Kärleken köpte revben till jul. Som vanligt steker jag dem innan och fryser in. Det var dock så många revben att det räckte till middag också.
Typiskt nog stänkte det vid en vändning av bitarna. Jag muttrade,  strök av handen mot slängen och fortsatte matlagningen. En timme senare såg jag blåsan som var en bra bit större än på bilden. Jag kan nämligen aldrig låta en blåsa vara ifred så jag punkterade den så klart
Revbenen var mkt goda – klart värda en liten brännblåsa…