Jag kan inte riktigt säga Glad Påsk iår. Jag får ingen ro att djupsova. Varenda ojämnhet i kärlekens andning väcker mig. Jag försöker att inte reagera så hårt när han hostar och kräker. Jag försöker blunda med öronen när han av brist på ork svär så en borstbindare hade blivit grön av avund.
Hundarna är konstant ivägen för honom  i sin iver att vakta krasslig husse.
Måtte dr ringa på tisdag och säga att de kommit fram till en lösning, ett beslut på hur de ska operera.

Påsk blir det väl nästa år med? Jag firar då… tror jag…