Idag har det varit Fjälkingedagen. För (tror jag) tredje året anordnar man en marknadsdag i byn. Jag hade sytt en dopklänning till jobbet eftersom de två som fanns att låna har fått fötter och inte hittat hem igen. Trots att den inte blev använd var det kul att få så många positiva yttringar om den både irl och på sociala medier. :)
Vid 11.30 skulle en magiker uppträda på scenen. Kollegan N som håller på med trollerier när han hinner och får möjlighet skulle dit och titta. Så jag hakade på…så klart! Det var mest barn i publiken på gräset och magikern fick kämpa för att få applåder från skaran med stora ögon och öppna munnar.
Den jobbiga röda bollen som inte blir där han lägger den. Efter ett par varv och tydliga visningar frågar han barnen i vilken hand den finns. En lycklig gosse är tvärsäker på att den är i den hand han pekar på. Men se så fel han hade – det var en röd kub. (Det var minst lika kul att titta på barnen som på scenen!)
Efter ett ganska klassiskt korttrick vänder han sig mot mig och min kamera ;) Jodå, jag bränner av några klick hahaha. Jag är liksom inte så nödbedd…
Sedeln som försvinner och dyker upp i en frukt? Jodå, han kunde detta också.
Nu hade jag fullt bry i skallen. Jag var helt hundra övertygad om att jag sett denna kille innan. Men VAR?
Tv?
Nej, jag hade en känsla av att ha pratat med honom. Hmm….förbenade skalle till att vara glömsk!
När jag så fotade nästa gäng kom han fram till mig och frågade om jag publicerade bilder någonstans. Facebook kanske?
Jodå jag fotar och lägger upp hahaha och jodå, han kunde få ett par foto av mig :)
Så jag fick ett visitkort…
Namnet sa mig inget men jag kunde ändå inte bli kvitt den där känslan av att ha pratat med honom innan.
Jag gick runt och tittade i marknadsstånden, gick bort till jobbets tält och checkade läget. DÅ kom jag på det!! Jag HAR pratat med honom tidigare! Hahahaha
Vi satt nämligen bredvid varandra på teatern i våras när vi såg Rock of Ages! :rotfl: Han satt med sin sambo bredvid mig och var där för att deras vän var en av personerna på scenen :)
Han berättade att han var magiker och att han ingått i samma entertainergrupp som vännen på scenen.
Jag plockade fram honom på Facebook och skickade ”Som jag grunnat på var jag mött dig innan – vi satt bredvid varandra på teatern”. Till svar fick jag att han kände igen mig med. Världen är liten. Douglas tog brons i Nordiska mästerskapen, grattis säger jag!
I vilket kärl sorterar man sin napp?
Var ska batteriet bo?
Sopkommissionen lär barn sortera sopor på ett inspirerande sätt. Musikerna Johan och Fredrik har jag ju hört i andra sammanhang och vet att de levererar :) Kul!
Framåt eftermiddagen kom det en skur. Alla gömde sig där de kunde. Jag, kärleken och svärmor satt redan i fikatältet och drack kaffe så vi klarade oss. På scenen var det full soundcheck av familjen Sigfridsson.
Zara, denna vackra sångfågel! <3 Vid sidan om står hennes svärfar Lasse. Lasse är en sådan där godhjärtad människa. Jag blev djupt rörd över att han banade sig fram genom alla fans fram till min brukare. Han kramade om henne och ibland tog han en liten rullstolsdans också. Min brukare hade förmånen att känna Lasses granne väl. Lasse såg alltid när hon var på spelningarna och det satte spår i mig. Att se den lilla människan, den som inte kan komma fram eller göra sig hörd.
Den glade spelemannen Emil ;)
Ängla har en ängels röst! Den tösen alltså! (Men så har hon ju att brås på…) Här sjunger hela stora familjen men tyvärr backade Vilda och hamnade bakom storasyster. Men titta på Älvins blick! Han är redan där ;) han har sett och lärt sig hur man tar publiken <3 Jag älskar att även de små får en egen mikrofon och hjälper till att doa både mamma och syster.
De sjunger härligt och de är härliga. Jag fick även chansen att gratulera Lasse till segern i kampen mot de forna vännerna och kollegorna. Rättvisan segrade!