Igår var jag medbjuden på personalkväll på Ivögården. Vi skulle äta gott och sedan pyssla lite.
Ivögården
Förrätt – kronärtskockesoppa med räkor och vegetarisk rom
Den var väl så där. Lite annorlunda smak… Glad att jag smakat men lär inte beställa det på egen hand.
Huvudrätt – dovhjortsfilé och dito gryta med potatis- och blomkålsstomp samt syltad svartrot
Jag är alltså helt otacksam att bjuda sådant här ”fint” på! Hade kocken inte sagt att det var dovhjort hade jag tagit det för rådjur eller älg 
Nåja, det var ju iaf gott kött. Stompet gick också bra trots att mos lätt växer i mun på mig. Grytan innehöll sådanadäringa räliga svampar, trattkantareller sas det runt om mig 
Mest spännande på tallriken var faktiskt den syltade svartroten. Har aldrig smakat innan och tja, det var inte räligt’ så det kan väl få hamna på tallrik igen. Ingen speciell smak, lite blandning mellan morot och sparris kanske. Till detta serverades närproducerat äppelmos.
Chokladfondant med vaniljglass och blåbär
Denna var GOD men ack så mäktig! Eftersom jag anmält att jag inte tål nötter fick jag vaniljglass medan de övriga fick nötglass.
Mätt som en sprätt lättade jag med möda från stolen för att bege mig till andra änden av huset. Det var dags för lite pyssel. E hade frågat mig innan om vad jag ville göra och jag valde armband.
Ibland krävdes det många hjälpande händer för att få till det
Vi mätte och klippte till höger och vänster.
Vår fastighetsskötare A är en händig man…på många sätt
AB och fler därtill tyckte att tejp var en god idé för att få tenntrådarna lite mer samarbetsvilliga
Ganska pilligt för stora händer
Ett tag funderade jag på om de har aktier i tejpbolaget…
Över, under, över, under…ungefär som att knyppla hävdade AB
Härliga härliga diakonen M! Tack för alla goda skratt!
Så här blev mitt armband med grönt skinn. Lite krokigt och dant men det ju jag med så vi passar ihop
Jag var helt slut när jag körde hem. Att vänta sju minuter på färjan från Ivö till fastland var som en evighet. De fyra minuter det tar att åka över var också en mindre evighet… Jag såg rådjuren på vägen hem och i grevens sjunde sekund båda gångerna…
Jag är så otroligt glad över att jag tog mod och energi från förråden till att fråga om jag fick vara på pastorsexpeditionen och arbetsträna. Härliga, glada och omtänksamma människor omkring mig varje dag. Det är guld värt!
