Nillans tankar

– min vardag på gott och ont.

20 januari, 2019
av Nillan
Inga kommentarer

Från andra sidan jorden

9 maj 1992 köpte jag detta måttband i Bloemfontain, Sydafrika. Jag hade köpt mohairgarn när jag var ute på dagstur i Lesotho med Chargé d’affaires fru. Stickorna lämnade jag kvar till vår maid Gloria men måttbandet följde med hem.

Share

20 januari, 2019
av Nillan
Inga kommentarer

Överhettning är inte bra

När hjärnan blir överhettad, utmattad, nått kritisk nivå försvinner vissa kluster. Ett sådant exempel är att jag inte minns att jag stickat denna kofta förrän jag läst mina egna kommentarer till stickgruppen.

Jag tror den lämnades till liten Alliz men är inte säker.

En utmattning ger mätbara hjärnskador enligt expertisen. Jag är glad att jag hittade tillbaka till att KUNNA handarbeta igen. Jag har kvar det första jag presterade efter att jag tagit mig ur sängen till soffan.

Jag klarade bara av räta maskor! Så svåra mönster jag följt på både svenska och engelska och nu kunde jag inte följa det enklaste. Halsduken är stickad på diagonalen så liiite fick hjärnan jobba. Den är en påminnelse på att jag aldrig vill hamna där igen, att stoppa innan det sker. Förutom det är den lång och varm ❤️

Share

18 januari, 2019
av Nillan
Inga kommentarer

Lyckas inte alltid vara snäll…

Jag gillar handboll. Jag gillar handboll väldigt mycket! Det blir allt fler matcher sända på tv men de är lååååångt ifrån det antal som fotboll och hockey får. Sorgligt!

Jag gillar handboll (om någon skulle ha missat det). Jag är röd iband, då är jag H65-fan. Jag är oftast orange (underbara färg🧡), då är jag IFK Kristianstadsfan. Just nu är jag blågul när jag hejar på det skånska landslaget 🤭.

Jag är ärlig och kan imponeras av motståndarna när deras keeper gör en galen räddning eller om inspel till mål är läckert.

Men jag är inte alltid så snäll mot domarna. Japp, jag erkänner. Jag vill inte vara osnäll, jag vill inte skälla på dem… jag vet ju att det är svårt att få domare till diverse sporter idag för de får ta så mycket skit. Jag ska försöka bättra mig…om de också försöker 🙈 Ups, var visst villkorsstyrt ”erbjudande”.

Men jag gillar handboll 🇸🇪 så en vecka till kommer mitt hjärta banka blågult och ropa Pallicka, Zache, Lukas, Andreas, Gotte, Kim och alla de andra.

Tack för spännande underhållning och hoppas Gotte inte smällde hälsenan utan snart är på plan igen 👍

Share

16 januari, 2019
av Nillan
Inga kommentarer

Vägen till målet

Jag avger aldrig nyårslöften. Däremot kan jag mycket väl välja att fokusera på ett mål kommande år.

Återbruk har blivit ett allt trendigare ord senaste åren och jag ser hur det ökar och sprider sig. Jag dövar min tekniska konsumtion med att återbruka och tänka på att inte slösa av annat.

Hushållspapper är bra och lätt att ta till men fruktansvärt onödigt egentligen. Så 2019 är året då jag ska minska mitt bruk av hushållspapper. Gamla handdukar som inte blivit använda på 20 år, ärvda efter svärfar etc har nu fått nytt liv.

25×25 cm rutor till kökslappar, 11×25 till toalappar (maken kan ju inte kissa så det är bara jag som använder toalappar, till nr 2 har vi papper – någon måtta får det iaf vara 🤭) och 5×5 cm rutor istället för bomullspads.

Just nu håller jag på att köra rullfåll med OL på kökslappar av ett gammalt påslakan. Största problemet är var jag ska husera allt i köket! Måste hitta något typ en pappershållare till vägg som funkar. De smutsiga åker rakt i en tygkasse. Vänder kassen ut och in i tvättmaskinen och slipper hantera de smutsiga. Även kassen åker med i tvättmaskinen. Allt tvättas med ca 3 msk bikarbonat isf tvättmedel och 2msk ättika istället för sköljmedel. Blir så rena och fina 😁

Share

15 januari, 2019
av Nillan
Inga kommentarer

När livet tar en vändning

Längesen jag bloggade. Hösten gick i orons tecken. Den 21 september hittade jag kärleken helt livlös, grå, död… Det tog en kvart att få igång honom och de där snarkningarna han alstrade när jag startat om honom är bland det ljuvligaste jag hört! Hjärtat stannade för att det inte orkade med den mycket svåra infektionen han fick på sjukhuset. Själv tampas jag med Posttraumatiskt stresssyndrom (PTSD) men får fin hjälp av min psykolog.

Energin har gått åt till oro, till att andas och försöka fungera trots allt. Mitt i röran fyllde jag visst 25×2. Att då ha en så fin familj värmer otroligt! Föräldrar och syskon kom hem till oss, lagade god mat och jag fick barndomens banantårta 😍

Hjärntröttheten satte in igen och jag virrade ihop dagarna vilket gjorde att vi missade träffen hos föräldrarna inför jul. Jag var så ledsen och trött på allt. Då spottar lillan i nävarna och samlade ihop hela gänget (utom GoR pga jobb) så vi fick träffas och byta julklappar

Käre maken blir sakta sakta bättre och har till och med lyckats ta sig lite i vikt 😁

Jag flyr till symaskinerna med en bok i örat när hjärnan börjar bete sig illa igen.

Nu ska jag snart till en fin familj med två underbara troll och planera lite fotografering. Hoppas att lusten för att fota återkommer.

Share

14 juli, 2018
av Nillan
Inga kommentarer

Degeberga marknad

När jag var yngre var Hörby marknad en av sommarens måsten. Gata upp och gata ner. Alla dofter, all musik, alla människor – en kakafoni av intryck.

Sen flyttade jag 8 mil nordost och kom bort från marknadsivern. Kristianstadsdagarna besöktes inte mer än lite i utkanten.

Idag hade kärleken med sin mor bestämt att vi skulle till Degeberga, en marknad jag aldrig besökt. Det var betydligt större än jag trodde! Stanna vid första korvalua’ sa kärleken. Han tog en förätarkorv (den som följer Fredrik Backman vet vad jag menar) på väg till langosvagnen. Där damp vi ner och åt vars en langos i sällskap med herr och fru T. Kärleken satt kvar och pratade medan svärmor och jag började vandra. 26 grader varmt och strålande sol förstod jag tidigt att kärleken inte skulle klara att gå. Han satte sig som Ferdinand under en ek och väntade.

Sedvanlig marknadsnougat, biggaråer, remmar och brända mandlar samsades med skånska gräddbullar i väskan hem.

Det lär dröja innan jag tar på marknad igen. Hur 17 tyar folk åka till Kiviks marknad? 😒

Share

23 juni, 2018
av Nillan
Inga kommentarer

Midsommar 2018

Förr var midsommar den stoooora festarhelgen. Det frossades i mängder av mat och dryck. Det spelades musik så man knappt kunde prata. När man kom hem från dansbanan skrålade vi Oha hela natten oha hela dan’ tills vi slocknade i hammocken. Men vad gjorde det? Blodet var fyllt med alkohol och luften var midsommarljum.

Sen spädde man på lite mer på midsommardagen men i lugnare takt. Spelade minigolf och softade till kvällens dans på Skärgårdsbanan.

Nu har vännerna skingrats för vinden. Någon har flyttat utomlands. Någon härsknade när de fick tillsägelse att dämpa sig pga småfolk som sov. Andra har valt att vara långliggare på andra campingar och stugor har fått nya invånare. Livet här förändrats… så även vi. Mest är det sjukdom och ohälsa som tagit alla resursers tid och energi.

Ytterligare en midsommar med antibiotikaätande make som är dödstrött och mest sovande. Jag inser att midsommar kommer och går utan de där festerna. Att jag ser mer fram emot vår Langosdag med hela stora familjen (inkl mina glöttar’ Prinsungen och Fjärilen).

Vive hodie – lev idag! 🌼

Share

15 juni, 2018
av Nillan
Inga kommentarer

Miljöträning

Kärleken har haft ont i vänster axel några dagar. En smärta som bara blivit mer och behövt tyngre artilleri för att döva. Så jag tog mina gula giftisar redan igår förmiddag för att kunna köra honom till vårdcentralen i Åhus idag. Han trodde det skulle räcka med en kortisonspruta så vi tog valp med oss så jag skulle miljöträna honom lite.

Vi gick förbi barnskola, byggplats, stora vägen med mera och han fick skvallra om hundar och framför allt lastbilar. Lastbilar är monster och man måste gömma sig låååångt bort när de kommer hävdar Atlas. Efter det satte vi oss på bänken vid entrén. Att inte få hälsa på exakt alla som passerade är skitjobbigt för en social hund. Övningen är dock ett måste. Han får inte springa fram till alla och överösa dem med kärlek aka blöt tunga och tassar på axlarna.

Dr tyckte att det fanns vätska i kärlekens axel och crp var över 100 så det blev remiss till CSK direkt. Röntgen av axeln, till Jourläkarcentralen för vidare undersökning och blodprov. Dr skickade upp honom på en lungröntgen också. (Varför gjorde de inte det direkt tillsammans med axelröntgen? LEAN? 😒)

Atlas och jag satte oss hos svärmor på kollo och väntade. Hon behövde en göra-ingenting-dag idag eftersom hon föll igår och kände sig mörbultad.

Ännu mer miljöträning alltså. Förutom alla andra ljud så sprang studenterna ut från Milnerskolan med visselpipor, trummor, trumpeter o dyl.

Atlas skötte sig utmärkt hela långa dagen

Maken fick till slut antibiotika och vi kunde köra hem.

Share

26 maj, 2018
av Nillan
Inga kommentarer

Grönt…

Hela tv-rummet och syrummet har ett grönt ljus över sig. Känns konstigt att inte kunna se ut.

Nu ska det regna och åska ett par tre dar’. Det gör inget, då får kroppen vila från tungt arbete och soleksemen får en chans att läka lite.

Share

17 maj, 2018
av Nillan
Inga kommentarer

Hälsa fint!

Ikväll övade Hälsa fint på valp- unghundskursen. Jag har uppenbarligen lagt en bra grund. Atlas hälsade så fint på Sagas matte flera gånger. Sista gången satte han sig på hennes fötter och njöt av uppmärksamheten och kel. Sen kom vår instruktör Tina och jag frågade om det var okej att han hälsade. Det gick lysande! I alla fall fram till att han ville vara knähund och skulle hoppa upp i permobilen 😂

Fast jag tycker att han är en odåga och lyssnar illa så får både han och jag beröm av Tina. Känns skönt.

Share