Nillans tankar

Lördagen den 6 augusti 2011 döptes Nellan och Peters lilla Agnes. Nellan hade frågat om jag kunde göra tårtan. Den blev vår dopgåva till Agnes. Liiite taskigt med tanke på att hon inte kunde njuta av den själv ;)

Drömrulltårta i fyra lager med smörkräm mellan och uppe på. Dekoren är creame cheese frosting.

Mor har länge pratat om att hon vill ha en specialtårta när hon lämnar USiL. Nu var det dags! Dagen hade kommit!

Mor önskade ett operationsassistentbord, dvs det bord hon använt i 44 år på Lunds lasarett! Utmaning ett! Hon fick i uppdrag att ta foto på bordet så jag hade ngt att gå efter. Nu är det extremt svårt att få med alla detaljer men sårhakar, pincetter och rondskål kände jag var ett måste. Dessutom peanger – lilla mor har ju skapat en peang som heter Peang Nihlén! Känner stolthet över att mor har skapat något som kirurgerna önskade/behövde <3
Utmaning två! Tårtan skulle räcka till 75-80 personer! Oj oj oj oj… Min ”stora” tårta brukar ju räcka till 30-35 personer så tre sådana borde ju räcka. Men hur kul är det att dekorera tre stycken tårtor exakt likadant? Nä, just det… Så mitt i allt tänk kring dekoration fick jag den helgalna idén att göra en gigantiskt stor tårta istället.

Fyra ”stora” tårtor fick agera botten. Ingen tårtbox var så stor så jag fick ut och såga till en träskiva 75 x 55 cm. Inte ens mina tårtkartongbotten var stora nog så det fick bli två stycken bredvid varandra ;) Till bottnarna gick det åt 32 ägg, 16 dl socker, 8 dl vetemjöl och 8 dl potatismjöl samt 32 tsk vaniljsocker. :)

Jag hade frågat om mor ville ha ngt speciellt inne i tårtan men hon sa bara att jag skulle ta det som var lättast för mig. Hmm…jag som gärna prova nya saker… Det fick i alla fall bli de vanliga vanilj- och jordgubbs-fyllningarna. De är goda och jag vet hur jag ska göra. Men just det, jag ÄR ju inte en vanlig människa så jag fick för mig att göra vaniljkrämen på riktigt, inte på pulver. Det blir massor med äggulor över när man gör italiensk marängsmörkräm (IMBC) och vad kan de bättre användas till än vaniljkräm? Sagt och gjort, jag vispade äggulor, kokade mjölk med vaniljstång, var rädd att bränna krämen när den skulle tjockna etc. Det gick bättre än förväntat för att vara första gången. Smakade gudomligt gjorde den! Medan den svalnade gjorde jag jordgubbsmoussen. Hela förmiddagen hade de frusna jordgubbarna legat och töat i en sil över en bunke. Nu var det dags att mosa dem och blanda saften med gelatin och vispa grädden.
I första lagret hamnade då vaniljkrämen som gjordes på 8 äggulor, 5 dl mjölk, en vaniljstång och 7,5 dl vispgrädde. I andra lagret hamnade jordgubbsmoussen på 600 gr jordgubbar och 7,5 dl vispgrädde.

Innan jag la på fyllningarna spritsade jag en kant med IMBC för att hindra fyllningen att rinna ut.

Sen var det spacklingen kvar. 2/3 av IMBC gick åt till lagerkransar och spackling på utsidan. Att sätta en smörkräm på utsidan gör att tårtan håller sin form lite bättre eftersom smöret stelnar när den kyls ;) .Uppe på la jag ett lager vispgrädde och det gick åt 5 dl fast det var tunt!

Vid den här tidpunkten var jag helt färdig men marshmallowsfondenten (MMF) var ju tvungen att bli klar. 2,5 påse (300 grams) marshmallows fick smälta i micron i den största microsäkra skål jag har. Det var nätt och jämnt de fick plats än värre att röra i det. Jag siktade 2 paket florsocker i en annan skål, siktade ytterligare en paket och hällde ut på diskbänken. Såg att det inte skulle funka så jag tog merparten av florsockret i skålen och hällde ut. Det blev ett jätteberg som jag grävde en krater i. I kratern hällde jag de smälta marshmallowsen…som genast rann över! Jobbade som en tok för att få det att suga upp florsockret och skrek på maken att komma och hjälpa mig. Han siktade ytterligare tre paket florsocker till mig och de gick nästan åt helt och hållet! Dvs sex paket florsocker som tog ca en timme att arbeta in. Degen är så fruktansvärt klibbig och jobbig att få ihop men det är det värt då den är underbar att jobba med sen. Man kan kavla den lättare än sugarpaste och marsipan (tycker jag iaf) och man kan göra figurer. Trots att den innehåller så mycket florsocker är den inte lika söt som sugarpasten.

Nu skulle den ca 4 kg tunga MMF-en vila minst en timme och jag kände att det behövde jag med. Jag frös som om det var mitt vintern när jag vilat men värmen återkom när jag började kavla ;) Jag har aldrig kavlat en så stor deg innan! Jösses vad det hade varit skönt med en kavelmaskin… Min kavelduk är för liten för en så stor deg så det blev det gamla knepet med insidan av en sopsäck *lol*. Maken fick åter göra en insats och hjälpa mig att tippa över MMF-en på tårtan, jag klarade inte att hantera den själv.

Det roligaste är ju när tårtan står där och ska dekoreras. Men då är jag oftast som tröttast med. Jag hade bestämt att göra det så likt ett ass-bord som möjligt men det finns för många detaljer på ett sådant. Hade länge funderat på hur jag skulle skulptera allt men bestämde mig för att spritsa istället. Vet inte om mor blev lite besviken för det, hon sa inget iaf. Att försöka färga till rostfritt var också en utmaning som hetta duga. I visst ljus var det gråaktigt – i annat ljus lila. Jag hade vit MMF över sen mor och fars födelsedags/pensionstårta. Den gick lätt att färga grå och sen forma till en rondskål. Kavlade en bit vit MMF så tunt jag kunde och formade till en op-duk/bukduk. Maken sa att den såg mycket verklig ut och protesterade när jag målade dig en svart rand (röntgentråden).

Nu kom då problemet som jag våndats över. Tårtan var för stor för min kyl!! I vanliga fall ställer jag ut den på altanen i en tårtbox och det funkar kanon. Men denna gången hade jag ju ingen passande tårtbox. Var skulle jag göra av detta monster?
Jag bad maken hjälpa mig klippa till byggpapp i den storlek jag bad om sen klippte jag till den så att vi fick ett lock. Jag torkade svetten ur pannan när det gick som jag tänkt för maken var MKT skeptisk till att pappen skulle hålla sig uppe. Därefter kom nästa bekymmer. Vi hade kommit överens om att det förmodligen skulle vara tillräckligt kallt i bilen så tårtan skulle få stå där under natten. Hur skulle vi få ut den? Den var ju tung! Att hjälpas åt att bära den var ingen bra tanke – hundarna skulle säkert välta oss eller så skulle någon av oss snubbla på något och tappa allt. Så kom vi på skottkärran :D Tre reglar lades på den och sen tårtan ovanpå. Jag körde kärran och maken öppnade grindar och höll bort odjuren. Det var oerhört skönt när tårtan stod på plats i bagagen! Jag är även tacksam att det faktiskt var ganska kallt den natten.

På torsdag morgon var det KVAVT och svart på himlen. Min tårta!!!!! Grädde mår inte bra när åskan går och jag började bäva för att den skulle härskna. Plockade fram kylklampar från frysen och la ut bredvid tårtan. När jag kom till Höör för att hämta mor bad jag om fler kylklampar att lägga runt om. Pressade undan ångesten som mullrade i kroppen – måtte tårtan klara sig! Mor visste ännu inte om vad jag hittat på. Släppte av henne vid gamla akuten och sa till henne att hämta en vagn för transport. Det var ingen stor vagn hon kom med ;) Jag öppnade bagagen och mor sa ”oj oj oj”. Vi lyfte ut tårtan på vagnen och det gick bättre än jag befarat. Mor fick köra upp med den medan jag parkerade bilen och lämnade kvarglömda saker på hemdialysen.

När jag kom upp på op var de i full gång att fika, de hade vågat ta av tårtan :D.
Mor sa att Marie hade varit och letat efter mig och sen gick hon. Försökte hitta henne bland alla grönklädda människor men gav upp. Men hon kom och jag fick en jättekram. Sen satt vi och pratade fågel, så trevligt och avslappnat. Trots att jag egentligen inte vågade så var jag tvungen att smaka en liten bit tårta. Den var god och hade klarat sig galant. Jag fick även se hybridrummet innan vi gav oss hemåt igen och det är jag glad för.

Ska jag göra en så här stor tårta igen får det bli på vintern/hösten/tidig vår så jag kan kyla den utan att nojja. Kul var det iaf även om jag som vanligt inte blev helt nöjd…