I tors hade vi socbesök och hur det gick står skrivet i stjärnorna. Jag tror det var mest positivt iaf.

Fredagen avlöpte med ett snabbt besök hos Sanna för att lämna ännu mer saker till hennes far ;-)
Köpte en bit Västerbottenostpaj med hem som vi åt innan jag skulle till stan.
Mötte upp svärmor och hennes väninna på söder och så gick vi till…

Teatern! Emil Sigfridsson har satt upp/ producerat musikalen Cats.
Jag gillar vår teater. Den är inte stor, slukar kanske 250-300 personer.

Scenen är inte stor men räcker för en ensamble på ca 20 st.
Det var ganska många barn i publiken, en del ansiktsmålade som katter.
Jellycocats fyllde scenen och musiken mina öron. Jag njöt från första minuten.

Tjejen som spelade Grizella hade tyvärr inte register nog att bära fram ”midnight”. En annan tjej, som hade mer scentid, bar den betydligt mkt bättre den lilla del man fick höra. Dessa två tjejer sjöng också otroligt bra tillsammans då den första la sig på understämman.
Marcel (kommer inte ihåg rollnamnet) vill jag se fler ggr. En stadig, trygg, tydlig sång och smidig dans gör att jag hoppas han får träda fram mer i fler produktioner.
Emils rollkatt var passande busig ;-) Det märks vilka som är skolade och trygga på scenen. Och de andra tycker jag gör en strålande insats för vårt kulturliv i stan. Gamle ”Gus” framförde sitt solo tydligt och med inlevelse.

Jag vill se Jesus Christ Superstar som har premiär i slutet av februari nästa år. Jag kommer gå, jag vill…jag vill beröras av musiken.
När jag sitter där och hör sorlet från folket, hur ljuden dämpas när ljuset slocknar, då saknar jag tiden inom musiken. Att stå på scenen och nervöst vänta på tonerna som inleder det som ska framföras. Rysningarna som uppstår när man får till det extra bra eller när harmonierna får håret att resa sig i nacken. DEN känslan saknar jag grymt mkt ibland och lite extra när jag är på teatern…

Undrar vad ett årskort kostar?