Nillans tankar

Körde in till stan lite på vinst och förlust – den optiker som hade tid för mig fick det bli.

Så föll det sig så att jag kom till samma som för fem år sedan ;)
Bågarna fann jag i väntan på att han skulle bli klar med föregående kund. Gröna, så klart…
Synundersökningen inkluderade även att utse linser. Jag ger inte upp (tror jag) och vill prova igen.
Nu är det 14 dagars väntan och 3000 kr fattigare :| plus vad linserna kostar…
Blir väl min julklapp till mig själv – eller nåt’

Får jag presentera nagel potatisskalaren från Tupperware. Jag fick den av svärmor för sisådär 17-18 år sedan. Jag kan intyga att den är precis lika vass nu som då. Den bevisar det lite då och då med att leka nageltrimmare… Snacka om kvalitet! Den är dessutom skön att hålla i för reumatiska händer.

Den här lilla risdockan var det enda jag tog ur kartongen med gamla leksaker som fanns i förrådet i stan. Jag minns inte vem som gjort den. Förmodligen mor.

Det gör lite ont att slänga allt men minnena finns hos mig och inte i plast, tyg, trä etc. Så jag väljer en sak ur var låda… det får räcka.

När vi rensat ur mer än vad våra värkande kroppar egentligen orkade fick vi go mat av svärmor.
På hemvägen körde jag inom svärfar och lämnade pulsvärmarna jag stickade åt honom. När goa kontaktpersonen E drog dem på honom blev han innerligt glad. Så varma, mjuka, sköna… och fina. E tyckte jag var smart som kommit på att pulsvärmare kunde vara bra för svärfars kalla händer.

Väl hemma däckade vi i vars en soffa…och nu har jag lyckats ta mig till sängen. Mest för att slippa fotbollen kärleken tvunget skulle glo på ;)