Nillans tankar

– min vardag på gott och ont.

14 juli, 2018
av Nillan
Inga kommentarer

Degeberga marknad

När jag var yngre var Hörby marknad en av sommarens måsten. Gata upp och gata ner. Alla dofter, all musik, alla människor – en kakafoni av intryck.

Sen flyttade jag 8 mil nordost och kom bort från marknadsivern. Kristianstadsdagarna besöktes inte mer än lite i utkanten.

Idag hade kärleken med sin mor bestämt att vi skulle till Degeberga, en marknad jag aldrig besökt. Det var betydligt större än jag trodde! Stanna vid första korvalua’ sa kärleken. Han tog en förätarkorv (den som följer Fredrik Backman vet vad jag menar) på väg till langosvagnen. Där damp vi ner och åt vars en langos i sällskap med herr och fru T. Kärleken satt kvar och pratade medan svärmor och jag började vandra. 26 grader varmt och strålande sol förstod jag tidigt att kärleken inte skulle klara att gå. Han satte sig som Ferdinand under en ek och väntade.

Sedvanlig marknadsnougat, biggaråer, remmar och brända mandlar samsades med skånska gräddbullar i väskan hem.

Det lär dröja innan jag tar på marknad igen. Hur 17 tyar folk åka till Kiviks marknad? 😒

Share

23 juni, 2018
av Nillan
Inga kommentarer

Midsommar 2018

Förr var midsommar den stoooora festarhelgen. Det frossades i mängder av mat och dryck. Det spelades musik så man knappt kunde prata. När man kom hem från dansbanan skrålade vi Oha hela natten oha hela dan’ tills vi slocknade i hammocken. Men vad gjorde det? Blodet var fyllt med alkohol och luften var midsommarljum.

Sen spädde man på lite mer på midsommardagen men i lugnare takt. Spelade minigolf och softade till kvällens dans på Skärgårdsbanan.

Nu har vännerna skingrats för vinden. Någon har flyttat utomlands. Någon härsknade när de fick tillsägelse att dämpa sig pga småfolk som sov. Andra har valt att vara långliggare på andra campingar och stugor har fått nya invånare. Livet här förändrats… så även vi. Mest är det sjukdom och ohälsa som tagit alla resursers tid och energi.

Ytterligare en midsommar med antibiotikaätande make som är dödstrött och mest sovande. Jag inser att midsommar kommer och går utan de där festerna. Att jag ser mer fram emot vår Langosdag med hela stora familjen (inkl mina glöttar’ Prinsungen och Fjärilen).

Vive hodie – lev idag! 🌼

Share

15 juni, 2018
av Nillan
Inga kommentarer

Miljöträning

Kärleken har haft ont i vänster axel några dagar. En smärta som bara blivit mer och behövt tyngre artilleri för att döva. Så jag tog mina gula giftisar redan igår förmiddag för att kunna köra honom till vårdcentralen i Åhus idag. Han trodde det skulle räcka med en kortisonspruta så vi tog valp med oss så jag skulle miljöträna honom lite.

Vi gick förbi barnskola, byggplats, stora vägen med mera och han fick skvallra om hundar och framför allt lastbilar. Lastbilar är monster och man måste gömma sig låååångt bort när de kommer hävdar Atlas. Efter det satte vi oss på bänken vid entrén. Att inte få hälsa på exakt alla som passerade är skitjobbigt för en social hund. Övningen är dock ett måste. Han får inte springa fram till alla och överösa dem med kärlek aka blöt tunga och tassar på axlarna.

Dr tyckte att det fanns vätska i kärlekens axel och crp var över 100 så det blev remiss till CSK direkt. Röntgen av axeln, till Jourläkarcentralen för vidare undersökning och blodprov. Dr skickade upp honom på en lungröntgen också. (Varför gjorde de inte det direkt tillsammans med axelröntgen? LEAN? 😒)

Atlas och jag satte oss hos svärmor på kollo och väntade. Hon behövde en göra-ingenting-dag idag eftersom hon föll igår och kände sig mörbultad.

Ännu mer miljöträning alltså. Förutom alla andra ljud så sprang studenterna ut från Milnerskolan med visselpipor, trummor, trumpeter o dyl.

Atlas skötte sig utmärkt hela långa dagen

Maken fick till slut antibiotika och vi kunde köra hem.

Share

26 maj, 2018
av Nillan
Inga kommentarer

Grönt…

Hela tv-rummet och syrummet har ett grönt ljus över sig. Känns konstigt att inte kunna se ut.

Nu ska det regna och åska ett par tre dar’. Det gör inget, då får kroppen vila från tungt arbete och soleksemen får en chans att läka lite.

Share

17 maj, 2018
av Nillan
Inga kommentarer

Hälsa fint!

Ikväll övade Hälsa fint på valp- unghundskursen. Jag har uppenbarligen lagt en bra grund. Atlas hälsade så fint på Sagas matte flera gånger. Sista gången satte han sig på hennes fötter och njöt av uppmärksamheten och kel. Sen kom vår instruktör Tina och jag frågade om det var okej att han hälsade. Det gick lysande! I alla fall fram till att han ville vara knähund och skulle hoppa upp i permobilen 😂

Fast jag tycker att han är en odåga och lyssnar illa så får både han och jag beröm av Tina. Känns skönt.

Share

11 maj, 2018
av Nillan
Inga kommentarer

Valpkurs

Vid 8 månader är det svårt att kalla en 30-35kg rottis för valp men det är han ett litet tag till.

I början av april började vi kurs i Bromölla. Instruktörerna började med att säga ”vi kör inte med positiv förstärkning och inte med godis ”. Hundarna ska ha strypkoppel och absolut inte sele. Ene instruktören tog Atlas för att gå ”fint”. Han slet hårt i kopplet så fort Atlas tog ett snedsteg, till slut skrek Atlas och tittade på mig som ”matte, varför tillåter du detta? ” Så jag vägrade gå dit igen!

Så hittade svärmor annons i tidningen om Gyllene Jyckars valp- och unghundskurs i Åhus. Här är det tabu med strypkoppel 😂 Halvstryp kan ev accepteras men sele föredras. Instruktören är välutbildad med lång meritlista inkl SM-vinnare i liggande skytte. Ja just det… hon sitter i permobil men är en fena på att se och att lära ut utan att behöva ta i våra hundar!

Atlas är redan inklickad så vi fick lite andra uppgifter än kurskamraterna redan första träffen i måndags. Vilken skillnad på instruktörer! I ons skulle vi ha ”motiverad inkallning”. Jag skulle gå bort åtta-tio meter och ropa ”Atlas-hit” och han skulle då springa med löplina (som Gibsons husse höll i) till mig. Jag var skeptisk, det fanns ju så mkt att lukta på, som distraherade. Men han kom som skjuten ur en kanon båda gångerna till min stora glädje. Tina var inte alls förvånad, hon har mer tilltro till oss än jag 😁

Det känns bra att ha en instruktör som tänker positivt 💕

Share

11 maj, 2018
av Nillan
Inga kommentarer

När tiden bara går… springer…

Trots att jag är arbetslös försvinner tiden fruktansvärt fort! Kärleken som haft infektion i fyra veckor utan att sjukvården hittat var den befann sig. Till slut hittades fyra liter vätska i lungsäcken. Efter ett dygn med dränage blev andningen betydligt lättare och crp började sjunka.

Mitt i detta skulle Atlas börja valpkurs i Bromölla. Vi var där bara en gång sen vägrade jag. Börjar man träffen med ” vi kör inte med positiv förstärkning och absolut inte med godis ” då ryggar jag.

Nu kämpar jag med gräsmattorna som växer bortom rim och reson sen primerbubblan gått sönder. Jag löste problemet häromdagen men har inte hunnit ifatt pga väder och leder.

Det är inte trasigt om man kan laga med silvertejp 😎

Share

19 mars, 2018
av Nillan
Inga kommentarer

Nillans sjuktjänst…

Den 14/2 var svärmor och jag på Kulturkvarteret och lyssnade på underbare Gaytenor

En föreställning som berörde på flera olika plan.

Dagen efter blev svärmor sjuk. Hon hosta, snörvla och var allmänt kåsen’. Tio dagar senare tyade jag inte höra klagolåten och asade’ henne till herr doktor. Herr doktor tyckte det knastrade om lungorna och satte in medikamenter och antibiotika. Det tog till idag för henne att komma ”på höjkant” igen.

I fredags klagade mitt hjärtas kärlek över frossa och ont. Han hostade och frustade och lät… ungefär som sin mor gjort. *suck*

Inatt yrade han och skrek att jag skulle släppa loss honom. När jag avslutade dialysen i morse gnällde maskinen över väldigt hög puls. Sen har dagen gått i samma tecken. Blodtryck och pulskontroll varje halvtimme, konsulterat PAssk (pasientansvarigsjuksköterska), kört iväg med blodprov etc. PAL (pstientansvarigläkare) ringde och tycker att jag ska fortsätta kontrollera hans status. PAssk tycker han har gift sig med helt rätt människa. Alla frågor hon hade fanns det redan svar på.

Nu har jag mer än lovligt ont själv men det får jag hantera en annan dag…

Share

8 mars, 2018
av Nillan
Inga kommentarer

Ny hjälpreda

Idag kom den nya diskmaskinen. Det krabbade’ så mycket att jag till slut grät av trötthet och värk. Men skam den som ger sig! Jag vann och efter att behövt spänna vattenkopplingen lite till var det tätt också. Så tyst från går! Och så skönt att veta exakt hur lång tid det är kvar på programmet!

2007 installerade jag den förra. Den natten åkte jag på magsjuka DELUXE! Hann inte de få stegen till toa utan spydde rakt ut utanför ytterdörren. Vi hade haft falukorv till kvällsmat och det tog lång tid innan jag kunde äta det sen.

2018 och jag har installerat diskmaskin. Jag mår illa. Vi hade falukorv till kvällsmat… (fast jag tror faktiskt jag asat hem svärmors magsjuka för han jag delar djuren med spydde innan ikväll) Ska nog leja bort jobbet nästa gång vi byter diskmaskin 😂

Share

3 februari, 2018
av Nillan
Inga kommentarer

Skön dogwalk

Hela östra skånekusten. Med stora kameran och största objektivet hade jag sett hem till vän i Kivik idag. Helt stilla hav, lagom temperatur i luften, geggigt på grusvägen och halt på asfalten. Atlas jobbade med nosen hela rundan.

Share