

Så känner jag mig ensam? Nej… och jo…  Det är rysligt ensamt att sova…