Nillans tankar

– min vardag på gott och ont.

23 oktober, 2017
av Nillan
Inga kommentarer

De gamle tog slut!

Farmor vandrade först. Kroppen hade tagit stryk av epilepsi och diverse andra åkommor. Att få afasi när man är gammal och inte har annat att göra än att prata är det fatalt.

Farfar skulle absolut inte vara kvar, han skulle minsann följa sin Stina fort. Vi hade honom kvar ett antal år efter.

Morfar, som hade ett helt kryddställ med medicinburkar att plocka av bara till frukosten, var multisjuk så länge jag minns. Han var en toppelit i konsten att vara inbillningsfrisk! Men sjukdomarna vann kriget och mormor blev sist…

Mormor som alltid stått i köket på Alvestavägen 53 med sitt förkläde och rörde i någon gryta. På radion gick morgonandakt, i stekjärnet sprakade smörstekta ägg och i grytan puttrade risgrynsvälling. Alltså frukost hos mormor var något alldeles extra! Mormor som lärde mig knyppla och var lika stolt som jag över hur fort jag lärde mig korsning-vridning-korsning.

Nu har mormor också gått från en trasig kropp och äntligen återförenats med sin käre Ruben.

Jag fick precis ett enormt sug efter jordgubbskräm med mjölk och rubiner….

Share

22 oktober, 2017
av Nillan
Inga kommentarer

This little light of mine

Ibland är jag övertygad om att Truls återvänt i Atlas. Gode värld så lika de är i sättet!

Jag saknar fortfarande Truls och sorgen efter Ruffe är ännu pinfärsk. Atlas märker och sätter sig framför mig och lutar huvudet på sned som om han vet.

Truls låg ALLTID bredvid mig i soffan med huvudet i mitt knä, totalt oberörd av att jag stickade. Det rann en tår längs kinden när Atlas la sig likadant i förrgår. Tänk att ett litet fyrfotaknyte kan ge så mycket värme, kärlek och lycka bara av att vara

Share

17 oktober, 2017
av Nillan
Inga kommentarer

Bekvämt?

Det kan inte vara bekvämt 😂 Märkena i bordet är han oskyldig till – de gjorde Truls för sisådär åtta år sedan.

Share

14 oktober, 2017
av Nillan
Inga kommentarer

Sylvassa gaddar!

Det vill inte sluta blöda. Liten huligan satte en tand precis i nagelkanten och plöjde ner. Det räcker visst inte med psoriasis under två naglar så de håller på att lossna, liten Atlas hjälper till 😎

Husse fick tre plåster på armen efter ”valpattack” 😂 Jag har ju glömt hur det är att ha valp. Var ju åtta år sedan Truls tultade in i våra liv.

”Varför ska jag GÅ? Det är jobbigt! Du kan ju bära mig! ” Man förtar sig inte direkt på promenad. Tio steg sen stannas det för att lukta, leka med ett löv, kissa eller bara tvärvägra att gå. 😂

Share

13 oktober, 2017
av Nillan
Inga kommentarer

En ny reuma-hund?

Truls, min älskade djupt saknade cementsuggerottis, var otrolig på att känna hur jag mådde. Han la sig längs mina ben och värmde lederna. Han talade tydligt om när jag gjorde mer än jag egentligen orkade. Han saknas på väldigt många sätt!

Undrar om salta Atlas också kommer bli en sådan som känner av hur vi mår?

Share

11 oktober, 2017
av Nillan
Inga kommentarer

Tungt beslut

Den dagen man skaffar ett djur vet man att den dagen kommer då man måste ta beslutet att låta det gå över regnbågsbron. En förmån människan inte har… Ändå gör det ont.

Ludde var gammal och hade sista tiden svårt att gå. Veterinären hade nyttjat de läkemedel som brukar användas och när lederna till slut gjorde det svårt att gå sa vi adjö. Nästan 14 år fick vi busa med honom.

Truls, min älskade cementsugga, fightades med kvarglömda sommarkatter och fick en svår infektion som ledde till en leversjukdom. Behandlingen skulle bli oerhört jobbig för honom. Även här har djuren förmånen att gå över bron istället för att lida. Han blev 7 år och jag saknar honom enormt!

Idag är det dags för Ruffe att joina sina bröder Ludde och Truls. Han är gammal och dement. Glömmer att han ätit, kissar på sig, tappar päls och är trött.

Det gör ont! Sköterskan på kliniken säger att det är ju högsta beviset på att ett djur är älskat.

Älskade Ruffe – jag väntar ivrigt på att få se en regnbåge. Då har ni tid i er lek att titta ner till mig och husse en stund

Share

5 augusti, 2017
av Nillan
1 kommentar

Nu är det MITT rum!

Lilla rummet var gästrum fram till lille Prinsungen kom, sen var det hans. Sen tog Solungen över och därefter jourrum för att sen bara samla tvätt. Idag återtog jag rummet – som mitt. 😎

Jag klipper mönster och tyg på köksbordet, syr i sovrummet och stryker/pressar i lilla rummet. Störigt! Det stora fina sybord jag fick av mor för sisådär 20 år sedan som stod på ovanvåningen fram till att Fjärilen kom.
Då packades det ihop på obestämd tid. Idag var den obestämda tiden slut och det har med stort besvär kånkats ner för trappan. Nu ska det upp hyllor till garn och tyg på väggen, symaskinerna ska flytta och en rejäl byrå alt köpmansdisk ska in i sovrummet.😁

Sa jag att jag behöver semester efter semestern?😂

Share

19 juli, 2017
av Nillan
Inga kommentarer

Bomullspads

Mina bomullspads är inte som de jag haft innan 😉

De är gjorda i bomullsgarn.

Jag har länge tyckt att de små runda bomullspadsen är en galet slöseri men inte orkat engagera mig i ett alternativ. Men så kom crochet make up pads i mitt Facebookflöde om och om igen. Jag har gjort min egen version med 8 stolpar, 16 bubbelmaskor och tredje varvet är halvstolpar. Det tar tio minuter att göra en, jag har några stycken nu. På toa hänger en tvättpåse där jag lägger använda pads. 60 grader i maskinen och jag har ett gäng nya utan att behöva åka till affären.

Jag har använt niveas ögon-make-up-remover många år. Tyvärr funkar den inte alls med mina nya pads. Så nu har jag gått över till kokosolja och det funkar hur bra som helst!

Share

18 juli, 2017
av Nillan
Inga kommentarer

Apostlahästarna

I förra veckan tappade jag ett bromsbelägg på lilla röda. Vanliga verkstaden var semesterstängt så jag bokade tid där mina kollegor lämnar. 08.10 var nycklar och bil lämnade och jag valde att gå till expeditionen. En härlig förmiddag med 17 grader, sol och ljum vind.
När som sädesfälten böja sig för vinden… (står en bonne’ där och böjer dom tebax’) Ja nu tror jag ju inte så mycket på vind just här men låten gick inte att släppa.
Visst är det något speciellt med en grusväg och en allé! Jag hamnar iaf lätt i olika scener från diverse böcker jag läst.
Jag ska villigt erkänna att jag hajade till! Jag trodde det satt två människor och glodde på mig Nä, jag var inte orolig för att de skulle jaga mig. Va kul bilägaren haft
Denna fågel (som jag tyvärr aldrig blev klok på vad det var – lät som en rovfågel) var mäkta irriterad över att jag gick i vägkanten. Den cirklade och skrek tills jag kommit en bra bit bort.
Dessa var bara nyfikna och följde mig så långt de kunde.
Det blev 30 min till jobb och 30 min att hämta bilen. Ljuvligt väder, tid för att bearbeta lite tankar, tid att fotografera och att ha fått motion. Kollegorna tyckte jag var knasig som tackade nej till upprepade erbjudande om att köra mig dit.
Jag må vara olämpligt tjock. Jag må ha värk utan dess like tidvis. Men när jag vill och kan tycker jag det är skönt att gå. Tack för omtanken
Share

9 juli, 2017
av Nillan
Inga kommentarer

Hårt jobb

Rensat bort allt ogräs mellan plattorna i gången. Malvorna har sluppit från plister och nässlor, persikoträdet likaså. Voljärernas kanter fick en duvning av trimmern och jag hann klippa nästan hela norra gräsmattan innan det kom en iskall regnskur. 

Tog nog slut på det mesta av orken och landade i soffan med projekt dubbelstickning. Kommer bli väldigt varmt i knät vad det lider. 

Det blir en hel del markörer när man lägger upp hundratals maskor. 

Fem varv hann jag med. Stickar jag 4-5 varv varje dag är jag klar i mitten av september. Dvs i god tid innan lilla Puppan anländer

Jag har nog bundit ris till egen rygg om jag ska göra detta projekt till alla nyfödda 😂 Men en sak är säker – ingen annan har samma. Deras egen är helt unik. 

Share