Nillans tankar

– min vardag på gott och ont.

17 februari, 2014
av Nillan
1 kommentar

Håller måttet än

image

Från 8 cm till 1 cm står det ”Bloemfontain 9/5-92”
När jag var i Lesotho köpte jag finspunnet ullgarn och stickor. Behövde något att sysselsätta mig med på kvällarna. När man stickar är det ganska bra att ha ett måttband. Så en dag när vi åkte över gränsen från Lesotho in till Sydafrika köpte jag ett. Wow, åka till andra sidan jorden och har ett måttband med hem.
Det spelar ingen roll att det ”bara” är ett måttband. För mig sitter det såååååå många minnen där i. Varje gång jag tar i det ser jag E leka med sina dockor, R krypa envetet mot blommorna för att dra ner dem och T i soffan med en bok. På den lilla stereon ljuder Miss Saigon.

En vacker dag hoppas jag att vi har möjlighet att resa till Maseru. Bara en gång till… vill…

16 februari, 2014
av Nillan
1 kommentar

Envis som en get

Mormor kunde, varför kan inte jag?

image

Varje år köper jag minst en azalea för att jag för femtioelfte gången bestämt mig för att NU ska jag få den att överleva.
Varje gång blir jag lika besviken…
Men är man envis så är man ;-)
Kärleken fick en som alla-hjärtans-dags-blomma (trots att vi inte brukar fira den dagen). Nu SKA jag väl klara den…

13 februari, 2014
av Nillan
1 kommentar

Lycka

image

Tänk att man kan känna sådan lycka av att ha mjölk i kylen igen!
Vi tog våra sista krafter och körde för att handla mat till oss och till djuren. Det var en allt för stor ansträngning och vi mår inget vidare nu.

Men lycka är… mjölk i kylen ;-)

11 februari, 2014
av Nillan
3 kommentarer

Den döve och den stumme

Nja, riktigt så illa är det väl inte men åt det hållet. Det frestar på i halsen att prata och tidvis förstår jag knappt mig själv. Kärleken hör illa… Men i morgon får vi hjälpas åt att ta oss till stan, både vi och djuren behöver mat. Sen tyar vi nog inte gör något mer. Orken försvinner lixom’ när man inte får tillräckligt med sömn, febern svajar och hostan ger en skallebank.
Men det går på rätt håll i alla fall. Om än segare än vad jag önskar.

Beslutet är taget och jag ska vara duktig och laglydig. Känns bäst när man nu är involverad i förbundet igen (om jag nu måste försvara mitt val med något). Eller som jag sa till en väninna – det får ses som min medicin precis som Storytel ;-)
Jag får visst en liten slant för att vara webmaster och då kan jag ju öronmärka den direkt.
Åhhhh, vad jag är bra på att manipulera mig själv :P

Jahapp… då ska man bara bli frisk nu så man orkar leka igen :-D

11 februari, 2014
av Nillan
6 kommentarer

Vill men är det försvarbart?

Som långtidssjukskriven är inkomsterna bara 65% mot vad man är van vid.
Jag har lyckats göra av med en hel del småskulder som varit en hundralapp där, en där och någon dit. Tillsammans motsvarar de ungefär den summa som jag nu funderar på att boka upp varje månad igen. Denna gång för att inte bryta mot lagen. För att få tillgång till något som gör att jag mår bra och trivs.
Är det försvarbart bara för det?
Får fundera lite till… och räkna än mer…

Suck…

10 februari, 2014
av Nillan
Inga kommentarer

Kärleksgåva?

Jag är inte jätteglad i makens senaste gåva…en halsfluss från $#@&#*(!#&:! Jag kan inte ligga ner och sova för det täpper igen luftvägarna totalt.
Är så trött…har så ont i halsen, i huvudet, i nacken och i näsan.
Nåja, man får inte penicillin mot halsfluss längre så det är bara att knapra Panodil, sniffa näsdroppar och acceptera att sitta upp och sova.
Jag ska inte gnälla för så lite förkyld som jag varit denna vinter var det längesen jag var.
Men…aj, jag är fuuuk’!
Natti

8 februari, 2014
av Nillan
4 kommentarer

Minnas sin barndom

Syster och jag vandrar minnens väg via chatten. Jag minns inte en filt som mina systrar använde hos farmor och farfar. Hon minns inte den jag använde.

Konstaterade att vi har annat av vikt på vår hårddisk så som

*doften av farmor (4711) och puder
* farfars trygga arm omkring en
* stearinljuset på diskbänken varje natt för att vi skulle hitta till toa
* släktmiddagarna med brummande Birger som underhåller med anekdoter och släkthistoria. Farmors goda stek och sönderkokta potatisar. Obligatoriskt luktande på konjaken som serverades till kaffet.
* järnsmaken på vattnet
* sitta med morfar i körsbärsträdet
* åka hölass i Nåthult och Sövröd
* vandra längs vägen i Nåthult och plocka både blåbär och smultron, hitta längsta strået att trä dem på
* att trotsa förbudet att gå till skogsdungen för där var ormar ;)
* spänningen av att trotsa förbudet att gå in på logen för det var för dåligt golv där inne.
* utedasset där man inte satt längre än nödvändigt och absolut vägrade gå till när getingarna byggde bo.
* farmors Hiramsylt och mormors jordgubbssaft
* farmors krabelurer och mormors rullader! Åhhh…
* mormors oändliga tålamod att lära mig knyppla
* farmors förtvivlan när vi gav henne en daggmask (enda djuret hon inte tyckte om…tror jag)
* doften inomhus i Nåthult och doften av blomstren utanför!
* åka skidor med mor och far och dricka varm choklad (inte O’boy) med korvmacka på en stubbe mitt i vintern.
* komma hem en fredag från en usel skolvecka, sätta sig på pallen och gråta lite samtidigt som man får ”rumpan” på bulldegen. Doftar det bullar i mitt hem doftar det mor och barndom…

Jag skulle väldigt gärna kunna göra korta besöka i min barndom!
Att få säga hej, krama om de som inte längre finns hos oss. Att än en gång få skratta, smaka, lukta, hämta endorfiner från…en underbar barndom.
Ja skolbiten hade jag hoppat över…min första fröken hade varit jättekul att träffa men resten av skoltiden är ett stort mörker och delvis anledning till att jag mår som jag gör idag.

Vilka minnen har dagens barn med sig?
Förhoppningsvis en hel del av det jag har minnen av men jag tvivlar…
Ingen pressar lösbalar idag och det är liiiite jobbigt att skutta runt bland rundbalar, kasta sig baklänges och känna hödoften och se svalorna högt ovanför en.
Få kokar sylt och saft själv idag – det finns ju i affären.

Jag sörjer verkligen inte att vi inte hade råd att åka till fjällen eller Mallorca – vi fick så mycket annat som kryddats med det bästa – kärlek!
TACK!

6 februari, 2014
av Nillan
Inga kommentarer

Pill och plock

image

Efter en ganska sömnlös natt var jag lagom mör i morse. Jag fick flytta min arbetsdag i går pga sotaren. Orkade inte göra något, tänkte leka med Illustrator bara och låta tiden gå.
”Skulle bara” visa en sak i WP för en kollega som jag hjälper att starta upp sin första WP. Sen satt jag kvar och pillade kod, plockade färg, ändrade font med mera sen hade mina tre timmar gått. :-)

Ute kvittrade fåglarna förförande ikapp med solen. Gick en runda på stan och gjorde lite ärenden.
Väl hemma igen talade kroppen om att jag haft alldeles för mycket på agendan. Jag frös och grät nästan av trötthet.
Men dagen har trots allt varit bra… tack vare fågelkvitter och solsken :-D

3 februari, 2014
av Nillan
2 kommentarer

Det kliar i fingrarna!

image

”Tiny Tim” fick följa med hem idag. Jag måste få sätta igång och gräva med fingrarna i jord. Jag måste få se hur något vaknar till liv av dagarna som blir längre.
Min kärlek har ju varit tomatodlare och tjatar alltid om hur jobbigt det var att tjuva plantorna. Lille Tim ska inte tjuvas ;-) Bra val! Tror jag…
I väntan på att trädgårdslandet ska vakna ska jag börja rita upp var jag vill ha allt. Vilka fröer ska inhandlas?

Det kliar i fingrarna!

29 januari, 2014
av Nillan
Inga kommentarer

Snöstorm

image

Ingen, allra minst jag, förstod varför jag ens försökte köra till jobb.
Skottade min halva av uppfarten. Allt från 10 cm snö till 80 cm snödriva. Det gjorde galet ont att hålla i snöskyffeln men jag kämpade på. Varför? Varför ska den där förbenade flitmyran tvunget prova?? Idioti!
Nåväl… jag kom ut på vägen och grannen som skottade sin stora uppfarten såg ut att skaka på huvudet när han såg mig köra.
Fram till skogen var det bara halt.
Efter skogen till Nygård var det lite puckelpist… sen började eländet! I höjd med trädet står två bilar med frontarna mot mig fast i snödrivor. Bakom dem såg jag plogbilens gula blinkande… Fanns inget jag kunde göra utom att lägga i backen och be vår Herre guida mig rätt. I en kilometer backade jag genom snödrivor som redan glömt att jag kört där. Med yrande blötsnö som la sig som vitt täcke över rutorna. Rullade ner förarrutan för att hålla spegeln ren så jag skulle kunna se vart jag backade. Den lösningen fick jag bege, bilen fylldes med snö. :(
Min tillit gick nu till att hålla rak kurs bakåt med hjälp av snöpinnarna.Tvi väre’!
Efter en km kom jag till en gårdsinfart som knappt hade tre snöflingor på sig och jag kunde vända. Tack!!
Lyckades parera den metersdrivan på vår uppfart och backade in bilen i garaget och stängde porten.
Bara att inse – snöstorm ska man INTE försöka att ge sig ut i!

Kaffe, värme vid kaminen och en stunds Moderskeppet gjorde susen för humöret :-D