Den 14/2 var svärmor och jag på Kulturkvarteret och lyssnade på underbare Gaytenor

En föreställning som berörde på flera olika plan.

Dagen efter blev svärmor sjuk. Hon hosta, snörvla och var allmänt kåsen’. Tio dagar senare tyade jag inte höra klagolåten och asade’ henne till herr doktor. Herr doktor tyckte det knastrade om lungorna och satte in medikamenter och antibiotika. Det tog till idag för henne att komma ”på höjkant” igen.

I fredags klagade mitt hjärtas kärlek över frossa och ont. Han hostade och frustade och lät… ungefär som sin mor gjort. *suck*

Inatt yrade han och skrek att jag skulle släppa loss honom. När jag avslutade dialysen i morse gnällde maskinen över väldigt hög puls. Sen har dagen gått i samma tecken. Blodtryck och pulskontroll varje halvtimme, konsulterat PAssk (pasientansvarigsjuksköterska), kört iväg med blodprov etc. PAL (pstientansvarigläkare) ringde och tycker att jag ska fortsätta kontrollera hans status. PAssk tycker han har gift sig med helt rätt människa. Alla frågor hon hade fanns det redan svar på.

Nu har jag mer än lovligt ont själv men det får jag hantera en annan dag…