Igår, efter det där hemska Adaptus-mötet, åkte svärmor och jag till Hanaskog. Där ligger Möbelmagasinet, en oerhört fräsch secondhand affär. Så fort jag kommer in på sådana ställen får jag svårt att andas pga all ”gammal” lukt som sitter i saker och möbler. Här fanns det bara en liten antydan till den där lukten.

Det fanns MASSOR med glasartiklar. Perfekt ställe för den som ska starta ett hem. Superfina vinglas, dricksglas, tallrikar, uppläggningsfat etc. Om godsen hade skada var de minimala. Det verkar som om de bara behåller saker som är fina när de köper upp dödsbo. Priserna var mkt humana och lägre än tex Varuförmedlingen i Tyringe. Jag kommer åka dit igen, helt klart!

Svärmor letade köksstolar, sängbord och ett skåp till kollo. Jag letade ett porslinsskåp. Jag var lite uppgiven sedan innan och nu blev det än värre när jag såg möblerna som en efter en inte var ngt för mitt hem. MEN på ovanvåningen bland sängar och kökssoffor fanns ett vitt skåp som bara skrek ”köp mig!”. Vi tittade och föll helt för det, svärmor och jag. Som vanligt när jag faller för ngt så fanns det ingen prislapp. Fick tag på en av tjejerna som sa att det burits upp kvällen innan och inte hunnit prissättas. Hon ringde upp ägaren som sa 550 kr. TAGET, sa jag och log från öra till öra. Jag betalade och så frågade de när jag skulle hämta det. I morgon fredag kom vi överens om. Helt slut åkte jag hem och försökte göra middag innan vi ramlade i dialys och sömn.

Upp tidigt och hyra släp, vårt är för litet. Körde till Hanaskog igen och tack och lov hade flyttkillarna burit ner skåpet till förrådet *puh*. Det fanns ingen vagn att köra skåpet på så vi skulle bära det ca 5 meter fram till släpet. GLÖM det säger jag bara! Jag tog tag om kanten och höll på att gå av på mitten så tungt det var! Maken som har ont i ryggen och ischias var ju inte så mkt till hjälp. Tjejen från dagen innan erbjöd sig att lyfta i ena sidan. Glurp så stark den lilla taniga tösen var!! Jag tog ett spännband runt skåpet och runt mig. Hon tog ett riktigt bärband och sen steppade vi på. Jag vet inte hur jag lyckades lyfta upp eländet på släpet men det gick.

Vi for hem och så skulle aset AV släpet! Det gick på ren vilja och jag sa att vi fick ställa det vid sidan om och få iväg släpet till macken igen. Sagt och gjort – efter ett halvt gympapass stod det vid sidan, släpet var loss, bilen vänd och släpet kopplat igen. In och hämta makens blodprover, in till Fjälkinge och lämna släpet (ja, jag körde själv…hihi), in till CSK och hitta labb och lämna crp, till EKO och inhandla en säckakärra (hand truck står det) som klarar 250 kg. Hem och äta macka och sen hann jag vila i 20 min innan Rita kom. Rita hade ringt och ville komma hit och prata fågel. Vet inte riktigt vad hon ville ha svar på för inget vi sa passade damen… Medan hon och maken tittade på alla odjur satt Pluto på köksbordet och visslade julvisor för mig ;)

Efter att ha matat odjuren så började vi stånka på det däringa skåpet. Det gick över förväntan att köra det på säckakärran :) Men så var det ju uppförbacke och så kanten upp på altanen *puh*

Äntligen hade vi iaf fått det så långt att det stod under tak. Nu var vi båda tvungna att pausa en stund. Undertiden kom jag på att den ände som maken skulle hantera kunde ju faktiskt stå på kärran! Dit med en skiva och så upp med skåpbenet där :) Jag fick kämpa som ett djur med spännband och babysteps. Vi kom väl ca 10 cm åt gången. Det som nästan knäckte mig var att få upp den på trappsteget och sen in över tröskeln. Väl inne kunde jag ställa fötterna på mattan och medan maken lyfte i sin ände så kunde jag dra. Schwish.. så var den inne i huset! :)

Med en av mormors dukar och svärmors Strindbergs-lampa blev det sååå fint!

På tisdag kommer vi köpa renoveringstapet och färg så vi slipper gipsfärgen och spackelränder.