Nja, riktigt så illa är det väl inte men åt det hållet. Det frestar på i halsen att prata och tidvis förstår jag knappt mig själv. Kärleken hör illa… Men i morgon får vi hjälpas åt att ta oss till stan, både vi och djuren behöver mat. Sen tyar vi nog inte gör något mer. Orken försvinner lixom’ när man inte får tillräckligt med sömn, febern svajar och hostan ger en skallebank.
Men det går på rätt håll i alla fall. Om än segare än vad jag önskar.

Beslutet är taget och jag ska vara duktig och laglydig. Känns bäst när man nu är involverad i förbundet igen (om jag nu måste försvara mitt val med något). Eller som jag sa till en väninna – det får ses som min medicin precis som Storytel
Jag får visst en liten slant för att vara webmaster och då kan jag ju öronmärka den direkt.
Åhhhh, vad jag är bra på att manipulera mig själv

Jahapp… då ska man bara bli frisk nu så man orkar leka igen