I två år har jag klara mig från att springa ihop med en fd kollega i ngn affär.
Igår bröts trenden. På Maxi möter jag C från senaste arbetsgruppen. Hon tittade på mig och sen fick jag en jättekram. Hon undrade hur det var med mig och varför hon inte sett mig på så länge. Svarade bara att jag varit nergrävd men börjar ta mig upp igen. Efter en del ”jag har tänkt så mkt på dig” behövde jag leta reda på svärmor som gått med min vagn. En kram till och C gick bortåt  med tårar i ögonen.

Mötet satte avtryck i mig. C tillhör de bättre i gruppen och jag valde att se det positivt att det var just henne jag mötte.

Idag har jag haft mys i det Tydénska lugnet: heart:

Och fåglarna njöt av regnet i 5.5 plusgrader. Senare på em kom även solen på kort visit. Det tackade jag henne för :-)