Inatt kastade några ungdomar in granatliknande saker som satte garage och fågelhus i brand. Fåglarna skrek något oerhört innan rök och eld tog deras liv. I resterna av garaget hördes små gnyn, ynkliga gny, övergivna och smärtfyllda gny… Tre fjäderlösa aror kunde jag rota fram ur eländet. Mitt hjärta gick sönder. J*kla ungar!! Varför hade de sådant hat mot oss?? Vad?? Varför??

Kråke drog sitt sista rosslande andetag i min famn där jag satt i vårt halva, brända, blöta hem. Räddningspersonalen ”tröstade” med att vi skulle få ett nytt hus via försäkringen. Om blickar kunnat döda….Mina djur var döda! Bara Cat och Kimi kvar! Hundarna hade flytt och ingen hade sett till dem. Fy fasen va jag grät! Sorg och ilska rasade.

När jag vaknade grät jag fortfarande. Drömmen har suttit i hela dagen.
Sedan igår vid 18-tiden har jag varit mkt yr, mått illa och varit kass i magen samt rapat pizza. Tror att pizzan i torsdags inte var helt okej. Nu mår jag lite bättre. Måtte det ha varit det som gett mig denna mardröm så jag får sova gott i natt.