Nillans tankar

– min vardag på gott och ont.

16 januari, 2018
av Nillan
Inga kommentarer

Det blidde’ mörkt!

Rätt som vi satt där med kaffet efter maten och skulle välja film slocknade allt.

Åtta värmeljus och ett blockljus tändes fort.

De åtta ljusen i 22-åriga takkronan lyser upp bra. Jag hamnar alltid tillbaka till orkanen Gudrun när jag ränner’ runt och tänder levande ljus.

Stjärnslingan får nu anses vara vinterljus och inte hamna i jullådan. Precis lagom ljus i hallen.

Atlas tyckte det var fruktansvärt orättvist att han inte fick leka med tärningarna

En strömlös kväll blev en mysig kväll med kex och ost, yatzy, levande ljus och Def Leppard, Iron Maiden, Whitesnake mm på Spotify.

Nu har jag så oändligt ont i lederna pga vädret så jag fick krypa till korset och ta lite nu-blir-livet-lättare-piller.

Share

23 december, 2017
av Nillan
Inga kommentarer

Lillejul

Flera händelser inkl kärlekens förtvivlade SKRIK pga kramp tog bort ALL min julkänsla. Jag bara grät och var otröstlig. Så jag bestämde att i år stannar vi hemma på julafton. Frågade päronen om vi kunde komma lillejul och lämna paketen. Jodå, det gick så bra så! Lillejulmat och fika skulle vi få.

Jag fick sytt sista sömmen på klänningen en timme innan vi skulle köra. Puh!

Jag var ruskigt trött när vi kom fram. Blåsten tog tag i bilen och körningen kändes mer som en kamp.

Liten gosse (två år i vår) och liten vovve (4.5 mån) bjöd varandra till lek flera gånger.

Liten gosse fick en egen rottweiler av gammelmoster som han pussade direkt

I morgon ska jag till julbön och sen bara vara.

Share

16 december, 2017
av Nillan
Inga kommentarer

Krokad grytlapp

Eftersom minnet är kort är det ju lila bra att skriva här… 😂

Lägg upp 35 maskor

Kroka tunisian full stitch tills det är helt kvadratiskt. Byt färg och kroka ytterligare en kvadrat. Upprepa tills det finns fyra kvadrater på rad.

Vik på mitten och sy där det är ritat med grönt.

Vänd arbetet upp och ner, vik in och sy sömmarna grön, orange och blå.

Bästa grytlappen alla tider! Mor lärde mig visserligen att göra den i rätstickat men krokad är ju lite annorlunda och aningens roligare att skapa 😎 (rätstickning är sååå tråkigt! )

Share

23 oktober, 2017
av Nillan
Inga kommentarer

De gamle tog slut!

Farmor vandrade först. Kroppen hade tagit stryk av epilepsi och diverse andra åkommor. Att få afasi när man är gammal och inte har annat att göra än att prata är det fatalt.

Farfar skulle absolut inte vara kvar, han skulle minsann följa sin Stina fort. Vi hade honom kvar ett antal år efter.

Morfar, som hade ett helt kryddställ med medicinburkar att plocka av bara till frukosten, var multisjuk så länge jag minns. Han var en toppelit i konsten att vara inbillningsfrisk! Men sjukdomarna vann kriget och mormor blev sist…

Mormor som alltid stått i köket på Alvestavägen 53 med sitt förkläde och rörde i någon gryta. På radion gick morgonandakt, i stekjärnet sprakade smörstekta ägg och i grytan puttrade risgrynsvälling. Alltså frukost hos mormor var något alldeles extra! Mormor som lärde mig knyppla och var lika stolt som jag över hur fort jag lärde mig korsning-vridning-korsning.

Nu har mormor också gått från en trasig kropp och äntligen återförenats med sin käre Ruben.

Jag fick precis ett enormt sug efter jordgubbskräm med mjölk och rubiner….

Share

22 oktober, 2017
av Nillan
Inga kommentarer

This little light of mine

Ibland är jag övertygad om att Truls återvänt i Atlas. Gode värld så lika de är i sättet!

Jag saknar fortfarande Truls och sorgen efter Ruffe är ännu pinfärsk. Atlas märker och sätter sig framför mig och lutar huvudet på sned som om han vet.

Truls låg ALLTID bredvid mig i soffan med huvudet i mitt knä, totalt oberörd av att jag stickade. Det rann en tår längs kinden när Atlas la sig likadant i förrgår. Tänk att ett litet fyrfotaknyte kan ge så mycket värme, kärlek och lycka bara av att vara

Share

17 oktober, 2017
av Nillan
Inga kommentarer

Bekvämt?

Det kan inte vara bekvämt 😂 Märkena i bordet är han oskyldig till – de gjorde Truls för sisådär åtta år sedan.

Share

14 oktober, 2017
av Nillan
Inga kommentarer

Sylvassa gaddar!

Det vill inte sluta blöda. Liten huligan satte en tand precis i nagelkanten och plöjde ner. Det räcker visst inte med psoriasis under två naglar så de håller på att lossna, liten Atlas hjälper till 😎

Husse fick tre plåster på armen efter ”valpattack” 😂 Jag har ju glömt hur det är att ha valp. Var ju åtta år sedan Truls tultade in i våra liv.

”Varför ska jag GÅ? Det är jobbigt! Du kan ju bära mig! ” Man förtar sig inte direkt på promenad. Tio steg sen stannas det för att lukta, leka med ett löv, kissa eller bara tvärvägra att gå. 😂

Share

13 oktober, 2017
av Nillan
Inga kommentarer

En ny reuma-hund?

Truls, min älskade djupt saknade cementsuggerottis, var otrolig på att känna hur jag mådde. Han la sig längs mina ben och värmde lederna. Han talade tydligt om när jag gjorde mer än jag egentligen orkade. Han saknas på väldigt många sätt!

Undrar om salta Atlas också kommer bli en sådan som känner av hur vi mår?

Share

11 oktober, 2017
av Nillan
Inga kommentarer

Tungt beslut

Den dagen man skaffar ett djur vet man att den dagen kommer då man måste ta beslutet att låta det gå över regnbågsbron. En förmån människan inte har… Ändå gör det ont.

Ludde var gammal och hade sista tiden svårt att gå. Veterinären hade nyttjat de läkemedel som brukar användas och när lederna till slut gjorde det svårt att gå sa vi adjö. Nästan 14 år fick vi busa med honom.

Truls, min älskade cementsugga, fightades med kvarglömda sommarkatter och fick en svår infektion som ledde till en leversjukdom. Behandlingen skulle bli oerhört jobbig för honom. Även här har djuren förmånen att gå över bron istället för att lida. Han blev 7 år och jag saknar honom enormt!

Idag är det dags för Ruffe att joina sina bröder Ludde och Truls. Han är gammal och dement. Glömmer att han ätit, kissar på sig, tappar päls och är trött.

Det gör ont! Sköterskan på kliniken säger att det är ju högsta beviset på att ett djur är älskat.

Älskade Ruffe – jag väntar ivrigt på att få se en regnbåge. Då har ni tid i er lek att titta ner till mig och husse en stund

Share

5 augusti, 2017
av Nillan
1 kommentar

Nu är det MITT rum!

Lilla rummet var gästrum fram till lille Prinsungen kom, sen var det hans. Sen tog Solungen över och därefter jourrum för att sen bara samla tvätt. Idag återtog jag rummet – som mitt. 😎

Jag klipper mönster och tyg på köksbordet, syr i sovrummet och stryker/pressar i lilla rummet. Störigt! Det stora fina sybord jag fick av mor för sisådär 20 år sedan som stod på ovanvåningen fram till att Fjärilen kom.
Då packades det ihop på obestämd tid. Idag var den obestämda tiden slut och det har med stort besvär kånkats ner för trappan. Nu ska det upp hyllor till garn och tyg på väggen, symaskinerna ska flytta och en rejäl byrå alt köpmansdisk ska in i sovrummet.😁

Sa jag att jag behöver semester efter semestern?😂

Share